Ont öra, otrevligt väder och oklara minnen

Snart är det vår!

Jag försöker verkligen att om och om igen intala mig själv att nu vänder det, nu tar jag tag i träningen och då kommer allt att kännas bättre, eftersom jag vet att det är den effekten träning har, MEN ändå hittar jag ofta ursäkter, som nog inte håller vid närmare granskning, för att inte hinna eller kunna ta mig iväg till träningen OCH när jag nu då igår morse kände mig motiverad och bokade mig på ett pass efter jobbet igår, fredag, och verkligen såg fram emot det, så får jag ONT i örat IGEN! Kände det komma krypande vid lunch och det blev en lugn tråkig självömkande fredagskväll i soffan efter att ha lyckats tvätta (automattvätt!!) och tanka den stackars brun-salt-randiga bilen på väg hem från jobbet.

Idag är det inte många knop... örat sprängvärker och dessutom har jag feber... känner mig yr och blir frustrerad över att jag inte kan göra något. Jag är inte akut sjuk enligt hälsovården och får snällt vänta till vårdcentralen öppnar på måndag och får väl klara mig på vanliga febernedsättande värktabletter fram tills dess. För det är nog dags att någon kollar mitt vänsteröra, då det är tredje gången på några veckor jag får ont i det.
Jag är så less på att jag orkar så lite emellanåt och för att jag fortfarande inte vant mig vid att leva ensam hälften av min tid! För att jag inte vill och för att det inte är så enkelt efter att ha levt familjeliv i sådär 18 år, kanske?! Jag har fullt upp med att ta mig upp på morgnarna, samla kraft för att engagera mig i mina arbetsuppgifter och övertyga alla, framförallt mig själv, om att jag har det bra!

Vädret idag gör inte livet ljusare! Jag tror inte någon kan vara glad över vädret vi har idag i Skåne?? Ett par plusgrader, dimmigt och regnigt. Känns som havregrynsgröt när man tittar ut!

Ett av helgens halvplanerade projekt var att få de tre stora lådorna, en till varje barn, jag börjat packa ner böcker och leksaker i, som de växt ifrån för länge sen och som blivit liggande på olika ställen, klara.
Nu till mina oklara minnen, känns lite bedrövligt! Är jag en dålig mamma?? Jag minns ju inte vems leksak som är vems eller vem de har fått dem av! Nu är halva köksgolvet fyllt av småbarnsleksaker, gosedjur och böcker och jag fylls av massor av blandade fina minnen, men också av sorgsenhet. Ingen bra dag när man redan har feber och är yr kan jag säga! Var tog åren vägen? Varför sitter jag här själv och packar ner dessa minnen? Jag tror jag byter ämne här..

Jag hittade häromdagen receptet på Lakrits- och chokladtryffel, även omdöpt till "Turkkulor", som jag lovade någon  i julas, men då var receptet, som vi fått av Alice kompis Anna, spårlöst borta. Blir nästan sugen på att göra dem snart igen. Vad är det som säger att de bara ska ätas till jul?
Namnet Turkkulor hittade Alice på tack vare att vi använde turkisk peppar, som vi krossade i mortel, istället för lakritsgranulat.

"Turkkulor"

Tryffel:
200 g vit choklad
75 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1/2 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar
10 g glykos eller honung


Lakritssocker:
1 dl strösocker
1 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar


Gör så här:
1. Tryffel: Hacka chokladen rätt fint (är den för grovhackad smälter den inte helt av gräddblandningen) och lägg den i en bunke. Koka upp grädde, finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och glykos eller honung (vi hade honung). Häll den varma blandningen över chokladen och rör till en jämn smet. Låt stå i kylen minst 12 timmar.
2. Rulla 25-35 (beroende på hur stora eller små kulor du vill ha) runda små bollar av smeten. Ställ dem i frysen ca 10 minuter.
3. Blanda socker och finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och häll på tallrik. Rulla kulorna i lakritssockret. Ställ dem kallt tills de ska serveras. Låt dem rumstempereras ca 10 minuter innan du njutningsfullt stoppar dem i munnen!
I originalreceptet, som är från Allt Om Mat, ska man smälta 200 g mörk choklad i vattenbad och doppa tryfflarna i detta innan du rullar dem i lakritssockret. Vi skippade detta steg och tyckte de var väldans goda ändå!

