Kyla, Kyckling och Kristina Ohlssons 3:e bok

I lördags morse var det -16 grader halv nio på morgonen och det är INTE skönt i fuktiga och blåsiga Skåne. Jag har i och för sig inget emot vinter och minusgrader, men då ska det finnas SNÖ också. Nu är det kallt till ingen nytta känns det som! Jag vet att de som gillar att åka skridsko på dammar och frusna sjöar nog inte håller med mig, men eftersom detta är något jag inte alls är sugen på (av någon anledning litar jag inte på att det ska vara fruset hur kallt det än är), så har jag alltså svårt att se någon nytta med denna kyla. Jordvärmepumpen orkar inte hålla värmen i huset och nu är värmepannan igång för att stöd-värma, vilket definitivt kommer att synas på nästa elräkning...

I helgen lagade jag för första gången på många år "Flygande Jakob", den klassiska kycklingrätten med bananer och bacon. Receptet jag ramlade över i en tidning var något uppgraderat då jordnötterna var utbytta mot cashewnötter, vilket jag tyckte var ett lyft och jag tror faktiskt att alla gillade middagen.

 Recept på Flygande Jakob (4 port)



4 kycklingfiléer
3 tsk matfett
2 krm kinesisk soja
salt, peppar
3 dl mellangrädde
4 msk chilisås
1 tsk italiensk salladskrydda
1 pkt bacon
knappt 1 dl cashewnötter

Gör så här:
1 Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar och lägg dem i en smord ugnsfast form. Blanda smält matfett och soja och pensla köttet. Salta och peppra. Stek i nedre delen av ugnen, ca 15 minuter.
2. Knaperstek strimlad bacon i en torr het stekpanna och låt det rinna av på hushållspapper.
3. Skiva bananerna och lägg på kycklingen. Vispa grädden tjock och blanda med chilisås och salladskrydda. Bred blandningen över kycklingen. Strö över bacon och cashewnötter.
4. Fortsätt tillagningen i ugnen i 10 minuter. Servera med kokt ris och sallad. 

Alice och Budda i ett
kallt ridhus! 

Trots kylan har Alice tillbringat många timmar i stallet och i ridhuset och det är svårt att hålla värmen i fötterna. Jag var där en stund i lördags när Alice fick en dressyrlektion av Sara och blev fort kall om fötterna trots dubbla par med ullstrumpor.

På tal om fötter förstår jag inte hur Max överlevde lördags- eftermiddagen när han gjorde debut som målvakt i A-laget i sin gamla hemmaklubb. Att spela match utomhus på konstgräs i februari i -12 grader är nästan obegripligt för mig, men det var roligt att de vann med 3-2!

Wille har mest hållit sig inomhus i helgen - tennisträning (inomhus!) på lördagen och söndagen ägnade han och jag åt att möblera om och rensa hans rum. Det är skönt att få slänga saker! Nu behöver vi bara köpa lite nya saker istället, haha. Vi får se om vi hinner åka till ett stort möbelvaruhus denna veckan och försöka hitta en sänggavel och kanske en fåtölj.

Under lördagen var jag tvungen att hitta en del pauser i allehanda göromål för att kunna läsa ut Kristina Ohlssons tredje bok "Änglavakter"! Jag började på den i början på förra veckan och den har varit riktigt svår att släppa! I och för sig lite för osannolik i några hänseenden, men den håller ändå rakt igenom och jag tycker nog att detta är den bästa av hennes tre böcker. I lördags eftermiddag var den slutläst och som vanligt känns det nästan tomt när en bra bok tar slut. Nu har jag börjat på bokklubbsboken "Bumerang" av Tatiana de Rosnay (samma författare som "Sarahs nyckel, som jag gillade), den verkar lovande, men har inte fått mig i sitt grepp än.

Ett par fina hundar som delade på Alice uppmärksamhet!

EN dag höll det!

Igår hade jag äntligen tagit mig i kragen och bokat ett träningspass till kvällen! Tänkte att nu är det dags att försöka vända den onda cirkeln med förkylningar, trötthet och ingen ork att aktivera sig.

På lunchen hade jag bokat en halv timmes massage! Den var välbehövlig, men resulterade också i att jag blev rekommenderad att vänta med träningen en dag och det var nog rätt. Jag var helt slut i kroppen på kvällen och var rätt nöjd med att jag i varje fall lyckades komma ut på 30 minuters power-walk.
Idag vaknade jag med "träningsvärk" i rygg, axlar och nacke av massagen, men vad värre är också med ont i örat! Det blev alltså att boka av träningen igen och nu sitter jag här vid datorn för att även boka av det morgonpass i Body Balance som jag hade tänkt mig innan jobbet i morgon. Det bultar ont i örat och jag undrar om alla kollegors förkylningar istället satt sig i mitt öra.

Det är bara att hålla tummarna för att det snart blir bättre och att jag orkar hålla kvar den lilla viljan om att det är dags att börja träna igen. Just nu känner jag mig bara trött, trött och trött.
Jag hoppas i varje fall att jag får åka iväg och träffa mina "Elvor" på bokklubb i morgon kväll och höra vad de tycker om "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. Jag tyckte att det var en hjärtevärmande bok och läste den snabbt, men en hundägare hade nog fått ut mer av den, om man säger så.

