Kyla, Kyckling och Kristina Ohlssons 3:e bok

I lördags morse var det -16 grader halv nio på morgonen och det är INTE skönt i fuktiga och blåsiga Skåne. Jag har i och för sig inget emot vinter och minusgrader, men då ska det finnas SNÖ också. Nu är det kallt till ingen nytta känns det som! Jag vet att de som gillar att åka skridsko på dammar och frusna sjöar nog inte håller med mig, men eftersom detta är något jag inte alls är sugen på (av någon anledning litar jag inte på att det ska vara fruset hur kallt det än är), så har jag alltså svårt att se någon nytta med denna kyla. Jordvärmepumpen orkar inte hålla värmen i huset och nu är värmepannan igång för att stöd-värma, vilket definitivt kommer att synas på nästa elräkning...

I helgen lagade jag för första gången på många år "Flygande Jakob", den klassiska kycklingrätten med bananer och bacon. Receptet jag ramlade över i en tidning var något uppgraderat då jordnötterna var utbytta mot cashewnötter, vilket jag tyckte var ett lyft och jag tror faktiskt att alla gillade middagen.

 Recept på Flygande Jakob (4 port)



4 kycklingfiléer
3 tsk matfett
2 krm kinesisk soja
salt, peppar
3 dl mellangrädde
4 msk chilisås
1 tsk italiensk salladskrydda
1 pkt bacon
knappt 1 dl cashewnötter

Gör så här:
1 Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar och lägg dem i en smord ugnsfast form. Blanda smält matfett och soja och pensla köttet. Salta och peppra. Stek i nedre delen av ugnen, ca 15 minuter.
2. Knaperstek strimlad bacon i en torr het stekpanna och låt det rinna av på hushållspapper.
3. Skiva bananerna och lägg på kycklingen. Vispa grädden tjock och blanda med chilisås och salladskrydda. Bred blandningen över kycklingen. Strö över bacon och cashewnötter.
4. Fortsätt tillagningen i ugnen i 10 minuter. Servera med kokt ris och sallad. 

Alice och Budda i ett
kallt ridhus! 

Trots kylan har Alice tillbringat många timmar i stallet och i ridhuset och det är svårt att hålla värmen i fötterna. Jag var där en stund i lördags när Alice fick en dressyrlektion av Sara och blev fort kall om fötterna trots dubbla par med ullstrumpor.

På tal om fötter förstår jag inte hur Max överlevde lördags- eftermiddagen när han gjorde debut som målvakt i A-laget i sin gamla hemmaklubb. Att spela match utomhus på konstgräs i februari i -12 grader är nästan obegripligt för mig, men det var roligt att de vann med 3-2!

Wille har mest hållit sig inomhus i helgen - tennisträning (inomhus!) på lördagen och söndagen ägnade han och jag åt att möblera om och rensa hans rum. Det är skönt att få slänga saker! Nu behöver vi bara köpa lite nya saker istället, haha. Vi får se om vi hinner åka till ett stort möbelvaruhus denna veckan och försöka hitta en sänggavel och kanske en fåtölj.

Under lördagen var jag tvungen att hitta en del pauser i allehanda göromål för att kunna läsa ut Kristina Ohlssons tredje bok "Änglavakter"! Jag började på den i början på förra veckan och den har varit riktigt svår att släppa! I och för sig lite för osannolik i några hänseenden, men den håller ändå rakt igenom och jag tycker nog att detta är den bästa av hennes tre böcker. I lördags eftermiddag var den slutläst och som vanligt känns det nästan tomt när en bra bok tar slut. Nu har jag börjat på bokklubbsboken "Bumerang" av Tatiana de Rosnay (samma författare som "Sarahs nyckel, som jag gillade), den verkar lovande, men har inte fått mig i sitt grepp än.

Ett par fina hundar som delade på Alice uppmärksamhet!

