Jag längtade kanske inte så mycket i början, men allt eftersom tiden har gått och jag inte har fått något uppdrag har jag kastats mellan en önskan om att få börja JOBBA och total arbetsskygghet, men mest längtan efter att få göra "skäl för min lön".Nu verkar det nära och jag borde väl vara alldeles jättenöjd!!? Men det är jag inte, och kan inte riktigt förklara vad jag känner. Jag försöker känna mig glad och positiv, men har mest dåligt samvete för att jag inte känner så!! Det är inte lätt att förstå sig på sig själv, eller?
Anledningen till mitt inte alltför stora jubel är väl i och för sig att uppdraget inte är inom mitt eget kompetensområde utan ett för mig helt nytt. Med de krav jag har på mig själv kommer detta antagligen att bli tufft - förhoppningsvis inte FÖR tufft.
I de positiva stunderna intalar jag mig att det är bra att få ett uppdrag inom ett område där man inte förväntas kunna så mycket!
Håll tummarna för mig på torsdag för, som det ser ut nu så ska jag då "testas" och träffa kunden!
Det är nog dags att damma av mitt gamla mantra:
SÅ LÄNGE JAG GÖR SÅ GOTT JAG KAN, SÅ DUGER JAG!
Jag hade egentligen tänkt berätta lite om helgen som var, för det känns lite som om det är det jag gör i början på veckorna här, men det får vänta. Det kommer lite om Wille och fotboll, Röda Korset och Etiopien och kanske något recept.
