Foton, förändringar och feberfri

Febern är nästan borta och det bultar inte lika smärtsamt i örat idag. Skönt! Sovit mycket, läst mycket och tänkt mycket!
Nånstans växer det fram, starkare och starkare, att jag behöver göra en ny prioriteringslista i mitt liv. Jag tror att jag skulle behöva skaffa lite nya vänner, vänner som jag kan hitta på saker med, som jag tycker är roligt.. haha, frågan är var jag ska hitta dem??
Jag har nog tyvärr har tappat bort en del vänner sedan skilsmässan, sorgligt nog till och med sådana vänner som jag inte ville eller trodde att jag nånsin skulle tappa bort. Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Kanske har jag slitit ut dem, med mitt ältande, men det har säkert också att göra med att det är svårt att umgås på samma sätt som innan, både för dem och för mig. Jag har svårt för att höra av mig, vill inte tränga mig på och att de ska känna att de måste umgås med mig för att det är synd om mig. Dessutom har jag antagligen ändrat mig en del de senaste två åren och framförallt varit alldeles för egoistisk mitt i all min sorg. Det kan ju tyckas dumt så här i efterhand, men jag hade ingen energi till att tänka på att få mer än en dag i taget att fungera och har inte orkat vara så snäll, tacksam och omtänksam som jag kanske borde varit och var mer förr. Det känns som ett nytt sorgearbete har börjat, att inse detta, och att det nog är för sent att reparera, men saknaden är stor. Jag är ledsen att jag sårat en del och vissa saker önskar man ogjorda och osagda och  också tvärtom.

Nästa sak som definitivt också måste hoppa upp på prioriteringslistan är att inte vara så främmande för att flytta från byn och huset jag bor i.

Mötesplats?!
Här stod jag länge, men ingen dök upp! 

Med tanke på att jag inte har så många vänner här, som håller mig kvar, och att huset är så förknippat med den familj jag aldrig ville förlora så tror jag att jag hade mått mycket bättre av att bo någon annanstans. Samtidigt måste jag ju ställa det mot att det viktigaste för mig fortfarande är att barnen ska må bra och därför får det kanske bli ett par tre år innan jag verkligen kan byta boende.

Det finns fler saker som nog hade mått bra av att förändras i mitt liv, men dem har jag bestämt mig för att lägga åt sidan ett litet tag.

Jag måste säga att det så klart också finns underbara vänner, som hör av sig fastän det är tyst från mig, eller hör mina halvdiffusa rop på hjälp och hittar saker som får mig att se framåt och förstå att vissa förändringar får man bara acceptera och så småningom till och med kan se det positiva i dem.

En lång ensamt grubblande helg går mot sitt slut. Den började i varje fall sämre än den slutar! Alltid något! :-)

Medan bröden stod i ugnen, tankade jag lite syre och ljus vid Glumslövs backar och tog några foton:

Ålabodarna

Vy mot söder och Sundvik

Ven i motljus

Ont öra, otrevligt väder och oklara minnen

Snart är det vår!

Jag försöker verkligen att om och om igen intala mig själv att nu vänder det, nu tar jag tag i träningen och då kommer allt att kännas bättre, eftersom jag vet att det är den effekten träning har, MEN ändå hittar jag ofta ursäkter, som nog inte håller vid närmare granskning, för att inte hinna eller kunna ta mig iväg till träningen OCH när jag nu då igår morse kände mig motiverad och bokade mig på ett pass efter jobbet igår, fredag, och verkligen såg fram emot det, så får jag ONT i örat IGEN! Kände det komma krypande vid lunch och det blev en lugn tråkig självömkande fredagskväll i soffan efter att ha lyckats tvätta (automattvätt!!) och tanka den stackars brun-salt-randiga bilen på väg hem från jobbet.

Idag är det inte många knop... örat sprängvärker och dessutom har jag feber... känner mig yr och blir frustrerad över att jag inte kan göra något. Jag är inte akut sjuk enligt hälsovården och får snällt vänta till vårdcentralen öppnar på måndag och får väl klara mig på vanliga febernedsättande värktabletter fram tills dess. För det är nog dags att någon kollar mitt vänsteröra, då det är tredje gången på några veckor jag får ont i det.
Jag är så less på att jag orkar så lite emellanåt och för att jag fortfarande inte vant mig vid att leva ensam hälften av min tid! För att jag inte vill och för att det inte är så enkelt efter att ha levt familjeliv i sådär 18 år, kanske?! Jag har fullt upp med att ta mig upp på morgnarna, samla kraft för att engagera mig i mina arbetsuppgifter och övertyga alla, framförallt mig själv, om att jag har det bra!

Vädret idag gör inte livet ljusare! Jag tror inte någon kan vara glad över vädret vi har idag i Skåne?? Ett par plusgrader, dimmigt och regnigt. Känns som havregrynsgröt när man tittar ut!

Ett av helgens halvplanerade projekt var att få de tre stora lådorna, en till varje barn, jag börjat packa ner böcker och leksaker i, som de växt ifrån för länge sen och som blivit liggande på olika ställen, klara.
Nu till mina oklara minnen, känns lite bedrövligt! Är jag en dålig mamma?? Jag minns ju inte vems leksak som är vems eller vem de har fått dem av! Nu är halva köksgolvet fyllt av småbarnsleksaker, gosedjur och böcker och jag fylls av massor av blandade fina minnen, men också av sorgsenhet. Ingen bra dag när man redan har feber och är yr kan jag säga! Var tog åren vägen? Varför sitter jag här själv och packar ner dessa minnen? Jag tror jag byter ämne här..

