måndag 7 mars 2011

Acceptans! För vems skull? Trevligt kalas!

Min energi och mina grubblerier skiftar verkligen i styrka och intensitet från dag till dag och ibland från timme till timme. Tänk om det fanns något sätt att jämna ut det lite eller till och med schemalägga det. Det går kanske om man tränar??  Att jag bestämmer att på tex tisdagar mellan klockan 17 och 18 ska jag ägna mig åt att grubbla och sortera ut tankar och kanske få ner lite av det på papper!
Jag plockade i kväll fram en bok som jag läst innan men nu av flera åter igen blivit rekommenderad att läsa och tror att jag ska bläddra lite i den igen, för den är bra och jag tror att den kan te sig annorlunda beroende på i vilken fas i livet man är när man läser den. 'Att leva ett liv, inte vinna ett krig' av Anna Kåver handlar om acceptans. Acceptans innebär att välja att se, ha och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den - hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man avstår från att söka förändring i en svår situation, utan att man ger upp sitt krig mot tillvaron. Att acceptera är, även om det kan tyckas paradoxalt, att handla aktivt, i enlighet med sina värderingar och mål.

Jag försöker ofta  intala mig att jag vill prova nya saker och aktiviteter, men kommer inte riktigt till skott för att jag inte kan (vågar??) bestämma mig för vad jag ska prova och ursäktar det med att jag inte har tid eller att det är för dyrt, men slås emellanåt också av, om det inte är så att jag försöker hitta saker att prova på som är mer för att "imponera" på andra och inte för att jag verkligen VILL! Är det därför de inte blir av alls eller är jag bara för feg? Jag har inget svar än!

Vackert att se på och gott att äta på kalaset!
Trots att jag inte heller i kväll har blivit så värst mer "upplyst" inom detta område känner jag mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit, utöver att ha varit med Wille på hans trumlektion, hämtat ut bokrea-paketet från Bokus, lagat lasagnette till kvällsmat och tagit hand om tvätten, eftersom jag äntligen har fått undan det mesta av säkert minst ett års osorterade papper från bank, CSN, Skatteverket, betalda räkningar mm mm. Nu sitter de flesta som var värda att spara ordentligt insatta i de pärmar som redan fanns för detta. Så skönt!


Kusinen Lukas, idag 8 år, och Wille
 Igår, söndag, var vi på brorsonens 8-årskalas i Halmstad. God mat och en trevlig eftermiddag som gick fort och erkänner att jag ångrar att jag inte följde med på promenaden till havet. Det hade jag behövt innan den goda ananaspajen serverades! Tur att jag lyckats komma iväg på årets första lilla joggingtur samma förmiddag.
Idag är det Lukas riktiga 8-årsdag och jag är säker på att han fick en present av sina föräldrar han sent kommer att glömma. Jag hade velat vara med i morse när han fick sin Barca-tröja och se hans min!

3 kommentarer:

  1. Vilket jättefint kort på våra fina söner!
    Ja, det är nog faktiskt ganska bra att "schemalägga" grubblerierna lite. Så kanske du kan "släppa" det emellanåt, och sen i lugn och ro fokusera på alla tankar.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Förresten, Sinnesrobönen kan du säkert redan men jag tycker den är väldigt bra och verkar vara på samma tema som den bok du refererar till. Den tål alltid att begrundas. /Kram

    Sinnesrobönen

    Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

    Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

    Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

    SvaraRadera
  3. Ah, den hade jag glömt! Den är bra! Tack vad snällt av dig! Stor kram

    SvaraRadera