Tuppkaka, Rödhake och Impulskontroll



Wille strör över lite flagad mandel
innan han ställer in kakan i ugnen

Jag gillar periodvis att skriva Att-göra-listor, men de har en tendens till att bli många och långa och inte riktigt betas av i samma takt som de fylls på och därför blir en källa till stress och ibland nästan som någon slags bevis på ett misslyckande. Jag tror att jag istället ska börja göra (även) Har-gjort-listor! För visst gör man ju en massa saker, även om de kanske inte ingår i något direkt 'projekt', som tex renovering av ett rum eller löpande underhåll av huset utan istället är en del av familjevardagen och ínte att förringa bla vad gäller tidsåtgång eller viktighet i umgänget med barnen!
Jag glömde att dela med mig av receptet på kakan som Wille och jag bakade i lördags, 'GeijerskaTuppkakan'. Oerhört lättbakad och barnen brukar kalla den för en kladdkaka utan kakao, tack vare att det inte är något bakpulver i kakan och därför är lite seg eller kladdig.

Jag fotograferade av receptet som jag skrev av för längesen, antagligen från mammas receptpärm: (max 25 min i ugnen)

Lite då och då när jag har tid mellan mina två bokklubbars böcker så läser jag Jo Nesbøs böcker om polisen Harry Hole. Jag har nu kommit till den tredje boken som heter 'Rödhake' och hitintills läst ca 150 sidor. Jag kan inte påstå att jag fastnade från första sidan och är inte ens ordentligt fast ens nu, men eftersom jag gillat de andra två böckerna ('Fladdermusmannen' och 'Kackerlackorna') och anar en viss potential så fortsätter jag naturligtvis. Om boken:
I Oslos nynazistiska kretsar styrs verksamheten med järnhand av någon med kodnamnet Prinsen. Harry Hole misstänker att denne Prinsen finns inom Oslopolisen. Misstankarna bekräftas då hans närmaste kollega mördas.

Under utredningens gång upptäcks en oväntad koppling till ett mörkt kapitel i landets historia, den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget. Allt tyder på att en av dem är tillbaka, som återuppstånden från de döda, för att hämnas. Denne vålnad skördar offer efter offer i ett helt lamslaget Oslo. Och detta är bara början, för allt tyder på att mördaren kommer att fullborda sitt blodiga verk den 17 maj...

Jag hoppas att Rödhake tar fart NU, eftersom jag snart behöver börja på 'Sarahs nyckel', som kom med posten idag och vi ska läsa i 'Elvorna'.

Jag träffar för tillfället varannan vecka en KBT-psykolog en halvtimme, som går väldigt fort, och ibland  när jag går därifrån undrar jag om det ger något, men jag inser allt eftersom veckorna går att det behöver sjunka in och bearbetas och att det ger mig meningsfulla tankar som jag tar med mig och har användning av.
Idag pratade vi 'impulskontroll'! Något jag definitivt behöver jobba med när jag tex skruvar upp mina förväntningar, som inte alltid kan infrias till fullo och jag då blir besviken eller stressad. Jag ska göra denna 'läxa' ordentligt! Mest för min egen skull, då min negativa impusivitet efteråt gör mig besviken på mig själv,  men också för barnens skull!

Färdig Tuppkaka!



Biokväll med yngste sonen - vi gillade den lite olika!

Det är en fantastisk fördel att kunna jobba hemifrån, att kunna unna sig några minuter mitt i arbetsdagen med barnen när de är hemma och åka hämta dottern så att hon slapp vänta 50 minuter på nästa tåg, men å andra sidan blir arbetsdagen ganska utdragen... strax efter klockan 18 var det i varje fall dags att avbryta dokumentationsjobbet för dagen för att laga middag till mig och barnen. Det fick bli något icke så fantasifullt som korv och potatismos och en vanlig grönsallad, men mätta blev vi i varje fall.