Jag hittade häromdagen receptet på Lakrits- och chokladtryffel, även omdöpt till "Turkkulor", som jag lovade någon  i julas, men då var receptet, som vi fått av Alice kompis Anna, spårlöst borta. Blir nästan sugen på att göra dem snart igen. Vad är det som säger att de bara ska ätas till jul?
Namnet Turkkulor hittade Alice på tack vare att vi använde turkisk peppar, som vi krossade i mortel, istället för lakritsgranulat.

"Turkkulor"

Tryffel:
200 g vit choklad
75 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1/2 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar
10 g glykos eller honung


Lakritssocker:
1 dl strösocker
1 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar


Gör så här:
1. Tryffel: Hacka chokladen rätt fint (är den för grovhackad smälter den inte helt av gräddblandningen) och lägg den i en bunke. Koka upp grädde, finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och glykos eller honung (vi hade honung). Häll den varma blandningen över chokladen och rör till en jämn smet. Låt stå i kylen minst 12 timmar.
2. Rulla 25-35 (beroende på hur stora eller små kulor du vill ha) runda små bollar av smeten. Ställ dem i frysen ca 10 minuter.
3. Blanda socker och finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och häll på tallrik. Rulla kulorna i lakritssockret. Ställ dem kallt tills de ska serveras. Låt dem rumstempereras ca 10 minuter innan du njutningsfullt stoppar dem i munnen!
I originalreceptet, som är från Allt Om Mat, ska man smälta 200 g mörk choklad i vattenbad och doppa tryfflarna i detta innan du rullar dem i lakritssockret. Vi skippade detta steg och tyckte de var väldans goda ändå!

Nu är det dags för en stor kopp varmt te och filten  i soffan. Tur att jag har en bra bok att försöka trösta mig med:

Kort vecka och ingen vinter!

Amaryllisen är på väg ut med julen!

Den lediga dagen igår som skulle bli en dag hemma med utstädning av den lilla jul jag i år plockat fram varvat med filmtittande, gick om intet. Inte för att dagen blev sämre för det! Förmiddagen tillbringades i stallet med Alice och efter dusch och snabb lunch åkte hon och jag iväg på en runda för att uträtta diverse ting, som tex till fotografen för att ta Id-kort på Alice, till banken för att beställa bank- och id-kort, till hästbutiken för att handla "behövliga" grejor som dottern uttryckte det, köpa nytt strykjärn, då det förra helt plötsligt la av på nyårsdagen och så lite matinköp då kylen behövde fyllas på när nu barnen ska bo hos mig i två veckor .
Efter middag och röjning i köket blev det en Harry Potter-film för mig och Wille. Han har kommit igång ordentligt med att läsa Harry Potter och är snart klar med den 3:e boken - Fången från Azkaban. Jag är så glad att han tycker det är kul att läsa. Det har varit lite si så där med det tidigare.

Idag har det varit en dag på jobbet och stämningen sådär på grund av olika anledningar. Tack och lov är vi lediga på torsdag och fredag så det blir alltså bara två dagar att jobba denna vecka. Jag hoppas att det nästa vecka är lite nya tag och ny energi hos mig, men stämningen får nog bli lite bättre om man ska orka.

Stormen Emil viner runt huset nu i kväll tillsammans med regn och cirka 4 plusgrader och det känns inte som vinter!
Förra året vid den här tiden såg det ut så här:

Det är svårt att finna lycka...

inom sig, men omöjligt att finna den någon annanstans! Detta har Sebastian Chamfort, en fransk moralist och aforistiker, som levde på 1700-talet sagt, och det är nog sant!

Det är svårt att definiera lycka, eftersom det handlar om känsla och tanke och upplevs olika från individ till individ. Lyckan beskriver till exempel förmågan att kunna känna tacksamhet och trygghet i tillvaron och att kunna uppleva kärlek till livet och allt levande runtomkring dig.  Lycka handlar inte om vad man faktiskt har, utan om förmågan att kunna känna livets värde.
Många blandar nog ihop lycka med tillfredsställelse, som till exempel att få bekräftelse, status eller att ha pengar. Visst kan man dämpa sin olycka genom tillfällig tillfredsställelse, som att köpa materiella ting, trösta sig med mat, byta partner eller dränka sin sorg med alkohol. 

Lycka och tillfredställelse är två olika saker, där den senare alltid bara är en tillfällig känsla som bygger på beroende.

Det finns väl ingen människa som vill vara olycklig och alla har vi någon slags uppfattning om varför vi inte är lyckliga. Men, det handlar oftast om yttre behov som är otillfredsställda, som sagt, som brist på pengar, bekräftelse och status. Dessa behov har blivit en ersättning för vad vi egentligen behöver! Lycka!
Jag förväxlar definitivt dessa två begrepp med varandra, allt som oftast, när jag försöker få bekräftelse på att jag inte är en dålig människa och lika mycket när jag önskar att jag hade mer pengar, som jag väl felaktigt tror skulle kunna få mig att bli lycklig.
Jag tänker inte påstå att jag är olycklig, för visst känner jag tacksamhet till livet och allra mest över de fantastiska barn det givit mig, men saknar ändå något (någon?) för att känna den riktiga tryggheten i tillvaron.
.