Nu ska jag läsa några sidor i "Bittrare än döden" av Camilla Grebe och Åsa Träff, som är den psykologiska thriller jag har kastat mig in i. En bladvändare för mig, men det var ett tag sen jag läste en deckare och jag var nog rejält sugen på det. Det är ingen vacker historia, men den har många överraskande vändningar så här långt...



Håll nu tummarna för att jag kommer iväg på träningspasset jag bokat till på fredag! 

En bild på dottern från i söndags när vädret var klart, kallt och vindstilla

"På andra sidan solen"...

av Maria Ernestam är nu utläst! Lite delade känslor om boken. Jag tyckte nog egentligen att den var rätt bra, men kände emellanåt en sådan aversion mot en person i boken och att ingen sa ifrån, vilket antagligen berodde på rädsla, och detta satte igång tankar och gav mig definitivt inga positiva vibbar. Novellerna, som var insprängda i boken och var helt andra historier, mestadels från Kina, var intressanta, men blev inte varje gång ett välkommet avbrott, även om de delvis, men inte riktigt, band ihop de två parallella historierna i boken. Boken handlar om kärlek och svek, lögner och sorg och samtidigt om ett livsöde långt tidigare i inbördeskrigets Kina. Jag tyckte om boken, men inte lika mycket som Ernestams "Alltid hos dig"!

Nu har jag precis börjat läsa "Norwegian Wood" av den japanske författaren Haruki Murakami. Han är en av dagens mest omtalade och hyllade författare, med böcker som bla "Kafka på stranden", "Fågeln som vrider upp världen" och den som nog är mest personlig av dem, "Vad jag pratar om när jag pratar löpning", där han utgår från långdistanslöpningen, som till stor del kommit att forma hans tillvaro genom sin märkliga blandning av målsättning, medvetenhet och monotoni. "Norwegian Wood" är en av mina bokklubbsböcker och enligt boken baksida ska det vara  en "kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv". Jag får återkomma med vad jag tyckte!

Sista tulpanerna för denna vår har nu vissnat??

Både igår och idag har jag jobbat hemifrån och det är extra skönt när nu äntligen vårvärmen har kommit. Det är tex underbart att kunna ta en paus med en kopp kaffe ute på altanen och lapa sol några minuter, att hinna hänga ut tvätten på lunchen för sol- och vindtorkning och att höra fåglarnas nästan hysteriska kvittrande genom den öppna altandörren medan man jobbar och inte minst att få vara i närheten av barnen när de har påsklov. Visserligen är de inte hemma så mycket och jag är glad att de är ute, men jag får ju dela några minuter med dem när de så småningom stiger upp framåt förmiddagen och äter frukost och när de då och då mellanlandar hemma för att bland annat äta något. :-)

Det härliga vädret gör det roligare att röra på sig utomhus och idag har vi varit i gång alla fyra, nästan samtidigt. Alice har ridit i flera timmar, Max har spelat fotbollsmatch och medan Wille tränade golf så gav jag mig ut på 40 minuters löpning i det underbara vädret. Det var första gången i år med trekvarts-byxor och linne! Fler sådana kvällar ser jag fram emot.

Nu önskar jag alla inkusive mig själv God Sömn!        

Fastnade i 'Sarahs nyckel' men fick lite annat gjort också!

Några ljusblå planterade idag

Började för ett par dagar sedan att läsa Bokklubben Elvornas bokval "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay och fastnade i den ganska omgående. Har i stort sett sträckläst den och tyckte den var riktigt bra även om jag nog tyckte att den första halvan var bäst, och samtidigt otäckast och mer än en gång kom tårarna när "flickan" berättar. Den första halvan av boken skiftar mellan "flickans" berättelse 1942 och journalisten Julia Jarmonds liv och efterforskningar 2002, om vad som hände 1942 när judiska familjer i Frankrike fördes bort. Bak på boken står följande att läsa: 
Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit.

Jag ägnade mycket mer än tänkt av gårdagkvällen och natten och denna morgon till att läsa, men ibland får det bli så och nu är en bra bok utläst och då känns det lite tomt. Boken gav eftertanke och jag kände inte till händelsen i Frankrike som genomfördes av den franska polisen våren 1942. Den sista delen av boken var lite för "tillrättalagd", men jag rekommenderar dig absolut att läsa den!

Trots alla timmars läsning lyckades jag ge mig ut i en dimmig lördagsmorgon på en, som det kändes, rätt tung löprunda. Trodde att det berodde på förkylningen som hängde i, men det visade sig att jag faktiskt sprang lite fortare än sist och det var kanske därför jag blev så trött. :-)  Jag saknar att ha en Garmin att springa med så att jag kan hålla koll på fart och kanske även puls.

Det blev tajt att hinna till bilfirman för att få på sommardäcken men jag hann och nu har jag två svanen-märkta nya däck bak. De var inte gratis, men nödvändiga att byta, då där bara var två millimeters djup kvar. De andra två, som jag trodde jag fick nya när jag köpte bilen i september, behöver jag kanske byta redan nästa gång... tror jag behöver prata med de som sålde bilen till mig?!