Jag och Wille har sen varit på bio och sett Gullivers Resor i 3D! Jag vet att den fått urusla rcensioner, men Wille ville ändå gärna se den efter att ha skrattat åt trailern och för att han gillar Jack Blacks, som gör huvudrollen. Wille tyckte också att den var helt ok och skrattade högt några gånger, medan jag på min höjd drog på smilbanden. Den var verkligen dåligt gjord, nästan pinsam emellanåt och helt meningslös i 3D! Men, det var mysigt att gå på bio, bara jag och Wille, dela på en mellanstor popcorn och medhavd dricka.

När vi kom hem hittade vi Alice i soffan tittandes på DVD-filmen "Anger Management" med Adam Sandler och Jack Nicholson. Hon irrirerade sig högljutt på Jack Nicholsons rollfigur som Dr. Buddy Rydell, som är ganska provocerande och instabil.

Max har ett par kompisar här och eftersom han la sig klockan fem i morse, när han gav upp 'lanet', och steg upp någon gång vid 13-tiden lär han väl inte gå och lägga sig på en stund än, vilket jag ska.
Jag har kommit ca 100 sidor på Bokklubben Elvornas nuvarande bok "Sånt man bara säger" av Helena von Zweigbergk. Jag vet inte rikigt vad jag tycker.. den är relativt lättläst och intressant, men jag blir inte riktigt klok på huvudpersonen Sussie, lite martyrlik men lite för kall för min smak, än så länge, kanske jag ska tillägga. von Zweigbergk verkar ändå bra på att beskriva relationer, som den mellan dessa två systrar, och kanske växer boken när jag fortsätter, vilket jag alltså tänker göra nu.

JAG njuter av att barnen är lediga från skolan...

och hoppas att de också gör det!

Jag är tyvärr inte ledig så att vi kan göra så mycket tillsammans under veckan, men bara det att kunna få låta dem sova på mornarna, själv kunna sova en halvtimme längre och ändå vara på kontoret i Malmö tidigare än vanligt känns bra.
.
Barnen åt någon typ av brunch idag här hemma - de ringde vid elva och frågade om de alla tre tillsammans fick göra små pannkakor och stekta äppelklyftor till frukost. Klart de fick och jag kunde faktiskt knappt hitta ett spår. Diskat och plockat undan och inte en pannkaka över! 

Jag fick ganska hastigt och lustigt köra hem lite tidigare än jag tänkt mig i eftermiddags. Alice skulle vara med och arrangera spökrunda på ridklubben och innan dess hinna mocka hos kompisens häst. Jag hade trott att de skulle samlas en timme senare än vad det i verkligheten var, men hon hann nästan i tid. Eftersom jag kom hem lite tidigare hann jag iväg på ett Body Pump-pass i kväll. Har fortfarande inte fått riktigt koll på hur mycket vikt jag ska ha på stången i de olika övningarna, men det går bättre och bättre. Biceps fick i varje fall vad de tålde i kväll och armarna är fortfarande skakiga.
.

Alice skulle inte komma hem förrän vid nio och Max lanar hemma hos en kompis i kväll och natt och alltså var det bara jag och Wille som skulle äta kvällsmat och Wille som snällt väntat ett par timmar på att kompisen skulle ha tid att "va"  får helt plötsligt beked att de inte kan "va" för att kompisen ska iväg på annat och då tycker jag faktiskt lite synd om Wille och erbjuder mig att komma hem med hamburgare till honom efter min träning. Nackdelen med detta var att jag också åt hamburgare, men var rejält hungrig och det var kanske därför det smakade helt ok. Wille var i varje fall nöjd och efteråt satte vi oss under en filt i soffan och tittade på the Mentalist på TV och mumsade på lite glass och chokladpudding! Vilken kväll! Tur att jag brännt några kalorier innan!
Det är mysigt att kunna ha stunder med ett barn i taget och jag tycker faktiskt att jag sen jag blev skild (fortfarande svårt att säga och skriva) har tillbringat mer sådan tid med barnen än innan. Kanske inte med den äldste, men där är det nog mest honom det beror på - inte lätt att hitta på saker tillsammans med bara honom som han uppskattar! Det skulle vara att ta med den tjocka plånboken  och åka på en shoppingtur med honom, möjligtvis.
Nu är det läggdags! Egentligen hade jag tänkt åka till kontoret i morgon eftersom det är söta kollegan M's sista dag innan mammaledigheten och hon ska bjuda på frukost, men har till slut bestämt mig för att jobba hemifrån då det inte är några inplanerade möten i morgon och så hinner jag se lite mer av barnen och kan hjälpa till med någon tidigare körning. Jag hoppas att M fölåter mig och att vi hinner ses en annan dag!