Att bli lycklig är en möjlighet och en utmaning som erbjuds oss alla på exakt den nivå vi befinner oss i våra liv just nu. Nu  gäller det bara att anta utmaningen, men det är ingen dålig utmaning!
.











Gillar jämna måndagar!

Den mörkaste pensé jag hittade fick kontrastera mot vitt!

Måndagar jämna veckor känner jag att jag lever igen för det är då barnen flyttar till mig! När jag skriver 'lever' menar jag (mest) i betydelsen 'lever upp' för det är så skönt när de fyller huset med sina röster, deras halvtama protester när jag ber om hjälp, ljud från datorer, musik med tung bas,  fotbollsljud från Fifa, en sjungande eller nynnande Alice och emellanåt en Wille som tränar på sina trummor. Faktiskt gillar jag allt detta (förutom protesterna)! :-)
Den vecka som just varit utan barn har i och för sig varit en av de bättre... jag har kunnat uppskatta egentiden, fått en del gjort och dessutom kunnat ta mig tid till att läsa och lyckades till och med ta initiavet till en lunch på stan med en vän, som jag inte träffat på ett tag. Trevligt att ses igen och vad fort tiden gick!
Jag vet inte varför det är så svårt att bli färdig att ta kontakt med tidigare vänner och att träffa dem, men tror fortfarande att det har att göra med att jag är så rädd att tränga mig på och att någon ska säga 'ja' för att de tycker synd om mig... jag vet att det troligen inte skulle vara så i de flesta fall, men det är den bästa och kanske mest ologiska förklaring jag har... hrmmm.

Igår avslutade jag i varje fall andra rollningen av väggarna i TV-rummet och var sedan och köpte den första 10-liters burken med den vita brutna nyansen. Jag hoppas att det räcker med ett tredje varv, men vi får väl se.

Jag hann under söndagseftermiddagen också med att se nästan hela den andra halvleken av matchen där Max stod i mål. Det var oerhört längesen jag visade mig på någon av Max fotbollsmatcher, vilket är ett av mina dåliga samveten. Max såg rätt förvånad ut när han fick syn på mig när jag parkerade och steg ur bilen. :-) Jag hoppas och tror faktiskt att han uppskattade att jag dök upp, även om det inte var från matchstart.

Försöker bli stark, men längtar efter att få vara svag...

Pärlhyacinter hör min vår till!

Det är klart att jag vill kunna klara mig själv, och det gör jag väl bättre och bättre, även om jag fortfarande oroar mig för OM och HUR jag verkligen ska klara allt när man inte har någon nära vuxen här hemma att få älska och dela vardagen med och då handlar det både om styrkan man har av att vara två och lyfta varandra, men också om tid, kunskap och ekonomi.

Visst vill jag bli starkare och blir det också av att lära mig nya saker och även av att inse att saker jag inte klarar själv löser sig ändå, att det finns andra att be om hjälp, MEN emellanåt är jag så innerligen trött på att försöka bli stark, försöka vilja bli stark, att vara stark och att låtsas vara stark - jag bara önskar att jag fick vara lite svag, att jag fick bli älskad för den jag är, att jag slapp ta alla beslut själv, att jag hade någon att prata med och dela min vardag med och att få vara svag OCH bli stark tillsammans med någon.

Detalj från Stenkärlfabrikens vägg

Tänk om någon sa:

Var inte rädd. Jag går brevid dig.
Kom ta min hand. Jag håller i dig.
Här i min famn. Kan du våga tro.
Sänk dina murar. Jag ger dig ro.

För att jag älskar dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när du är svag.

För du betyder allting för mig. Var inte rädd...

(fr 'Kärleksvisan')

Jag får nog fortsätta att lära mig nya saker länge till... i morgon ska jag ta tag i byte till sommardäck genom att ringa till bilfirman som lagrar däcken och boka en tid! :-)

 

Bilderna är tagna idag, eller man kan nästan säga i kväll. Klockan var över halv sju när jag tog en promenad för att få lite ljus och luft. Sommartid är härligt!!

 

Sol och soffa! Äntligen!

Helgen har, som vanligt, gått alldeles fort! Barnen 'flyttade' till mig i fredags och det var en bra början på helgen även om det tog lite tid att få alla samlade till den kvällens tacos. :-)

Lördagen ägnade jag mest åt min taxirörelse. Vi hade visserligen en hyfsat lugn morgon med nästan gemensam frukost (den snart 17-årige sonen klarar man inte att vänta in till frukostbordet), men snart var det dags att köra en förkyld Wille till hans tennislektion. Jag passade på att ta mig en liten långsam löprunda på drygt 5 km. Härligt att titta ut över havet när man springer och  när det dessutom inte blåser så mycket.
Jag hann se lite av Willes lektion och han börjar få kraft i sina slag. Riktigt snyggt spelat!

Vi skyndade oss hem eftersom Max behövde bli körd till sin samling för fotbollmatch och när han var lämnad i grannbyn så var det bara att vända hem igen, dra på sig lite varma kläder utanpå löparkläderna och köra ner till stallet, där Alice gjort i ordning Orchidé. Vi lastade Orchidé och åkte iväg till ridhuset och tack och lov var det den här gången inte så kallt att vänta där medan Alicer red,. En kanpp timme senare var det dags att köra tillbaka till stallet, koppla av transporten och släppa ut Orchidé och hennes kompis Molle i hagen igen och sedan köra Alice tillbaka till ridklubben där hon skulle på möte med ungdomssektionen.