Nu är det dags för en stor kopp varmt te och filten  i soffan. Tur att jag har en bra bok att försöka trösta mig med:

"På andra sidan solen"...

av Maria Ernestam är nu utläst! Lite delade känslor om boken. Jag tyckte nog egentligen att den var rätt bra, men kände emellanåt en sådan aversion mot en person i boken och att ingen sa ifrån, vilket antagligen berodde på rädsla, och detta satte igång tankar och gav mig definitivt inga positiva vibbar. Novellerna, som var insprängda i boken och var helt andra historier, mestadels från Kina, var intressanta, men blev inte varje gång ett välkommet avbrott, även om de delvis, men inte riktigt, band ihop de två parallella historierna i boken. Boken handlar om kärlek och svek, lögner och sorg och samtidigt om ett livsöde långt tidigare i inbördeskrigets Kina. Jag tyckte om boken, men inte lika mycket som Ernestams "Alltid hos dig"!

Nu har jag precis börjat läsa "Norwegian Wood" av den japanske författaren Haruki Murakami. Han är en av dagens mest omtalade och hyllade författare, med böcker som bla "Kafka på stranden", "Fågeln som vrider upp världen" och den som nog är mest personlig av dem, "Vad jag pratar om när jag pratar löpning", där han utgår från långdistanslöpningen, som till stor del kommit att forma hans tillvaro genom sin märkliga blandning av målsättning, medvetenhet och monotoni. "Norwegian Wood" är en av mina bokklubbsböcker och enligt boken baksida ska det vara  en "kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv". Jag får återkomma med vad jag tyckte!

Sista tulpanerna för denna vår har nu vissnat??

Både igår och idag har jag jobbat hemifrån och det är extra skönt när nu äntligen vårvärmen har kommit. Det är tex underbart att kunna ta en paus med en kopp kaffe ute på altanen och lapa sol några minuter, att hinna hänga ut tvätten på lunchen för sol- och vindtorkning och att höra fåglarnas nästan hysteriska kvittrande genom den öppna altandörren medan man jobbar och inte minst att få vara i närheten av barnen när de har påsklov. Visserligen är de inte hemma så mycket och jag är glad att de är ute, men jag får ju dela några minuter med dem när de så småningom stiger upp framåt förmiddagen och äter frukost och när de då och då mellanlandar hemma för att bland annat äta något. :-)

Det härliga vädret gör det roligare att röra på sig utomhus och idag har vi varit i gång alla fyra, nästan samtidigt. Alice har ridit i flera timmar, Max har spelat fotbollsmatch och medan Wille tränade golf så gav jag mig ut på 40 minuters löpning i det underbara vädret. Det var första gången i år med trekvarts-byxor och linne! Fler sådana kvällar ser jag fram emot.

Nu önskar jag alla inkusive mig själv God Sömn!        

Gillar jämna måndagar!

Den mörkaste pensé jag hittade fick kontrastera mot vitt!

Måndagar jämna veckor känner jag att jag lever igen för det är då barnen flyttar till mig! När jag skriver 'lever' menar jag (mest) i betydelsen 'lever upp' för det är så skönt när de fyller huset med sina röster, deras halvtama protester när jag ber om hjälp, ljud från datorer, musik med tung bas,  fotbollsljud från Fifa, en sjungande eller nynnande Alice och emellanåt en Wille som tränar på sina trummor. Faktiskt gillar jag allt detta (förutom protesterna)! :-)
Den vecka som just varit utan barn har i och för sig varit en av de bättre... jag har kunnat uppskatta egentiden, fått en del gjort och dessutom kunnat ta mig tid till att läsa och lyckades till och med ta initiavet till en lunch på stan med en vän, som jag inte träffat på ett tag. Trevligt att ses igen och vad fort tiden gick!
Jag vet inte varför det är så svårt att bli färdig att ta kontakt med tidigare vänner och att träffa dem, men tror fortfarande att det har att göra med att jag är så rädd att tränga mig på och att någon ska säga 'ja' för att de tycker synd om mig... jag vet att det troligen inte skulle vara så i de flesta fall, men det är den bästa och kanske mest ologiska förklaring jag har... hrmmm.

Igår avslutade jag i varje fall andra rollningen av väggarna i TV-rummet och var sedan och köpte den första 10-liters burken med den vita brutna nyansen. Jag hoppas att det räcker med ett tredje varv, men vi får väl se.