Önskar God Sömn!

Bokklubbskvällar är bra för själen och Blåbärscheesecake

Igår kväll var det dags att träffa vännerna i PIC, en av mina två fina bokklubbsgäng!

Det är alltid lika trevligt att träffas och vi pratar inte BARA böcker, men det tror jag inte heller att någon trodde. *ler* 

Yngste sonen på Hovs Hallar




 Vi äter något gott, igår bjöds vi på en härlig fisksoppa med sting, och pratar till en början oftast om allt mellan himmel och jord och vad som hänt sen sist. Det kändes som om jag pratade mycket igår och är tacksam för de fina lyssnarna jag hade som stöttar och peppar! Det är guld värt!  Så småningom kommer vi så klart till diskussionerna om boken vi läst och vi var, lite överraskande, rörande överens om att vi tyckte riktigt bra om Björn Ranelids "Kniven i hjärtat". Jag var nog en av de som var mest skeptisk till detta bokval, men är inte sämre än att jag kan ändra mig. Språket är så poetiskt, men ändå lättåtkomligt. Boken berörde verkligen och fastän huvudpersonen var en man som satt i fängelse på livstid för att ha mördat två personer så kände vi sympati för honom, men även för i stort sett alla andra. Jag vet att jag hängde upp mig en del på att Ranelid upprepade vissa saker många gånger, men tror att det var en genomtänkt strategi och fanns där för rytmen i boken. Jag kan verkligen rekommendera andra att läsa den och jag tror inte att detta var den sista boken av Björn Ranelid jag läste.



Dottern på nyårsafton

Mitt under diskussionerna och alla vackra meningar vi hade hittat och ville citera så dukades det fram kaffe, te och väldoftande brownies. Mums!

 Det är lite julaftonsstämning när vi förväntansfullt ska få veta vad kvällens värdinna valt för bok att läsa till nästa gång, som är ca 6 veckor bort. Den här gången hade valet fallit på "Vindens skugga"av Carlos Ruiz Zafón! Vi var ett par stycken som redan har läst den, men vi unnar så gärna de andra att få läsa den att vi kan läsa den igen. Det är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag hoppas jag inte skruvat upp de andras förväntningar för mycket så att de blir besvikna.



"Vindens skugga" (La Sombra del Viento) skrevs 2001 och handlar om Daniel som när han är 10 år får följa med sin pappa till "De Bortglömda Böckernas Gravkammare", ett gigantiskt gömt bibliotek någonstans inne i Barcelona, där gamla okända böcker funnits längre än någon kan minnas. Som traditionen bjuder får varje förstagångsbesökare adoptera en bok, och när Daniel går bland hyllorna ser han boken som han ska ha, som bara har funnits där och väntat på honom. Vindens Skugga, som boken heter, är skriven av Julián Carax, och Daniel är uppe hela natten och läser ut den. Han blir intresserad av vem denne okände författare är, som inte ens hans far, ägaren av ett bokantikvariat, vet vem det är. I sökandet efter vad som hänt Carax får Daniel både nya vänner och fiender, och finner sig indragen i något större och farligare än något han någonsin läst om, med självaste djävulen på jakt efter honom.