Vid lunch bröt äntligen solen igenom och det mesta av eftermiddagen har jag tillbringat utomhus (tyvärr mest på huk vilket känns i ryggen) med att klippa ner lavendeln som är som en hel liten häck utmed muren mot gatan. Det känns som om det är senare än vanligt jag klipper den, men det har verkligen inte varit väder och värme för det innan. Innan förra årets risiga grå lavendelspröt är undanröjda är det inte vår. Så nu deklarerar jag att det officiellt är vår hos oss! :-)

Ännu oklippt lavendel till vänster och klippt till höger, där jag
 hittade lite annat grönt som försöker nå ljuset och nu får det lättare

Det blev ännu en lördagkväll med endast mig själv som sällskap, men denna kändes ok. Det gäller att försöka stänga ute tankarna på var barnen är och gör och vad vi skulle ha gjort om vi fortfarande var den familj jag undrar om jag någonsin kommer sluta att sakna.

Temple Grandin (bild fr Wikipedia)

En av anledningarna till att jag inte hade så mycket tid att fundera var att jag såg en väldigt bra film på SVT - 'Temple Grandin', som är en biografisk film från 2010 om den amerikanske forskaren i djurvetenskap med samma namn. Temple Grandin är född 1947 och autistisk och filmen handlar om hennes liv. Läkarna rådde hennes mamma, redan när Temple var 4 år, att hon borde institutionaliseras, men mamman kämpade med att få henne att börja prata och genomföra skola och Temple lärde sig att "öppna dörrar"! Jag grät och log och blev så berörd av hur hon blev en självständig och respekterad kvinna!

Väderprognosen säger att vädret ska bli sämre i morgon och det är ju trist, men kanske jag då kan motivera att jag ska stanna inne och måla!

Det fick bli Tacopaj i lördags när tiden blev lite knapp efter trevligt Gluff

Det blev nog lite för lite sömn natten mellan fredagen och lördagen och jag klarar tydligen inte av det lika bra längre. I fredags körde jag efter jobbet till Borås, en resa på ca 25 mil. Jag fick tack och lov sällskap i bilen  från Halmstad av två av mina "Gluff"-kumpaner. Vi har träffats tredje fredagen i udda månader så länge att vi inte minns vad förkortningen Gluff står för och jag minns inte heller när vi började träffas, men tippar på 1993 eller -94. Vi är nog 12 stycken totalt, men att få ihop alla på en gång händer inte så ofta. Vi är lite utspridda även om majoriteten fortfarande bor kvar i trakterna där jag växte upp i västra Småland.

I fredags var vi 8 stycken som träffades hos Anne i Borås. Tiden går alldeles för fort, men det brukar ju vara så när man har trevligt! Vi började med  gott bubbel och chokladprovning! Åtta olika sorters vit, ljus och mörk choklad i olika smaker var försvinnande gott för åtta hungriga Gluffar! Därefter blev det god lax med fetaost på en bädd av bla potatis, tomater och lök. Gott vitt vin därtill och rätt vad det var luktade det härligt av kardemumma från kvällens efterrätt som var en supergod blåbärssmulpaj med kardemumma och vaniljvisp. Anne är alltid duktig på att ordna små tävlingar. Snabbt var vi indelade i tre lag och vi i lag 'Syd' var långtifrån att vinna, då vi inte var starka varken på fågelläten eller rösterna på kända sportkommentatorer.

Ett tu tre var Smålandsbilen tvungen att vända hemåt och vi 'sydlänningar' och kvällens värdinna tyckte ju inte klockan var så mycket DÅ, men rätt var det var så hade klockan blivit halv tre. När husets yngste på knappt två år glatt hördes prata i köket nästa morgon vid kvart över 7 var jag inte pigg, men kunde inte låta bli att le när jag hörde en tvåårings underbara upprepande av olika, men i stort sett obegripbara, ord säkert tio gånger.

Vi bjöds på välsmakande frukost och innan tio satt vi i bilen igen för att ta oss hem från de snöhögar och minusgrader som fanns i Borås.

Jag hann lagom hem för att hinna se de sista tio minuterna av Willes tennislektion, till vilken han var levererad av sin mormor och morfar där han och Alice tillbringat fredagkvällen och natten. Wille fick följa med mig och handla vad som behövdes till kvällen då vi skulle ha gäster. De sista milen från Halmstad hade jag reviderat kvällens matsedel och försökt göra upp någon slags inköpslista i huvudet. Jag fick inse att jag fick förenkla menyn en del eftersom jag inte hade så mycket tid och dessutom var trött. Alltså bestämde jag mig för att bjuda på en gammal favorit, Tacopaj. Serverade lite plock innan i form av bla prosciuttoskinka, salami och oliver.Till efterrätt blev det Blåbärscheesecaken som ni fått receptet på tidigare.

VäxjöEvas Tacopaj
Pajdeg:
3dl vetemjöl                              Gör pajdegen i matberedare och låt 1 krm salt                                  vila minst en timme i kylen.
150 g kylskåpskallt margarin     Förgrädda i 225 grader i ca 10 min.
2 msk iskallt vatten

Fyllning 1:
500 g köttfärs                          Brynes och kokas ihop.
1 hackad gul lök                       Häll i det förgräddade pajskalet.
1 påse tacomix
1 dl vatten

Fyllning 2:
3 tomater hackas i småbitar       Blanda ihop allt och bred över köttfärsen.
4 fefferoni hackas i småbitar
2 dl creme fraiche
4 msk majonnäs
1 krm vitpeppar
2 dl riven ost

Gratinera i 225 grader ca 15 minuter.
Servera med en god sallad.