Jag hann under söndagseftermiddagen också med att se nästan hela den andra halvleken av matchen där Max stod i mål. Det var oerhört längesen jag visade mig på någon av Max fotbollsmatcher, vilket är ett av mina dåliga samveten. Max såg rätt förvånad ut när han fick syn på mig när jag parkerade och steg ur bilen. :-) Jag hoppas och tror faktiskt att han uppskattade att jag dök upp, även om det inte var från matchstart.

Sol och soffa! Äntligen!

Helgen har, som vanligt, gått alldeles fort! Barnen 'flyttade' till mig i fredags och det var en bra början på helgen även om det tog lite tid att få alla samlade till den kvällens tacos. :-)

Lördagen ägnade jag mest åt min taxirörelse. Vi hade visserligen en hyfsat lugn morgon med nästan gemensam frukost (den snart 17-årige sonen klarar man inte att vänta in till frukostbordet), men snart var det dags att köra en förkyld Wille till hans tennislektion. Jag passade på att ta mig en liten långsam löprunda på drygt 5 km. Härligt att titta ut över havet när man springer och  när det dessutom inte blåser så mycket.
Jag hann se lite av Willes lektion och han börjar få kraft i sina slag. Riktigt snyggt spelat!

Vi skyndade oss hem eftersom Max behövde bli körd till sin samling för fotbollmatch och när han var lämnad i grannbyn så var det bara att vända hem igen, dra på sig lite varma kläder utanpå löparkläderna och köra ner till stallet, där Alice gjort i ordning Orchidé. Vi lastade Orchidé och åkte iväg till ridhuset och tack och lov var det den här gången inte så kallt att vänta där medan Alicer red,. En kanpp timme senare var det dags att köra tillbaka till stallet, koppla av transporten och släppa ut Orchidé och hennes kompis Molle i hagen igen och sedan köra Alice tillbaka till ridklubben där hon skulle på möte med ungdomssektionen.

Klockan var nu över tre och DEN lunchen smakade rätt bra som jag fick äta i ett varmt och soligt uterum! Mer och mer börjar det verkligen kännas att våren nog faktiskt kommer i år också!

Jag och Wille (mest Wille) bakade sedan en kaka! Dags att lära Wille hur ugnen fungerar och han tyckte nog att det var lite läskigt!

Idag har solen fårr kämpa lite mer för att komma fram, men fåglarna har kvittrat helt hysteriskt! Härligt!

Jag lyckades få med mig pojkarna till EM Möbler på eftermiddagen, medan Alice var på en 2-timmars härlig uteritt med två andra hästar (och ryttare!).

Vi skulle egentligen bara kolla in en soffa jag tittat själv på en gång tidigare, men nu är den beställd! 8 veckor har vi nu på oss att ha ett rum färdigt att ställa den i! Det borde väl få lite fart på mig!?

Egentligen ville jag berätta om trevlig fredag, lördag och söndag!

Tror inte att jag är ensam om att längta till våren!

Tanken var att jag skulle berätta om både om snälla mamma och pappa som hämtade barnen på torsdageftermiddagen och bjöd dem på fika, tittade tillsammans med dem när Marcus Hellner tog guld i sprinten och slog Petter Northug och nog hann spela lite spel.
Sen skulle jag berätta om en trevlig fredag eftermiddag och kväll med alla tre barnen i Malmö där vi åt på pizza, promenixade omkring på stan och bland annat  lyckades byta Max vinterjacka som tappat knappar och fått ett hål i ena fickan. Vi bestämde oss för att kika in i sportaffären där min kusin A jobbar för att se om vi kunde säga 'hej' innan vi åkte hem. Det visade sig att hon precis skulle sluta och vi bestämde oss för att ta en fika tillsammans på stället vägg i vägg med hennes jobb. Det kaffet smakade verkligen bra och så kul att vi hann prata lite! Tiden sprang och vi var inte hemma förrän vid halv-nio! Jag fick äran att följa med Alice och hjälpa henne att mocka till två kompisars hästar eftersom klockan var så mycket. Hästarna hade nästan redan gått och lagt sig när vi kom!