 

Äldste sonen hittade en solglimt vid Hovs Hallar förra vintern

 Ett par lite för långa dagar på jobbet, lite dåligt sovande och antagligen lättnaden över den förbättrade jobbsituationen har gjort att jag känner att en förkylning smyger sig på, men hoppas kunna mota den! Nu dricks det varmt te med honumg och en skvätt av något starkare och c-vitaminrik apelsin har jag också fått i mig.

I morgon är det en viktig dag! På kvällen ska min  för alltid minste lille kille Wille på intervju på den skola han antagligen ska börja på efter sommaren när han börjar 6:an. Spännande för både honom och mig, tror jag!



Jag har inte hunnit fotografera så mycket de sista dagarna och inte heller har jag på länge "bjudit" på något recept. Det blev alltså några gamla bilder idag och receptet har jag bara bjudits på och tyvärr inte hunnit prova att göra själv. Kanske jag inte borde avslöja det för er innan jag hade haft en chans att bjuda några av er på det, men kan inte låta bli. Den var supergod när vi fick den på mitt fadderbarn N's 19-årskalas! (bilden har ni sett här en gång tidigare och nu får ni alltså receptet)

BLÅBÄRSCHEESECAKE (ca 12 bitar)

Ingredienser: 



ca 3 dl krossade digestivekex, 12-14 st

25 gram smält smör eller margarin

0,25 dl vispgrädde
2 msk strösocker

Fyllning 200 gram blåbär
400 g cream cheese
1 dl strösocker
4 st ägg
2 tsk vailjsocker
2 dl Kesella Vanilj

1 msk maizena

Garnering

1 dl  Kesella Vanilj

1 näve blåbär, eller hur mycket man vill ha

Gör så här:

Sätt ugnen på 150 grader.

Botten: Krossa kexen i en matberedare. Tillsätt det smälta matfettet, vispgrädde och socker och kör till en smulig massa. Lägg ett bakpapper i botten av en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Tryck ut blandningen i botten och på kanterna av formen.

Fyllning: Passera blåbären genom en sil. Blanda blåbärspurén med övriga ingredienser till fyllningen och rör till en slät smet. Häll fyllningen i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 timme. Låt kallna.

Garnering: Bred vaniljkesella i ett jämnt lager över kakan. Garnera med färska blåbär.

Soffor och besviken på besvikelsen!

Helgen var tänkt till att hämta sig efter en omvälvande vecka på jobbet, men av någon anledning blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig.
Den kvarstående känslan från veckan som varit och helgen är besvikelse!
Det finns en del synonymer till besviken/besvikelse såsom missräkning, missnöjd, ledsen, snopen, frustrerad, desillusionerad, slokörad, motgång och jag känner igen mig i dem allihop.

Jag är mest besviken på mig själv! Jag är besviken på att jag till slut fick erkänna att jag var tvungen att hoppa av mitt ena uppdrag, även om den lika stora känslan är enorm lättnad. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag gjort en del andra besvikna. Jag vet att det var rätt beslut, men som sagt, besvikelsen finns där.

På fredagkvällen var besvikelsen delad mellan mig själv och på äldste sonen - besviken över att jag blir så upprörd varje gång han kommer med sina sena planer för samma kväll (och natt) och sen med sms och telefonsamtal senare ska försöka omförhandla vad vi bestämt, men framförallt på att han inte förstår att det inte är så kul att hålla på att "diskutera" senare hemkomsttid alternativt att sova över hos kompis i stan när jag försöker titta på 'Sex and the City2' tillsammans med dottern och sen lyckas övertala mig att hämta honom senare på en annan fest längre hemifrån, lyckas ladda ur sin telefon och ringer mig först halvtre på natten för att berätta var han ska hämtas framåt fyra... behöver jag berätta att jag var trött på lördagen eftersom jag inte sov ordentligt förrän från halv fem till nio, då de blandade känslorna av ilska, oro, besvikelse och frustration inte gav någon vidare sömn innan jag hade hämtat honom. Ambitionen att stiga upp tidigt på lördagmorgonen och hinna måla lite gav jag upp någongång under natten och bestämde mig för att i varje fall försöka hinna till ett par möbelaffärer och börja titta på soffor efter att Wille varit på sin tennislektion. Den här gången stannade jag kvar och tittade när Wille tränade och han har verkligen börjat bli duktig och för mig ser det fortfarande bakvänt ut att hålla tennisracketen i vänster hand. Det är kanske bäst att jag förtydligar att denna timme inte var en besvikelse!