Hög tid att få välbehövlig sömn, men hoppas hinna läsa några sidor i ny bok. Jag har nu läst ut 'Rödhake', som verkligen tog sig och blev spännande och svår att släppa på slutet. Jag tyckte dock att där var minst en tråd som inte blev riktigt löst, men det kanske Nesbö återkommer till i någon av de senare böckerna.
Nu ska jag börja  på den av Bokklubben valda 'Sarahs nyckel' av Tatiana de Rosnay. Har hört mycket gott om den, men också att den ger 'tryck över bröstet' och hoppas nu att mina förväntningar inte är för höga. Får förresten se om jag orkar hålla boken - kvällens Body Pump-pass har gjort armarna rätt matta och fortfarande lite skakiga. Gött när det känns! :-) 

Tuppkaka, Rödhake och Impulskontroll



Wille strör över lite flagad mandel
innan han ställer in kakan i ugnen

Jag gillar periodvis att skriva Att-göra-listor, men de har en tendens till att bli många och långa och inte riktigt betas av i samma takt som de fylls på och därför blir en källa till stress och ibland nästan som någon slags bevis på ett misslyckande. Jag tror att jag istället ska börja göra (även) Har-gjort-listor! För visst gör man ju en massa saker, även om de kanske inte ingår i något direkt 'projekt', som tex renovering av ett rum eller löpande underhåll av huset utan istället är en del av familjevardagen och ínte att förringa bla vad gäller tidsåtgång eller viktighet i umgänget med barnen!
Jag glömde att dela med mig av receptet på kakan som Wille och jag bakade i lördags, 'GeijerskaTuppkakan'. Oerhört lättbakad och barnen brukar kalla den för en kladdkaka utan kakao, tack vare att det inte är något bakpulver i kakan och därför är lite seg eller kladdig.

Jag fotograferade av receptet som jag skrev av för längesen, antagligen från mammas receptpärm: (max 25 min i ugnen)

Lite då och då när jag har tid mellan mina två bokklubbars böcker så läser jag Jo Nesbøs böcker om polisen Harry Hole. Jag har nu kommit till den tredje boken som heter 'Rödhake' och hitintills läst ca 150 sidor. Jag kan inte påstå att jag fastnade från första sidan och är inte ens ordentligt fast ens nu, men eftersom jag gillat de andra två böckerna ('Fladdermusmannen' och 'Kackerlackorna') och anar en viss potential så fortsätter jag naturligtvis. Om boken:
I Oslos nynazistiska kretsar styrs verksamheten med järnhand av någon med kodnamnet Prinsen. Harry Hole misstänker att denne Prinsen finns inom Oslopolisen. Misstankarna bekräftas då hans närmaste kollega mördas.

Under utredningens gång upptäcks en oväntad koppling till ett mörkt kapitel i landets historia, den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget. Allt tyder på att en av dem är tillbaka, som återuppstånden från de döda, för att hämnas. Denne vålnad skördar offer efter offer i ett helt lamslaget Oslo. Och detta är bara början, för allt tyder på att mördaren kommer att fullborda sitt blodiga verk den 17 maj...

Jag hoppas att Rödhake tar fart NU, eftersom jag snart behöver börja på 'Sarahs nyckel', som kom med posten idag och vi ska läsa i 'Elvorna'.

Jag träffar för tillfället varannan vecka en KBT-psykolog en halvtimme, som går väldigt fort, och ibland  när jag går därifrån undrar jag om det ger något, men jag inser allt eftersom veckorna går att det behöver sjunka in och bearbetas och att det ger mig meningsfulla tankar som jag tar med mig och har användning av.
Idag pratade vi 'impulskontroll'! Något jag definitivt behöver jobba med när jag tex skruvar upp mina förväntningar, som inte alltid kan infrias till fullo och jag då blir besviken eller stressad. Jag ska göra denna 'läxa' ordentligt! Mest för min egen skull, då min negativa impusivitet efteråt gör mig besviken på mig själv,  men också för barnens skull!

Färdig Tuppkaka!



Acceptans! För vems skull? Trevligt kalas!

Min energi och mina grubblerier skiftar verkligen i styrka och intensitet från dag till dag och ibland från timme till timme. Tänk om det fanns något sätt att jämna ut det lite eller till och med schemalägga det. Det går kanske om man tränar??  Att jag bestämmer att på tex tisdagar mellan klockan 17 och 18 ska jag ägna mig åt att grubbla och sortera ut tankar och kanske få ner lite av det på papper!

Jag plockade i kväll fram en bok som jag läst innan men nu av flera åter igen blivit rekommenderad att läsa och tror att jag ska bläddra lite i den igen, för den är bra och jag tror att den kan te sig annorlunda beroende på i vilken fas i livet man är när man läser den. 'Att leva ett liv, inte vinna ett krig' av Anna Kåver handlar om acceptans. Acceptans innebär att välja att se, ha och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den - hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man avstår från att söka förändring i en svår situation, utan att man ger upp sitt krig mot tillvaron. Att acceptera är, även om det kan tyckas paradoxalt, att handla aktivt, i enlighet med sina värderingar och mål.

Jag försöker ofta  intala mig att jag vill prova nya saker och aktiviteter, men kommer inte riktigt till skott för att jag inte kan (vågar??) bestämma mig för vad jag ska prova och ursäktar det med att jag inte har tid eller att det är för dyrt, men slås emellanåt också av, om det inte är så att jag försöker hitta saker att prova på som är mer för att "imponera" på andra och inte för att jag verkligen VILL! Är det därför de inte blir av alls eller är jag bara för feg? Jag har inget svar än!