Det blev en sen kväll för mig. Bland annat var det hög tid att betala räkningarna eftersom februari bara har 28 dagar.
:  

På lördagmorgonen packade jag och Alice lite snabbt, sa hej då till pojkarna och körde vid nio-tiden mot Göteborg.

Jag får berätta mer om resten av vår mor-dotter-helg en annan dag eftersom jag började skriva här alldeles för sent för att hinna med att berätta om resten av helgen. Vi var ju faktiskt med om något historiskt i Scandinavium under söndagen och inget jag bara kan skriva två rader om här och nu. ;-)

Anledningen till att jag inte började skriva lite tidigare i kväll är att jag har letat, letat och letat och INTE funnit ett viktigt papper som jag verkligen behöver!

Argghh, vad frustrerande! 

Inget ont som inte har något gott med sig - tror att jag kastat flera kilo papper i form av gamla tidskrifter, recept jag aldrig kommer ha tid att prova, kontoutdrag från nittonhundrafrösihjäl med mera, mm.
Det är skönt att kasta och rensa ut gammalt!

Skönt trött!

Ostadiga ben ska bli stabila!

Efter två dagar på kontoret blev det en dag med jobb hemifrån. Det kändes lika skönt som vanligt att slippa  bilresan och köerna! En av anledningarna till att det blev hemifrån idag berodde på att jag hade tid hos farbror doktorn klockan två. Visste inte vad jag skulle förvänta mig eller vad jag själv ville försöka säga innan jag kom dit, men tror och hoppas att detta nu blir en början på något som ska leda till en ännu mycket mer stabil JAG!
Eftersom barnen, härligt härligt, är hos mig denna veckan så blir vissa av kvällarna rätt hektiska, vilket jag egentligen inte har något emot om det inte hade varit för att det blir svårt att få ihop en middag tillsammans, och i kväll har det varit en sån kväll.
Efter jobbet åkte jag med Alice till stallet för att göra i ordning Orchidé och ta med henne till hoppträningen några kilometer bort. Detta lilla arrangemang på onsdagkvällarna tar oftast totalt två och en halv timme vilket gör att vi inte är hemma före klockan åtta och idag var den nästan halv nio innan vi var hemma igen och snabbt skulle försöka fixa lite kvällsmat som fick bli toast. Wille hade hungrigt väntat på oss och lyckades få i sig två toast, vilket han inte brukar orka. Jag var också hungrig och tyckte att det smakade bra med ost, rökt skinka, tomat och, det viktigste av allt, Maille's Provencale-senap i min toast, som jag snabbt fick kasta i mig innan det strax före nio var tid att köra till konstgräs-planen sex kilometer iväg för att hämta Max och en av hans kompisar som varit på sin fotbollsträning. Tur att Max hade lyckats få skjuts dit!
Väl hemma igen hann vi med ett litet läxförhör med engelska glosor och nu är tvätten upphängd, den grusiga hallen dammsugad och jag är trött, men skönt trött!

Jag säger God Natt och hoppas att morgondagen ska bli bra!

Lära sig att gilla sin egentid - kanske med Pilates

Måndagarna när alla tre barnen flyttar från mig är hemska, men denna måndag blev inte lika jobbig eftersom Alice stannar här till onsdag och Max blir kvar tills i morgon. A kände att hon varit hela "min" vecka i Åre och frågade om hon fick vara här tills skolan började och det fick hon så klart. Jag hade inte haft något emot att ha alla barnen boende hos mig hela tiden. Det är klart att det ibland blir körigt att hinna med allt när man jobbar heltid och barnen ska på aktiviteter på olika håll, middagen ska inhandlas och lagas, läxor ska förhöras och andra tråkiga vardagsaktiviteter som måste hinnas med, men jag hade hellre haft det så körigt hela tiden om jag fått ha barnen boende hos mig hela tiden. Visst, det är kanske lätt att säga så när det inte är så och jag faktsiskt kan jobba lite mer, träna lite mer och skjuta på vissa vardagssysslor till de veckorna barnen inte är här.

Eftersom jag inte har möjligheten att ha barnen här alltid hoppas jag att jag fortsätter att tycka det är kul att träna och att detta kan få in mig mer på spåret att det går att uppskatta den egentid jag har varannan vecka och inte har förstånd nog att än så länge njuta av.