Klockan var nu över tre och DEN lunchen smakade rätt bra som jag fick äta i ett varmt och soligt uterum! Mer och mer börjar det verkligen kännas att våren nog faktiskt kommer i år också!

Jag och Wille (mest Wille) bakade sedan en kaka! Dags att lära Wille hur ugnen fungerar och han tyckte nog att det var lite läskigt!

Idag har solen fårr kämpa lite mer för att komma fram, men fåglarna har kvittrat helt hysteriskt! Härligt!

Jag lyckades få med mig pojkarna till EM Möbler på eftermiddagen, medan Alice var på en 2-timmars härlig uteritt med två andra hästar (och ryttare!).

Vi skulle egentligen bara kolla in en soffa jag tittat själv på en gång tidigare, men nu är den beställd! 8 veckor har vi nu på oss att ha ett rum färdigt att ställa den i! Det borde väl få lite fart på mig!?

Växjö, vår och sång

Jag har ingen stor trogen läsarskara, men är rädd om den lilla jag har och hoppas att de har överseende med att det är mer än vecka sedan jag skrev! Det har varit fullt upp i rätt många dagar och helt enkelt svårt att hinna och orka skriva här. Det känns vissa dagar som om våren är på väg, även om denna dagen inte har varit sådan! Det har blåst rejält och med endast en plusgrad så känns det, brrrrr,  iskallt!

I kväll har jag varit på Dunkers och lyssnat på Singer-songwritern Eva Hillered, som i dagarna släpper en ny skiva 'Heaven and hill'. Alice var med på en workshop som Eva Hillered hade i söndags och de som ville fick alltså vara med och sjunga till några av låtarna idag. Eva Hillered är duktig, utstrålar livsglädje och skriver bra texter... fast idag hann jag inte lyssna tillräckligt noga och fick därför köpa en till Alice och mig signerad skiva. :-)

En av låtarna från den nya skivan är Carousel, som var en av de jag gillade bäst!

I söndags var jag också på Dunkers och då på DU-konsert där Alice var med och sjöng.Tyvärr blev ljudet så dåligt när jag försökte filma med mobilen, att Alice nog aldrig skulle fölåta mig om jag la ut det här. Hon gjorde en strålande insats med gruppen Kents låt 'Utan dina andetag'. Hon har en sån känsla i rösten till denna fantastiska text, som börjar så här:

Alice och några av de andra som sjöng på DU-dagen

Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig

Allting du pekar på

Men bara när du inte hör

Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på

Och genomskinlig grå blir jag

Utan dina andetag...

Resten av söndagen ägnades åt en knappt sju kilometer lång joggingtur och att påbörja andra rundan rollning av väggarna i TV-rummet. Det går liiite fortare denna rundan, men är faktiskt slitigare än jag trodde.

Lördagen tillbringades i Växjö där jag och väninnan Eva hade checkat in kvällen innan. Vi hann med både att kika in i de butiker vi var intresserade av på gågatan och den relativt nya gallerian i staden utkant och dessutom få en ordentlig fika och gott kaffe hemma hos en annan kär väninna med samma namn, som jag inte träffat på länge! Jag hoppas verkligen inte att det dröjer lika länge tills vi ses igen!

Teleborgs Slott var sig i varje fall likt!

Vädret var oerhört skiftande när vi körde till Växjö på fredageftermiddagen, ena stunden sol och blå himmel och nästa grått och stora snöflingor. När vi kom fram till Växjö hann vi med en runda till de södra delar av staden där jag bodde i slutet på 80-talet. Det är knappt man känner igen sig, så mycket som det har byggts och fortfarande byggs. Slottet låg i varje fall kvar!

Fikonkompott är gott till ost!

Vi checkade så småningom in på Öjaby Herrgård och hann dricka lite gott bubbel som Eva tagit med sig och som gav sommarnostalgi. Vi serverades sedan en god fyrarätters avsmakningsmeny, som var min present till Eva, som för ett tag sedan uppnådde en "anständig" ålder!

Vi serverades Löjromstoppad Kräftskagen till förrätt, Ankbröst med pepparbrässerade morötter, apelsinsky och potatisfondat till huvudrätt, och därefter tre goda ostar och fikonkompott. Som dessert fick vi njuta av blåbärsparfait med chokladtryffel. 

Mätta och nöjda traskade vi i lite snö som fallit tillbaka till vårt rum där vin och nötter höll oss sällskap till halv-två när kudden kallade, vilket den gör även nu!

God Sömn!

Acceptans! För vems skull? Trevligt kalas!

Min energi och mina grubblerier skiftar verkligen i styrka och intensitet från dag till dag och ibland från timme till timme. Tänk om det fanns något sätt att jämna ut det lite eller till och med schemalägga det. Det går kanske om man tränar??  Att jag bestämmer att på tex tisdagar mellan klockan 17 och 18 ska jag ägna mig åt att grubbla och sortera ut tankar och kanske få ner lite av det på papper!