Vackert att se på och gott att äta på kalaset!

Trots att jag inte heller i kväll har blivit så värst mer "upplyst" inom detta område känner jag mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit, utöver att ha varit med Wille på hans trumlektion, hämtat ut bokrea-paketet från Bokus, lagat lasagnette till kvällsmat och tagit hand om tvätten, eftersom jag äntligen har fått undan det mesta av säkert minst ett års osorterade papper från bank, CSN, Skatteverket, betalda räkningar mm mm. Nu sitter de flesta som var värda att spara ordentligt insatta i de pärmar som redan fanns för detta. Så skönt!



Kusinen Lukas, idag 8 år, och Wille

 Igår, söndag, var vi på brorsonens 8-årskalas i Halmstad. God mat och en trevlig eftermiddag som gick fort och erkänner att jag ångrar att jag inte följde med på promenaden till havet. Det hade jag behövt innan den goda ananaspajen serverades! Tur att jag lyckats komma iväg på årets första lilla joggingtur samma förmiddag.

Idag är det Lukas riktiga 8-årsdag och jag är säker på att han fick en present av sina föräldrar han sent kommer att glömma. Jag hade velat vara med i morse när han fick sin Barca-tröja och se hans min!

Biokväll med yngste sonen - vi gillade den lite olika!

Det är en fantastisk fördel att kunna jobba hemifrån, att kunna unna sig några minuter mitt i arbetsdagen med barnen när de är hemma och åka hämta dottern så att hon slapp vänta 50 minuter på nästa tåg, men å andra sidan blir arbetsdagen ganska utdragen... strax efter klockan 18 var det i varje fall dags att avbryta dokumentationsjobbet för dagen för att laga middag till mig och barnen. Det fick bli något icke så fantasifullt som korv och potatismos och en vanlig grönsallad, men mätta blev vi i varje fall.

Jag och Wille har sen varit på bio och sett Gullivers Resor i 3D! Jag vet att den fått urusla rcensioner, men Wille ville ändå gärna se den efter att ha skrattat åt trailern och för att han gillar Jack Blacks, som gör huvudrollen. Wille tyckte också att den var helt ok och skrattade högt några gånger, medan jag på min höjd drog på smilbanden. Den var verkligen dåligt gjord, nästan pinsam emellanåt och helt meningslös i 3D! Men, det var mysigt att gå på bio, bara jag och Wille, dela på en mellanstor popcorn och medhavd dricka.

När vi kom hem hittade vi Alice i soffan tittandes på DVD-filmen "Anger Management" med Adam Sandler och Jack Nicholson. Hon irrirerade sig högljutt på Jack Nicholsons rollfigur som Dr. Buddy Rydell, som är ganska provocerande och instabil.

Max har ett par kompisar här och eftersom han la sig klockan fem i morse, när han gav upp 'lanet', och steg upp någon gång vid 13-tiden lär han väl inte gå och lägga sig på en stund än, vilket jag ska.
Jag har kommit ca 100 sidor på Bokklubben Elvornas nuvarande bok "Sånt man bara säger" av Helena von Zweigbergk. Jag vet inte rikigt vad jag tycker.. den är relativt lättläst och intressant, men jag blir inte riktigt klok på huvudpersonen Sussie, lite martyrlik men lite för kall för min smak, än så länge, kanske jag ska tillägga. von Zweigbergk verkar ändå bra på att beskriva relationer, som den mellan dessa två systrar, och kanske växer boken när jag fortsätter, vilket jag alltså tänker göra nu.

Solig blandning av saker har blivit gjorda...

Tog in ett par kvistar från blåbärsriset för ett tag sedan och
och nu har de slagit ut!

... och det känns bra!
Det är ju tur, som jag tidigare också skrivit, att den ena dagen inte är den andra lik! Igår kom jag trött hem efter jobbet. Visserligen hyfsat tidigt, men några nätter av oroligt sovande, sätter sina spår. Det har varit fullmåne i veckan och om det är den som påverkar eller något annat vet jag inte.

Jag kände på mig att det var bäst att inte sätta sig ner någonstans direkt när jag kom hem för då hade jag antagligen inte orkat resa mig igen. Lyckades ta några foton på den stora Reanulten, som äntligen ska försöka säljas, byta lakan i ett par sängar, starta tvättmaskinen, få i mig lite kvällsmat och sjönk sedan ner i soffan. Jag hittade inget som roade mig på TV:n och var istället glad över att mitt enda sällskap boken "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs kunde få mig att glömma att jag kände mig rätt ensam (igen). Jag hann med många sidor igår kväll, men tröttheten tog överhand och jag stupade i säng. 



Längst nere i hörnet av trädgårdenär där nu en stubbe!