Idag provade jag Pilates för första gången och det var inte med boll, som jag hade trott. Pilates är en träningsform som skapades i början av 1900-talet av tysken Joseph Pilates. Han kallade själv träningsformen The Art of Contrology vilket syftar på vikten av precision och koncentration som ett sätt att kontrollera musklerna. Det är en träningsmetod som kombinerar styrketräning, stretch och yoga. Pilates handlar mycket om tankekraft, kanske mer än om fysisk styrka och jag gillade de fokuserade rörelserna i dämpad belysning med lugn, nästan meditativ, musik och tror att denna stabiliseringsträning för bålen där man tränar mest mag- och ryggmuskler är bra för både min hållning och mina ryggproblem. Det var inte sista gången jag tränade pilates!

När nu amaryllisen har fått flytta in i värmen och med vatten i botten på vasen så händer det mycket från dag till dag. Fyra blommor är nu utslagna!

Många förlåt och granen utkastad!

 Idag blir det mest "dagens bilder " på amaryllisen, då jag varken är på humör eller särskilt stolt över detsamma... det behövs ibland inte mycket för att jag ska skifta från att i varje fall tro att jag mår rätt bra till att bli alldeles ifrån mig av dåligt självförtroende och allmän värdelöshet som tyvärr går ut över barnen i form av både hejdlöst gråtande och ilska, som egentligen handlar om dåligt samvete för att de ska behöva trösta mig! Barn ska inte behöva trösta sina föräldrar och jag skäms över hur mycket mina barn har behövt trösta mig detta senasta långa år.  Hade det funnits en domare här hemma hade jag väl blivit utvisad för osportsligt uppträdande eller kanske charging, för det känns verkligen som om jag ger dem en del otillåtna "tacklingar" emellanåt. Många förlåt har kommit över mina läppar idag och många andra.

Granen är nu även den utkastad och faktiskt fick även ljusstakar och stjärnor försvinna från fönsterna idag.

Kvällen ägnades åt att steka en stor hög med pannkakor, vilket Wille önskat sig som "söndagsmiddag". Jag tror att jag stekte 20 stycken och alla blev uppätna! (Wille fick hjälp av oss andra, ska väl tilläggas)

I morgon börjar vardagen för barnen igen, eller i varje fall för pojkarna som börjar skolan. Alice ska på utvecklingssamtal på tisdag och börjar skolan först på onsdag.

En stjärna har slocknat!

När jag igår kväll skrev om min ängel i granen och min farmor Alice som fyllde år hade jag inte tittat till Alice hamster Nova på några timmar. Alice skickar plötsligt ett sms och frågar hur det är med Nova  - en ängel måste ha viskat till henne - att Novas tid på jorden var slut. Det ska väl tilläggas att Nova inte varit frisk på sista tiden och att vi hade bestämt oss för att ta henne till veterinären nästa vecka, när Alice var tillbaka från Åre.

På något sätt kändes det skönt att Nova fick somna in hemma i sin bur, även om det var synd att Alice inte hann komma hem innan det hände.

Vi hjälptes åt att lägga Nova i en fin ask och Alice gjorde den extra fin med sina avskedshälsningar.

Jag kommer faktiskt också att sakna vår lilla fina stjärna Nova. Hon har varit mitt sällskap och mitt ansvar när barnen bott hos T och jag pratade med henne varje dag, hon har alltid varit mer social än vad jag föreställt mig att en hamster skulle vara.

Nu hoppas vi att Nova vilar i frid!

Jag hann med ett träningspass innan jag mötte Alice och de andra från Röda Korset på stationen innan lunch. De såg trötta, men nöjda ut efter sin vecka i Åre.
Tårar har, som ni förstått fällts idag, men vi har faktiskt också hunnit packa upp och tvätta en del, åka till mormor och morfar och blivit bjudna på stor och god fika, hämta Max från Nyårssaluten och äta tacopaj och sedan blev det film och lördagsgodis!

Amaryllisen har slagit ut!

Första jobbveckan efter semestern överlevd

Jag fasade för att börja jobba igen, men på något sätt vänjer man sig rätt fort. Det tråkiga är väl att det känns lite som om hösten infinner sig när sommarsemestern är slut.