Jag plockade i kväll fram en bok som jag läst innan men nu av flera åter igen blivit rekommenderad att läsa och tror att jag ska bläddra lite i den igen, för den är bra och jag tror att den kan te sig annorlunda beroende på i vilken fas i livet man är när man läser den. 'Att leva ett liv, inte vinna ett krig' av Anna Kåver handlar om acceptans. Acceptans innebär att välja att se, ha och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den - hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man avstår från att söka förändring i en svår situation, utan att man ger upp sitt krig mot tillvaron. Att acceptera är, även om det kan tyckas paradoxalt, att handla aktivt, i enlighet med sina värderingar och mål.

Jag försöker ofta  intala mig att jag vill prova nya saker och aktiviteter, men kommer inte riktigt till skott för att jag inte kan (vågar??) bestämma mig för vad jag ska prova och ursäktar det med att jag inte har tid eller att det är för dyrt, men slås emellanåt också av, om det inte är så att jag försöker hitta saker att prova på som är mer för att "imponera" på andra och inte för att jag verkligen VILL! Är det därför de inte blir av alls eller är jag bara för feg? Jag har inget svar än!

Vackert att se på och gott att äta på kalaset!

Trots att jag inte heller i kväll har blivit så värst mer "upplyst" inom detta område känner jag mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit, utöver att ha varit med Wille på hans trumlektion, hämtat ut bokrea-paketet från Bokus, lagat lasagnette till kvällsmat och tagit hand om tvätten, eftersom jag äntligen har fått undan det mesta av säkert minst ett års osorterade papper från bank, CSN, Skatteverket, betalda räkningar mm mm. Nu sitter de flesta som var värda att spara ordentligt insatta i de pärmar som redan fanns för detta. Så skönt!



Kusinen Lukas, idag 8 år, och Wille

 Igår, söndag, var vi på brorsonens 8-årskalas i Halmstad. God mat och en trevlig eftermiddag som gick fort och erkänner att jag ångrar att jag inte följde med på promenaden till havet. Det hade jag behövt innan den goda ananaspajen serverades! Tur att jag lyckats komma iväg på årets första lilla joggingtur samma förmiddag.

Idag är det Lukas riktiga 8-årsdag och jag är säker på att han fick en present av sina föräldrar han sent kommer att glömma. Jag hade velat vara med i morse när han fick sin Barca-tröja och se hans min!

Inte det tänkta inlägget idag heller!



Kanske en dans, men inte zumba!

Strul med internet här hemma i kväll och ingen support! Nu har jag lyckats få igång det och har i varje fall lyckats registrera kvällens träning på http://www.funbeat.se/. Eftersom jag var på Body Pump i tisdags så fick det bli Zumba idag, men zumba-passet var bara 50 minuter idag och av någon anledning kändes det inte riktigt tillräckligt slutkörande. Nästa torsdag jag har möjlighet att träna får det nog bli Body Pump istället. Nu gick jag istället upp på gymmet efter zumban och körde mitt program och därefter ordentlig strech. Efter det kändes det bättre, men jag var inte hemma förrän strax innan åtta.

Jag hade tänkt försöka hinna städa huset i kväll för att kunna njuta lite helg i morgon alternativt måla och det gäller att passa på att utnyttja energin jag fick av träningen, Jag insåg dock att det blev svårt att hinna få allt städat, men känner mig faktist rätt nöjd med det jag hann.

Det blev inte mycket till middag i kväll... en banan direkt efter träningen och två grova mackor med skivat nykokt ägg och kaviar i halvtid av städningen, men det smakade bra och eftersom jag ätit god Broccoli- och fetaostpaj till lunch var det alldeles lagom när klockan var så mycket. 

Mitt gigantiska sorteringarbete av bla "viktiga" papper och recept som jag påbörjade i måndags blir det ingen fortsättning på i kväll och alltså heller inga hästbilder och rapport från Göteborg Horseshow här på bloggen.
Jag har nog mer än 400 bilder från söndagens tävlingar och det tar nog en stund och välja ut några lämpliga att visa här!

Nu blir det duschen och sen är det dags för några sidor i "Sånt man bara säger", innan en förhoppningsvis snäll sömn kallar på en.  

Egentligen ville jag berätta om trevlig fredag, lördag och söndag!

Tror inte att jag är ensam om att längta till våren!

Tanken var att jag skulle berätta om både om snälla mamma och pappa som hämtade barnen på torsdageftermiddagen och bjöd dem på fika, tittade tillsammans med dem när Marcus Hellner tog guld i sprinten och slog Petter Northug och nog hann spela lite spel.
Sen skulle jag berätta om en trevlig fredag eftermiddag och kväll med alla tre barnen i Malmö där vi åt på pizza, promenixade omkring på stan och bland annat  lyckades byta Max vinterjacka som tappat knappar och fått ett hål i ena fickan. Vi bestämde oss för att kika in i sportaffären där min kusin A jobbar för att se om vi kunde säga 'hej' innan vi åkte hem. Det visade sig att hon precis skulle sluta och vi bestämde oss för att ta en fika tillsammans på stället vägg i vägg med hennes jobb. Det kaffet smakade verkligen bra och så kul att vi hann prata lite! Tiden sprang och vi var inte hemma förrän vid halv-nio! Jag fick äran att följa med Alice och hjälpa henne att mocka till två kompisars hästar eftersom klockan var så mycket. Hästarna hade nästan redan gått och lagt sig när vi kom!