  
Vaknade i hyfsad tid och unnade mig att få njuta ytterligare några sidor i boken innan jag steg upp. Såna morgnar är sköna! Jag funderade på om det skulle bli ett zumba-pass eller hjälpa till med trädfällning för mig som första lördagsaktivitet och skickade iväg ett sms till J, som så snällt lovat mig att ta ner den stora fina eken, som mina grannar tycker tar för mycket sol för dem i deras trädgård. De har i och för sig inte krävt att jag skulle ta ner den helt utan det räckte om den toppades rejält, men ibland är jag rätt trött på alla ekblad som kilar ner sig mellan stenarna runt trädäcket och aldrig förmultnar och när jag dessutom förstod det som att det var lättare att ta ner hela än att toppa den så blev det så bestämt. J svarade inte på mitt sms och jag tänkte att han nog hade annat för sig och skulle höra av sig när han hade tid . Alltså åkte jag på mitt bokade zumba-pass och innan jag kom hem igen körde jag Alice och Klara till ridklubben där de skulle på årsmöte och försökte sen ringa J för att kolla om hann hade tid med mitt träd, men fick inte tag på honom. Skickade ännu ett sms och en stund senare ringde J och frågade om han hade tagit ner rätt träd???

Resterna av eken som jag inte ens såg när jag kom hem!

Jag trodde att jag tittat ut i trädgården, men det hade jag tydligen inte gjort eftersom jag inte hade märkt att eken var borta och inte heller hade jag sett den stora högen på framsidan där resterna av den nu låg. Helt otroligt att jag parkerat bilen och gått in utan att märka det! Detta 'projekt' som jag trodde skulle ta minst en dag hade J ordnat medan jag var och dansade Zumba! Han är verkligen en klippa och en snabb sådan! Vet inte hur jag ska kunna återgälda denna hjälp, men får fundera ut något för J och resten av hans familj är vänner som jag inte kan vara utan!



Ek är vackert och tungt!

 Det kändes som om jag fått minst en halv dag till godo! Jag satte mig i det solvarma uterummet med en lätt lunch och därefter en stor kopp kaffe och bara njöt! Jag hann läsa ut boken och det är alltid blandade känslor när man läser ut en bra bok, nästan lite sorgligt att den tar slut! 'Högre än alla himlar' är första delen i en triologi och jag längtar till när nästa del kommer.

Solen värmde verkligen skönt i uterummet och jag bestämde mig för att gå ut en stund i den soliga, men kyliga eftemiddagen. Jag räfsade ihop grenarna och spånet som blivit kvar efter trädfällningen och insåg att jag kommer att ha en del mossa att jobba med senare i år.

Den lätta lunchen som bestått av en tallrik yoghurt gjorde att det blev en tidig enkel middag för mig. Jag passade på att äta något som jag gillar men ingen annan i min närhet  - spaghetti och en enkel pastasås av creme fraiche, smält gorgonzolaost och lite kryddor. Mums! Det kändes faktiskt helt ok att äta detta alldeles själv i sällskap av tända ljus och ett glas rött vin.

Det var lite tidigt att 'ta lördagkväll' och jag bestämde mig för att måla ett stycke vägg.

Jag får nästan kramp i målararmen, och kanske beror det på att jag har fel teknik, men jag får verkligen ta i med rollern för att få det att täcka. Har lyckats sabotera penseln som behövs till de ställen där inte rollern kommer åt och hittar ingen annan här hemma i samma storlek, så måste införskaffa en ny och hoppas hinna ordna det i morgon.

Jag hade egenltigen tänkt träna Body Pump på söndagförmiddagen, men då det krockar med att Alice och Orchidé ska hoppa 'Pay and Jump'-tävling på hemmaklubben så får jag stå över den.

Nu tänker jag dricka upp det sista av mitt vin, ta en bit av mitt nya favoritchoklad, Anthon Bergs mörka choklad med salmiak och sen lägga mig och börja läsa nya boken 'Sånt man bara säger' av Helena von Zweigbergk.

God Natt!

Bokklubbskvällar är bra för själen och Blåbärscheesecake

Igår kväll var det dags att träffa vännerna i PIC, en av mina två fina bokklubbsgäng!

Det är alltid lika trevligt att träffas och vi pratar inte BARA böcker, men det tror jag inte heller att någon trodde. *ler* 

Yngste sonen på Hovs Hallar




 Vi äter något gott, igår bjöds vi på en härlig fisksoppa med sting, och pratar till en början oftast om allt mellan himmel och jord och vad som hänt sen sist. Det kändes som om jag pratade mycket igår och är tacksam för de fina lyssnarna jag hade som stöttar och peppar! Det är guld värt!  Så småningom kommer vi så klart till diskussionerna om boken vi läst och vi var, lite överraskande, rörande överens om att vi tyckte riktigt bra om Björn Ranelids "Kniven i hjärtat". Jag var nog en av de som var mest skeptisk till detta bokval, men är inte sämre än att jag kan ändra mig. Språket är så poetiskt, men ändå lättåtkomligt. Boken berörde verkligen och fastän huvudpersonen var en man som satt i fängelse på livstid för att ha mördat två personer så kände vi sympati för honom, men även för i stort sett alla andra. Jag vet att jag hängde upp mig en del på att Ranelid upprepade vissa saker många gånger, men tror att det var en genomtänkt strategi och fanns där för rytmen i boken. Jag kan verkligen rekommendera andra att läsa den och jag tror inte att detta var den sista boken av Björn Ranelid jag läste.



Dottern på nyårsafton

Mitt under diskussionerna och alla vackra meningar vi hade hittat och ville citera så dukades det fram kaffe, te och väldoftande brownies. Mums!

 Det är lite julaftonsstämning när vi förväntansfullt ska få veta vad kvällens värdinna valt för bok att läsa till nästa gång, som är ca 6 veckor bort. Den här gången hade valet fallit på "Vindens skugga"av Carlos Ruiz Zafón! Vi var ett par stycken som redan har läst den, men vi unnar så gärna de andra att få läsa den att vi kan läsa den igen. Det är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag hoppas jag inte skruvat upp de andras förväntningar för mycket så att de blir besvikna.