Jag har försökt att ställa in mig på att det blir långa tuffa dagar framöver och fick nog en hyfsad mjukstart. Att pendla till Köpenhamn varje dag innebär minst sagt lite för långa dagar hemifrån i mitt tycke och mjukstarten bestod i att jag bara behövde åka till Danmark två dagar första veckan. De övriga tre räckte det att jag åkte till Malmö, vilket innebär "endast" 11 1/2 timme hemifrån när jag nuförtiden försöker ta mig med tåg fram och tillbaka.

Till Köpenhamn är det ca 31/2 timme per dag som ägnas åt tågåkande. Jag ska vara glad att jag är på Post DK som är granne med hovedbangården och att jag inte måste ta mig vidare härifrån utan bara har fem minuter till fots!

Eftersom barnen har varit hos Thom denna veckan har det inte hänt så mycket mer än jobb och tråkiga vardagsmåsten. Jag har i varje fall lyckats komma iväg på ett par löprundor denna veckan som var längre än 5 km och 6,7 km verkar fungera! Det känns ju bra även om rundorna har varit rätt långsamma. Konditionen är INTE densamma som förra året vid den här tiden.

I torsdags kväll satt jag och tittade när fick Alice en privatlektion i dressyr av Anna-Katarina som känner Orchidé väl eftersom hon är ägaren. Jag tror att Alice tyckte det var bra och jag tror att hon sov gott efteråt för det var nog rätt tufft, men det har hon inget emot.

Alice tog i fredags morse tåget till Malmö för att tillbringa dagen med MIN fina kusin Anna på Malmö City Horse Show! www.malmo.se/mchs

Det var Anna som frågade och jag vet inte vem som blev gladast av det, jag eller Alice! Alice var inte hemma förrän vid halv åtta och hon hade haft en riktigt härlig dag lät det som! 13-åringar vill inte alltid berätta så mycket och ibland känns det som om ju fler frågor man ställer desto mindre svar får man! *suck* - jag fick alltså inte reda på så mycket men lite har jag hört om hopptävling och roliga frågor från Anna, Leksandsknäcke, tipspromenad där hjälp av Anna och en kompis till henne med Malmökunskaper resulterade i vinst av ridspö, god langos, Erik dök upp... inser nu att jag faktiskt har fått höra en hel del! :-)

På fredagkvällen fick jag njuta goda kantarelltoasts och te hos vännen Eva. De smakade fantastiskt och med lite vin till "efterrätt" blev klockan helt plötsligt halv tre! Att lördagen kändes trist berodde inte på vinet och sömnbrist utan på det allt regn som ÖSTE ner mer och mer. Jag är glad att jag inte har någon källare att oroa mig för med sånt väder.

I lördags kväll körde jag Max och tre av hans kompisar in till stan och Filmstaden. De visste inte riktigt vad de skulle se men hade några alternativ. Jag måste säga att jag uppskattar när barnens kompisar så trevligt tackar för skjutsen flera gånger när man släpper av dem. :-)

Max meddelade efteråt att de såg 'The Expandables" med bla Sylveter Stallone och Bruce Willis. De tyckte att den var bra, men jag som inte går så ofta på bio hade nog valt att se en annan. (http://expendablesthemovie.com/) Den handlar om legoknektar som ska störta en hänsynslös diktator i öriket Vilena...

Söndagen har bland annat bjudit på växlande molnighet och kvavt, trädgårdsarbete, garderobsrensning, hästkörning till varmt ridhus och påbörjad målning av friggeboden (det sista var Max förtjänst).

I morgon kommer barnen till mig igen. Det är deras sista sommarlovsvecka och det är synd att man måste jobba långa dagar men jag hoppas att de får sköna dagar ändå som väl antagligen innebär sovmorgnar, hästar, fotboll, golf och shopping och Malmöfestival. Inte allt för alla och jag tror att de flesta vet vilka aktiviteter som tillhör vem.

Några bilder från mina och Willes dagar på Legoland:

Efter Piratskeppet var de minst sagt blöta, men hade nog gärna åkt fler gånger, vilket de gjorde nästa dag i regnkläder!

.

De tre pojkarna Wille, Christoffer och Axel provade nog det mesta!

Flickorna Elin och Cassandra gillade bla 'Grodan'!


Här åker pojkarna 'Kolmasken'! Vet inte om det är andra eller tredje gången!

En långsam och klibbig måndag!