Det blev en sen kväll för mig. Bland annat var det hög tid att betala räkningarna eftersom februari bara har 28 dagar.
:  

På lördagmorgonen packade jag och Alice lite snabbt, sa hej då till pojkarna och körde vid nio-tiden mot Göteborg.

Jag får berätta mer om resten av vår mor-dotter-helg en annan dag eftersom jag började skriva här alldeles för sent för att hinna med att berätta om resten av helgen. Vi var ju faktiskt med om något historiskt i Scandinavium under söndagen och inget jag bara kan skriva två rader om här och nu. ;-)

Anledningen till att jag inte började skriva lite tidigare i kväll är att jag har letat, letat och letat och INTE funnit ett viktigt papper som jag verkligen behöver!

Argghh, vad frustrerande! 

Inget ont som inte har något gott med sig - tror att jag kastat flera kilo papper i form av gamla tidskrifter, recept jag aldrig kommer ha tid att prova, kontoutdrag från nittonhundrafrösihjäl med mera, mm.
Det är skönt att kasta och rensa ut gammalt!

Soffor och besviken på besvikelsen!

Helgen var tänkt till att hämta sig efter en omvälvande vecka på jobbet, men av någon anledning blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig.
Den kvarstående känslan från veckan som varit och helgen är besvikelse!
Det finns en del synonymer till besviken/besvikelse såsom missräkning, missnöjd, ledsen, snopen, frustrerad, desillusionerad, slokörad, motgång och jag känner igen mig i dem allihop.

Jag är mest besviken på mig själv! Jag är besviken på att jag till slut fick erkänna att jag var tvungen att hoppa av mitt ena uppdrag, även om den lika stora känslan är enorm lättnad. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag gjort en del andra besvikna. Jag vet att det var rätt beslut, men som sagt, besvikelsen finns där.

På fredagkvällen var besvikelsen delad mellan mig själv och på äldste sonen - besviken över att jag blir så upprörd varje gång han kommer med sina sena planer för samma kväll (och natt) och sen med sms och telefonsamtal senare ska försöka omförhandla vad vi bestämt, men framförallt på att han inte förstår att det inte är så kul att hålla på att "diskutera" senare hemkomsttid alternativt att sova över hos kompis i stan när jag försöker titta på 'Sex and the City2' tillsammans med dottern och sen lyckas övertala mig att hämta honom senare på en annan fest längre hemifrån, lyckas ladda ur sin telefon och ringer mig först halvtre på natten för att berätta var han ska hämtas framåt fyra... behöver jag berätta att jag var trött på lördagen eftersom jag inte sov ordentligt förrän från halv fem till nio, då de blandade känslorna av ilska, oro, besvikelse och frustration inte gav någon vidare sömn innan jag hade hämtat honom. Ambitionen att stiga upp tidigt på lördagmorgonen och hinna måla lite gav jag upp någongång under natten och bestämde mig för att i varje fall försöka hinna till ett par möbelaffärer och börja titta på soffor efter att Wille varit på sin tennislektion. Den här gången stannade jag kvar och tittade när Wille tränade och han har verkligen börjat bli duktig och för mig ser det fortfarande bakvänt ut att hålla tennisracketen i vänster hand. Det är kanske bäst att jag förtydligar att denna timme inte var en besvikelse!

Efter en snabb lunch tillsammans med barnen fick jag faktiskt med mig de två äldsta barnen för att titta på soffor i två olika möbelaffärer - i en hittade vi ett par intressanta objekt med de var inte billiga och i den andra fanns det mer prisvärda soffor, men tyvärr ingen som direkt föll oss i smaken. Jag hade nog inte förväntat mig att vi skulle hitta något på vår första seriösa soffrunda, så kan inte heller kalla detta en direkt besvikelse.

På söndagsmorgonen blev det uppstigning vid halv-nio för att Alice skulle hinna vara i ridhuset vid kvart över nio. En kompis skulle tävla i dressyr och Alice hade lovat att filma. Jag körde henne dit och det tog nog inte mycket mer än en timme innan hon ringde och ville bli hämtad. Jag körde henne då direkt till stallet för att hon skulle göra i ordning Orchidé för  att transporteras till en privat lektion, som snabbt hade kommit till min vetskap först samma förmiddag, med A-K. Jag hann svänga ihop en äppelpaj och ställa i ugnen innan det var dags att köra ner till stallet igen och koppla på transporten för att för tredje gången samma förmiddag köra till ridhuset. Medan Alice värmde upp sig och Orchidé så tog jag en 20 minuters rask promenad i det soliga men blåsiga vädret för att få upp värmen. Tittade sedan på när Alice fick värdefulla råd och instruktioner under mer än en timmes lektion. A-K är verkligen snäll som tar sig tid att hjälpa Alice med att komma framåt med Orchidé och jag tror att Alice också uppskattar det även om hon var lite frustrerad (besviken? ;-) ) på slutet idag - kanske det blev för mycket för både häst och ryttare att ta in till slut?

Jag erkänner att denna förmiddag, som blev eftermiddag innan vi var hemma, inte ingick i den ursprungliga planen för söndagen och att jag tyvärr ibland blir fruktasvärt frustrerad och besviken när jag måste revidera mina planer och inser att jag inte kommer att hinna med det jag tänkt.
Det blev bara en möbelaffär på söndageftermiddagen och denna gång utan barnen som smakråd. Hittade en eventuell aspirant till att bli soffa hemma hos oss, men har ytterligare minst ett par affärer jag tänkt titta i.