"Vindens skugga" (La Sombra del Viento) skrevs 2001 och handlar om Daniel som när han är 10 år får följa med sin pappa till "De Bortglömda Böckernas Gravkammare", ett gigantiskt gömt bibliotek någonstans inne i Barcelona, där gamla okända böcker funnits längre än någon kan minnas. Som traditionen bjuder får varje förstagångsbesökare adoptera en bok, och när Daniel går bland hyllorna ser han boken som han ska ha, som bara har funnits där och väntat på honom. Vindens Skugga, som boken heter, är skriven av Julián Carax, och Daniel är uppe hela natten och läser ut den. Han blir intresserad av vem denne okände författare är, som inte ens hans far, ägaren av ett bokantikvariat, vet vem det är. I sökandet efter vad som hänt Carax får Daniel både nya vänner och fiender, och finner sig indragen i något större och farligare än något han någonsin läst om, med självaste djävulen på jakt efter honom.

 

Äldste sonen hittade en solglimt vid Hovs Hallar förra vintern

 Ett par lite för långa dagar på jobbet, lite dåligt sovande och antagligen lättnaden över den förbättrade jobbsituationen har gjort att jag känner att en förkylning smyger sig på, men hoppas kunna mota den! Nu dricks det varmt te med honumg och en skvätt av något starkare och c-vitaminrik apelsin har jag också fått i mig.

I morgon är det en viktig dag! På kvällen ska min  för alltid minste lille kille Wille på intervju på den skola han antagligen ska börja på efter sommaren när han börjar 6:an. Spännande för både honom och mig, tror jag!



Jag har inte hunnit fotografera så mycket de sista dagarna och inte heller har jag på länge "bjudit" på något recept. Det blev alltså några gamla bilder idag och receptet har jag bara bjudits på och tyvärr inte hunnit prova att göra själv. Kanske jag inte borde avslöja det för er innan jag hade haft en chans att bjuda några av er på det, men kan inte låta bli. Den var supergod när vi fick den på mitt fadderbarn N's 19-årskalas! (bilden har ni sett här en gång tidigare och nu får ni alltså receptet)

BLÅBÄRSCHEESECAKE (ca 12 bitar)

Ingredienser: 



ca 3 dl krossade digestivekex, 12-14 st

25 gram smält smör eller margarin

0,25 dl vispgrädde
2 msk strösocker

Fyllning 200 gram blåbär
400 g cream cheese
1 dl strösocker
4 st ägg
2 tsk vailjsocker
2 dl Kesella Vanilj

1 msk maizena

Garnering

1 dl  Kesella Vanilj

1 näve blåbär, eller hur mycket man vill ha

Gör så här:

Sätt ugnen på 150 grader.

Botten: Krossa kexen i en matberedare. Tillsätt det smälta matfettet, vispgrädde och socker och kör till en smulig massa. Lägg ett bakpapper i botten av en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Tryck ut blandningen i botten och på kanterna av formen.

Fyllning: Passera blåbären genom en sil. Blanda blåbärspurén med övriga ingredienser till fyllningen och rör till en slät smet. Häll fyllningen i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 timme. Låt kallna.

Garnering: Bred vaniljkesella i ett jämnt lager över kakan. Garnera med färska blåbär.

Tack och lov är den ena dagen inte den andra lik och Änglagård

Har precis kommit hem från Malmö, inte för att jag har jobbat över så här länge, utan för att jag och fina vännen C varit på bio efter jobbet och sett Änglagård - tredje gången gillt! Efter 16 år kommer Fanny Zander tillbaka till Änglagård eller rättare sagt byn där Änglagård låg innan det brann ner.

Mycket har hänt sen sist. Fanny och Zack har hållit sig undan från det lilla samhället och uppfostrat Fannys nu 15-åriga dotter Alice utomlands. Dotterns plötsliga vädjan om att komma i kontakt med sina rötter får trion att återvända. I den lilla byn är mycket sig likt, men mycket har också förändrats. Återkomsten väcker upp slumrande konflikter och känslor. Dottern Alice vill en gång för alla reda ut vem som är hennes morfar. Är det den gamle storbonden Axel? Eller är det den sluge tystlåtne Ivar? Och vem är egentligen pappa till Alice?

Visst är vissa bitar lite förutsägbara och det är rätt mycket inklipp från de två tidigare filmerna, men det är ändå en må-bra-film och en del av karaktärerna går det ju inte att låta bli att skratta åt!

Efter filmen hittade vi ett ställe i närheten där vi kunde sätta oss ner och prata lite över en Chai Latte och scones - mysigt och alldeles lagom! Såna här kvällar borde ju inte vara så svåra att få till - en bio med vän eller vänner och en stund för att prata - mycket värt för mig, men allt för sällan det blir av! Jag kan inte ens ta åt mig äran för denna gång, då det inte var jag som kom med förslaget. Jag ska försöka bättra mig, men är rädd att min numera rädsla för att tränga mig på i andras familjeidyller (och jag säger inte det med hånfullhet utan avundsjuka!) håller mig tillbaka och jag därför låter bli att fråga. Jag vet att det låter lite dumt, för jag hade väl inget emot en biokväll med vänner när jag också (trodde att jag) befann mig en familjeidyll.