Jag måste erkänna att jag inte märkte av de fem killarna som tillbringade sin natt i vårt uterum med att lana. Jag somnade visserligen inte förrän halv-ett och när jag med dundrande huvudvärk vaknade vid halv-nio tyckte jag att de var väldigt tysta. Det visade sig att de gått hem och Max låg på sin säng och sov med kläderna på. Uterummet var fyllt av datorer, sladdar, tomma Cola-flaskor och lite popcorn-rester på golvet, men det blev Max problem att få ordning på efter han väckts vid ett-tiden.

När jag hämtade Wille hos Charlie igår kväll hade han en liten söt kelig kattkompis på ryggen!

Jag hade tänkt ge mig ut på en liten löprunda någorlunda tidigt, men med den huvudvärken fick det vänta. Kände mig så småningom lite piggare och gav mig iväg vid 11-tiden. Det hade hunnit bli rätt varmt, men framförallt var luftfuktigheten hög. Nere i Råå-dalen var det lerigt på en del ställen av nattens regn, hyfsat svalt då det är skuggigt, men som sagt klibbigt. Det kändes rätt tungt att springa, speciellt på slutet, men visade sig inte gå långsammare än vanligt.

Jag vet inte hur länge jag sagt att det snart är dags att utmana höften på längre rundor än 5km, men när man kommer ut så sällan som det just nu blir är ju frågan om flåset ens räcker. Vi får väl se om jag får mer tid när semestern är slut!!!

På eftermiddagen blev det en runda in till Helsingborg. Max skulle på scanning hos kiropraktorn och Wille behövde klippas. Det är nu ordnat.

Kanske lite svårt att se på bilden hur klippningen blev, men det är bra mycket kortare än på bilden med kattungen.

Jag har fått ett par livstecken från Alice och hon verkar ha det jättebra. Hennes häst på lägret heter Sandressa och Alice messade idag att hon tycker jättemycket om henne. Vi får hoppas att det håller i sig.

Jag hittade avelsstoet Sandressa på lägrets hemsida och kunde där läsa om henne och tom hitta en bild.

Bunker Bar, Festival, Krabbeluror och Väröbacka...

... blev fortsättningen på denna vecka!

På torsdag-kvällen var det dags att fullfölja mammas 70-årspresent - hon och pappa skulle få stå ut med oss andra åtta barn och barnbarn under en kväll på Bunker Bar - men hon slapp betala. ;-)

Efter veckor med varmt och soligt väder (kanske med några undantag, men de har man ju redan förträngt) var denna torsdagkväll lite oberäknelig. Molnen drog fram mörka på himlen och det var några grader svalare. Några regndroppar kom det också på vägen till restaurangen, som ligger alldeles vid vattnet strax norr om Helsingborgs city. Eftersom festivalen dragit igång samma dag i Helsingborg ville väl de flesta äta och befinna sig på festivalområdet, vilket resulterade i att vi inte var så många på bunker Bar denna kväll. Vi klagar nog inte över detta för vi fick god mat och service-minded personal som hade tid med oss.

.

.

Den valda förrätten och därpå en tilltagen varmrätt gjorde att endast barnen orkade efterrätt och vi nöjde oss med kaffe efter våra 'Toast Skagen", vitlöksbröd, Bunker Böff, Ryggbiff och kycklingspett. På vägen hem körde vi genom festival-stan och kände nog inte att vi missade något. Tilläggas ska väl att Max inte vågade chansa på det!

På fredagen blev det ändå en lite sväng för mig och Alice och några grannar och kompisar in till festivalen. Efter ha lyssnat på Calle Kristiansson och hans band en stund, försökt äta langos i olika skepnader utan att den blåste bort och vandrat mellan några olika scener blev kvällens bästa en Irish Coffee på Grands uppvärmde uteservering medan Alice och Emma tog sig en runda på tivolit. Tåget tog oss hem redan vid halv-tio igen. Det ska vara varmare om jag ska tycka det är kul med festival!

Lördagen ägnades åt att packa så smått inför Alice ridläger som började idag, söndag 1:e augusti. Inser i skrivande stund att juli är slut och att det är SENSOMMAR! Hoppas att den dröjer sig kvar länge!

Alice städade bilen och jag och Wille fick den tvättad av StatOil. Vi bestämde oss för att göra Krabbeluror till mellanmål, vilket är något av barnens favorit. Receptet är från min mormor och det verkar som att i varje fall i Småland kallas något liknande för Skrabbeluskor.