Den sista amaryllisen har nu gjort sitt!

Det blev alltså inget målat alls denna helg, vilket jag nog hade trott, och ingen soffa heller, vilket jag däremot inte trodde. Förutom målning och soffletande var det en del andra preliminärt inplanerade aktiviteter som inte heller de blev av då jag tyvärr är alldeles för beroende av andras hjälp och det är svårt att be om den och så blir jag besviken på att det inte blir av och på mig själv för att jag inte kan lösa det på egen hand...
Jag blir besviken på att jag känner besvikelse över så mycket  - och denna negativa känsla behöver jag definitivt försöka minska!

TGIF tomorrow - Tuff vecka går mot sitt slut!

Det har varit en tuff vecka. Mycket på jobbet när det är månadskifte med bla Projektstatusrapportering, som ska göras och samtidigt har det inte varit en av av mina bästa veckor, men det tänker jag inte betunga er med!

Det ska bli riktigt skönt med fredag i morgon och sen helg! Eftersom jag har haft mycket att göra med långa dagar på jobbet och dessutom inte mått riktigt bra så har barnen stannat kvar en andra vecka hos T och det är jobbigt att inte ha dem hemma och det ger mig skuldkänslor när jag prioriterar jobb och har fullt upp med bara det och mig själv. Det känns som fel prioritering!

I kväll lyckades jag för första gången på hela veckan ta mig iväg till ett träningspass. Fick köra direkt från jobbet i Malmö till träningen. Det blev först ett svettigt Zumba-pass och därefter mina styrkeövningar. Det är nog snart dags att boka en ny genomgång med en instruktör och få lite uppdaterade övningar och några nya. Vill ha lite mer utmanande mag- och benövningar!

Klockan blev rätt mycket innan jag kom hem eftersom jag var tvungen att handla lite och sen inåg jag att jag var tvungen att dessutom tanka, för att slippa imorgon innan jobbet. Jag har till och med lyckats fylla på spolarvätska i kväll - varningslampan har säkert lyst två veckor!

Efter en välbehövlig dusch blev det en väldigt sen kvällsmat som bara fick bli yoghurt och müsli.

Nu är det hög tid att ägna en stund åt "Högre än alla himlar", Louise Bojje af Gennäs bok som jag läser just nu och den är bra!

Islossning!!

Vill inte ge upp...



Härligt att vara mitt i tulpantider!



bloggen nu igen, men att blogga varje dag finns det varken tid eller tillräckligt intressanta saker för att skriva om.

Jag försöker att skriva både om positiva upplevelser med och utan barnen, men också, som ni naturligtvis märkt om mina mer jobbiga dagar, tårar och ibland frustration på jobbet.

Ibland vet jag inte riktigt om allt jag skriver här är helt sant om mig själv, inte för att jag vill lura er, utan mer för att jag försöker intala mig själv att jag mår bra, att min trend är på uppåtgående och jag hoppas och tror en del dagar att det är så, men så kommer ibland mörkare dagar när man tvivlar på en hel del.

Det känns trist att för ofta skriva om att man är ledsen och inte mår bra, men hoppas så klart att jag bara har någon tillfällig svacka någon enstaka gång och snart bara skriver om allt roligt som händer i mitt liv och att jag har en massa att se fram emot och som jag längtar till...  Det låter väl bra!

Tack och lov har jag ju världens bästa barn och kommer alltid att ha! 

Min stora mörka skugga
i söndags vid havet!

Kryddiga nötter, men svårt att släppa och inte bli besviken

Jag vet att jag måste, och försöker verkligen, släppa lite av den kontroll över barnen som jag så gärna vill ha hela tiden. Eller "gärna vill ha" är kanske fel ordval - det handlar nog om att jag tror att jag måste ha det!?

Jag vet att i varje fall de två äldsta barnen nog är så stora så att de själva kan och bör ta ansvar för att komma ihåg vilka tider de ska passa och själv ta konsekvenserna om de glömmer, och det gör de också oftast, men jag har svårt att låta bli att påminna dem och gör det till och med ibland när de inte bor hos mig utan hos sin pappa. Det händer någongång ibland att han glömmer bort något som någon av barnen ska på och de borde ju inte vara mitt problem, men när jag idag förstod att både Wille och hans pappa hade glömt bort Willes tennisträning för att Wille har sovit över hos en kompis så blir jag ändå jättebesviken och ledsen! Det är för tillfället den enda fysiska aktiviteten utanför skolans idrott som Wille har och jag tycker att han behöver den. Jag tvivlar inte på att Willes pappa också tycker det, men jag blir besviken både på att han glömt det och på mig själv för att jag inte kan låta bli att påpeka det.

Återigen kommer sorgsenheten över mig och en massa minnen. Om vi fortfarande hade levt ihop som en familj så hade Wille varit på tennis idag för att jag inte hade glömt det, för att T och jag kompletterade varann så bra och vi hade det bra som familj, tyckte jag. Jag kan inte se mig själv någonsin i en annan familjekonstellation än den jag hade och tårarna rullar när jag nu igen fastnar i minnen över saker vi gjort tillsammans och allt vi delat. Varför ska det vara så svårt att se framåt? Varför kan jag inte försöka glädja mig åt minnena istället för att bara bli ledsen och sakna vad som varit och aldrig kommer tillbaka?