Nästan vacker till och med som vissen!

Tänk om man varit det!

 Igår kändes det mesta minst sagt frustrerande, vad gäller mitt ena projekt och jag fick ägna mig åt det andra för att känna att jag fick NÅGOT konkret gjort och det var nog rätt sätt, att försöka sortera undan det i ett slags "bearbetningsfack" i huvudet, som jag ibland glömmer att jag har - att jag inte lär mig att de där hopplösa dagarna kommer och då måste det få bero lite och nästa dag har man hittat ett annat angreppssätt eller kommit på någon annan väg för komma framåt igen. Jag vill inte påstå att jag löst alla mina frågetecken eller hittat lösningarna på gårdagens problem idag, men jag har benat upp problemen en del och kommit en bit på väg genom att samla in information. Det kommer säkert fler hopplösa dagar och risken är väl att jag inte heller nästa gång kommer ihåg att stoppa in 'panikproblemen' i det där 'bearbetningsfacket' som sitter någonstans långt bak i huvudet (eller nån annanstans!?).
Åkte på kvällen för att hämta Alice och Orchidé i ridhuset och på något sätt var det inte förvånande att dragkedjan på jackan gick sönder i uppdraget och låst läge när jag hade den på mig och att vi glömde sadeln i ridhuset och fick köra tillbaka dit igen för att hämta den - det bara var en sån dag igår! Idag har det varit en annan dag!



               Julens vita amaryllis har gjort sitt -

och den har gjort det bra!

  Nu är det dags att fortsätta i 'Högre än alla himlar' av Louise Bojje af Gennäs, som jag började på igår, men det känns som om det inte blir så många sidor i kväll. 









Början på tre upptagna kvällar och Tobleronemousse

I torsdags kväll var det trevligt nog dags för bokklubb igen. Vi saknade naturligtvis de två som inte kunde komma, men hade en trevlig kväll med mycket bokprat och god mat. Jag hoppas få receptet på både fisksoppan och den friska desserten som innehöll Limocello och mascarpone! Supergott!

Jag har nu på mig en bit in i mars att hinna läsa Helena von Zweigbergks "Sånt man bara säger".  Jag har aldrig läst något av denna författare och ser därför fram emot att prova.

Detta stod att läsa om boken på Bokus.com(http://www.bokus.com/bok/9789113027463/sant-man-bara-sager/):

När Susanne erbjuds ett avgångsvederlag för att lämna sitt chefsjobb överger hon man och tre bonusbarn och tar bilen till sitt torp på landet. Nu är det bara hon som gäller, på sina egna villkor.

Men fristen blir kort. Systern Louise ber henne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en kort tid. De ska vräkas och han behöver ett hem medan Louise får ordning på sitt röriga liv.

Jonas är en blek och misstänksam tonåring. Susanne får svårt att vara lika duktig och ansvarstagande som hon varit förut. Tidigare var Jonas en kär systerson, som Susanne ofta satt barnvakt åt. Nu känner de knappt varandra. Hur mår han egentligen? Och vad händer i Louises liv? Vad har hon för hemliga planer?

En berättelse om ett ofrivilligt möte mellan en femtioårig kvinna och en ung pojke som båda har vänt livet ryggen. Om hur livet kan tränga sig på och tvinga oss att ta reda på vad som verkligen spelar roll i den här världen.

I fredags kväll hade vi lite "tjejkväll", även om det fanns lite inslag av två söner i varje fall medan det serverades mat. Jag och Alice hade vars en kompis på besök som råkar vara mor och dotter. Maten vi bjöd på blev typiskt fredagsenkel, tacos och kyckling-enchiladas. Mycket trevligt prat och vi hann även få i oss den aav Alice önskade Tobleronemoussen, som egentligen nog var ganska enkel att göra, men som jag behövde två försök för att klara! När jag smälte tobleronen i vattenbad, började antagligen vattnet koka och helt plötsligts var chokladen en stor tung gryning osmältbar klump. Detta fanns det ju naturligtvis inte tid till, men inte mycket att göra och Wile räddade mig och kvällens dessert!. Han ordnade fram och erbjöd mig sitt stora toblerone han vunnit på golftävling i höstas och snart så hade jag lyckats bättre och fick in glasen med mousse i kylen.

Bilden är från HD.se där jag hittade receptet
 http://hd.se/mat/2010/04/09/tobleronemousse-med-hallonsas/

TOBLERONEMOUSSE (4port)
200 g ljus Toblerone

3 dl vispgrädde
1 msk flytande honung
2 ägg

Gör så här:
Vispa grädden. Hacka Tobleronen och smält försiktigt med honung, antingen i omgångar i mikron eller i vattenbad. Låt svalna lite.

Vispa äggen luftiga och blanda med chokladen under ständig omrörning. Tillsätt sedan lite av den vispade grädden och blanda försiktigt.
När smeten blivit jämn, vänd försiktigt ner resten av grädden utan att röra för mycket. Ställ in i kylen i minst en timme.

Jag serverade blandade rumstempererade "trädgårdsbär" till, men man kan annars göra en hallonsås:

Hallonsås:

250 g tinade hallon
2-3 msk florsocker
Mixa hallon och florsocker. Sila.
---------------------------------------
Jag har mer att berätta om helgen, med skolor, kalas och hästar men det får vänta till en annan kväll när jag inte är så trött som jag är nu.