De är enkla att göra och ska ätas nystekta

MORMORS KRABBELUROR

2 ägg

1 kaffekopp (kkp) socker + lite vaniljsocker

2 kkp mjöl

2 tsk bakpulver

1/2 kkp mjölk

Ägg och socker vispas.

Mjöl + bakpulver blandas i och därefer mjölken.

Klickas ut med sked i stekpannan och vänds när de pöst upp och fått lagom färg.

(ej för stark värme)

På söndagförmiddagen var det äntligen dags att packa bilen och köra mot Väröbacka och Stuteri MW ( http://hstrial-marksridcentrum.homestead.com/ridlager.html ) där sommarens höjdpunkt för Alice väntade - en veckas ridläger tillsammans med kompisarna Emma och Tina. Det tog ca två timmar inkluderat lunchintag i Falkenberg att ta oss de 18 milen till lägergården för samling kl 14. Vi föräldrar fick vara med på lite allmän genomgång och rundvandring bland stallar och hus innan det en dryg timme senare var dags att säga 'hej då'!

Flickorna får nog en toppenvecka och riktigt bubblade av förväntan i bilen dit!

Bla Tivoli den andra semesterveckan

Vad fort semestern går, även när det inte händer lika mycket, men de dagarna behövs också! Både för att ta det lugnt, hinna läsa lite böcker och barnen trivs nog också med att vara hemma lite och tex träna fotboll, vara med kompisar och rida.

Jag har försökt få lite "nödvändiga" saker i trädgården gjorda och har i varje fall lyckats klippa två av tre häckar. Första försöket med den elektriska häcksaxen gick sådär - tror inte att det gått mer än 20 sekunder tills jag lyckats klippa av sladden! Resten blev klippt utan missöden.

Jag började tvätta friggeboden, men efter en kortsida tog Max över och tvättade färdigt. När alla alger/mögel var borta såg den nästan nymålad ut, men vi ska nog stryka på lite färg också.

Max kom hem nöjd och rätt trött förra lördagen efter nästan en vecka i Göteborg och Gothia. Det blev nog inte den lugna lördagkväll som jag tänkt mig.

Alice kom på att hon ville träna lite hoppning med Orchidé, sugen efter många dagars uppehåll, och fick mig att följa med för att transportera oss till paddocken i Viarp. Därpå fick man hjälpa till att släpa fram hinderstöd och bommar så att det blev några hinder att hoppa. Vi var hemma igen strax innan tio och då sjönk jag helt slut ner i soffan, men nöjd över en skön dag och kväll.

.

.

I onsdags tog jag, Max, Alice och Wille tåget till Köpenhamn och var framme samtidigt som Tivoli öppnade och hittade rätt snart Lasse, Sofie, Lukas och Alva som var på minisemester i Köpenhamn. Vi hade en heldag bland karuseller och liknande och så småningom väldigt många andra.

Alva och Lasse och Alice och Lukas åkte Piratskepp!

Sofie och Alva hittade en 'Bläckfisk'

"Demonen"
Jag och Sofie i 'Flygande mattan'

Lukas, Wille, Alice och Alva väntar på att få äta lunch på Tivoli!

Något var tydligen roligt att åka, eller?!

Lukas och i Alva i det lilla "Fritt Fall"!

Max och Alice är inte rädda för att åka något och utnyttjade sina åkband ordentligt. Wille och Lukas var inte heller dåliga och åkte bla den gamla berg- och dalbanan "Rutschebanan" från 1914 flera gånger. Max, Alice och jag fick med Lasse i "Demonen" men senaste attraktionen "Vertigo" var det bara Max och Alice som vågade sig på! Den var lite för mycket för mig, som förr vågat åka det mesta. Hmm...

Efter nästan en timmes köande är det snart dags!

Här går det undan i Vertigo, 100 km/h?!

Den andra semesterveckan var ju inte slut efter denna onsdag även om vi kände oss rätt slut när vi satte oss på Pågatåget i Helsingborg för att åka sista biten hem. Då hade vi nämligen varit först av färjan i Helsingborg prick halv och tre minuter senare skulle tåget gå - vi rusade genom hela Knutpunkten och ner för trapporna till perrongen och hann! Jag får återkomma till den andra halvan av andra semesterveckan... :-)