Igår kväll när jag och Alice skulle till L och A för en liten "tjejkväll" så hade jag tänkt ta med mig lite rostade kryddiga nötter som vi kunde knapra på innan maten, men de hade nog behövt vara i ugnen lite längre tid än vad jag hade (12 min!) och de blev inte så knuspriga som jag hade tänkt mig. Smaken var det däremot inget fel på, tycker jag.

Kryddigt Rostade Nötter & Mandlar
2 dl cashewnötter
2 dl mandlar

2 msk flytande honung
1 msk farinsocker
1 msk paprikapulver
1 tsk chilipulver

Sätt ugnen på 150°. Lägg nötterna på en bakpappersklädd plåt.
Ringla över honungen och strö över sockret och kryddorna.
Stänk över lite vatten så att de inte klibbar ihop.

Rosta nötterna i mitten av ugnen i ca 20 minuter tills de har fått lite färg.
Rör om dåoch då. Låt svalna lite på plåten innan servering.

Hoppas att ett glas rött istället för rogivande te funkar bättre som sömnmedel!

Jag hann inte hem till mitt inbokade Body Pump-pass, men hade tack och lov bokat ett Zumba-pass en timme senare för säkerhets skull, så alltså blev det Zumba! Det var inte samma ledare som förra veckan och jag vet inte om det var därför det var roligare, lättare OCH svettigare!

Jag lovar att jag ibland faktiskt kan se en del fördelar med att barnen inte bor här vissa dagar,  för visst var det skönt att få träna, komma hem, ta en dusch och sätta sig i soffan med ett glas rött vin och en bok och inte behöva laga middag, förhöra glosor, köra till fotboll eller stall, tjata om att det är läggdags, mm eller ens hänga tvätt! (När barnen är här tvättar jag i stort sett en maskin om dagen)

Boken "Kniven i hjärtat" är snart slut och jag tycker fotfarande om den. Den har dessutom fått mig att förstå att jag tillhör ett utrotningshotat släkte inom den vuxna mänskligheten, vilket bokens huvudperson David inte förstod att han också gjorde när han hade för avsikt att leva med sin hustru resten av sitt liv...

Zumban, eller kan det vara vinet, har gjort mig trött och jag ska gå och lägga mig och hoppas få sova lite bättre i natt. Har de senaste kvällarna provat att dricka Friggs te 'Kvällsro'  för att se om det hjälper, men har inte märkt någon skillnad. Jag somnar hyfsat gott och snabbt, men vaknar flera gånger varje natt och känner mig olustig och ibland illamående. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig speciellt utvilad på mornarna när klockradion startar och då brukar jag sova hårt.

God Natt önskar jag alla inkluderat mig själv!

Inga ridstövlar men kalas, träning, ishack, bröd och müsli

 Lördag förmiddag ägnades åt att försöka hitta nya ridstövlar till Alice, tyvärr utan framgång. De vi köpte innan jul är nu tillbakalämnade eftersom de var på gränsen till att redan var för små. Just nu känns det nästan omöjligt att hitta några som passar till hennes smala ben och inte lika små fötter... Fortsättning lär följa en annan helg när vi hittar någon ny ridsportbutik att besöka.

Sen eftermiddag begav vi oss en timme norrut för att fira brors-dotterns 5-årsdag! Helt otroligt att hon redan är fem och en av de bästa presenterna verkade vara läppglanset som hon fick, dvs det är inte alltid de största och dyraste presenterna som blir mest uppskattade.

Kalas brukar innebära mycket och god mat och detta var inget undantag. Vi bjöds på fantastiskt god lasagne och ett par goda sallader och dessutom baguette.
Jag var en av få, vilket innebar två andra plus en hund, som trotsade regnet och tog oss runt i två hala kvarter för att klara av att äta glass, frukt, maränger och chokladsås.

Det kändes om att flyta i en flod på vägen hem i regn och snösmältning och den känslan har funnits kvar idag.

Lite sovmorgon blev det på söndagmorgonen innan det bar iväg på en timmes Body Pump. Lika roligt, och kanske inte lika förvirrat, denna gång och en massa träningsvärk kommer jag säkert att få denna gång också. Ett nytt litet träningspass följde när jag kom hem - hacka lite av isen som har brett ut sig på garageuppfarten.





Lite av trädgården syns igen, men fortfarande rätt vitt!

 Eftermiddagen har ägnats åt lite av varje, bla bakat  "filmjölksbröd", som jag delat med mig av här tidigare (http://kajsapix.blogspot.com/2009/02/hembakt-brod-ar-gott.html)  fast denna gång använde jag yoghurt och fick improvisera lite då det visade sig att jag inte hade så mycket rågkross hemma och inte något vetekli alls. Det fick bli linfrö, ljusa psylliumfrö och pumpakärnor istället. Jag har även gjort en ny omgång av favoritmüslin (http://kajsapix.blogspot.com/2010/01/tror-jag-bara-kastar-mig-rakt-in-igen.html ) och  hunnit läsa några kapitel i "Kniven i hjärtat" och är positivt överraskad!



Amaryllis längst upp   och    längst ner