Efter en snabb lunch tillsammans med barnen fick jag faktiskt med mig de två äldsta barnen för att titta på soffor i två olika möbelaffärer - i en hittade vi ett par intressanta objekt med de var inte billiga och i den andra fanns det mer prisvärda soffor, men tyvärr ingen som direkt föll oss i smaken. Jag hade nog inte förväntat mig att vi skulle hitta något på vår första seriösa soffrunda, så kan inte heller kalla detta en direkt besvikelse.

På söndagsmorgonen blev det uppstigning vid halv-nio för att Alice skulle hinna vara i ridhuset vid kvart över nio. En kompis skulle tävla i dressyr och Alice hade lovat att filma. Jag körde henne dit och det tog nog inte mycket mer än en timme innan hon ringde och ville bli hämtad. Jag körde henne då direkt till stallet för att hon skulle göra i ordning Orchidé för  att transporteras till en privat lektion, som snabbt hade kommit till min vetskap först samma förmiddag, med A-K. Jag hann svänga ihop en äppelpaj och ställa i ugnen innan det var dags att köra ner till stallet igen och koppla på transporten för att för tredje gången samma förmiddag köra till ridhuset. Medan Alice värmde upp sig och Orchidé så tog jag en 20 minuters rask promenad i det soliga men blåsiga vädret för att få upp värmen. Tittade sedan på när Alice fick värdefulla råd och instruktioner under mer än en timmes lektion. A-K är verkligen snäll som tar sig tid att hjälpa Alice med att komma framåt med Orchidé och jag tror att Alice också uppskattar det även om hon var lite frustrerad (besviken? ;-) ) på slutet idag - kanske det blev för mycket för både häst och ryttare att ta in till slut?

Jag erkänner att denna förmiddag, som blev eftermiddag innan vi var hemma, inte ingick i den ursprungliga planen för söndagen och att jag tyvärr ibland blir fruktasvärt frustrerad och besviken när jag måste revidera mina planer och inser att jag inte kommer att hinna med det jag tänkt.
Det blev bara en möbelaffär på söndageftermiddagen och denna gång utan barnen som smakråd. Hittade en eventuell aspirant till att bli soffa hemma hos oss, men har ytterligare minst ett par affärer jag tänkt titta i.

Den sista amaryllisen har nu gjort sitt!

Det blev alltså inget målat alls denna helg, vilket jag nog hade trott, och ingen soffa heller, vilket jag däremot inte trodde. Förutom målning och soffletande var det en del andra preliminärt inplanerade aktiviteter som inte heller de blev av då jag tyvärr är alldeles för beroende av andras hjälp och det är svårt att be om den och så blir jag besviken på att det inte blir av och på mig själv för att jag inte kan lösa det på egen hand...
Jag blir besviken på att jag känner besvikelse över så mycket  - och denna negativa känsla behöver jag definitivt försöka minska!

Ett försök på fortsättningen av helgen...



Mycket orchidé i detta inlägg, men
inte bara om blomman!

... utan att låta för deppig. Idag är det en sån där jämn måndag, vilket betyder att barnen försvinner en vecka igen och jag tycker att det är superjobbigt, allra mest just den dagen de flyttar. Jag vet att det har sina sk fördelar, som att hinna träna lite mer och att inte känna sig stressad om och när man blir sen på jobbet. Kanske är det delvis också en ursäkt för att komma från jobbet när jag har barnen. Jag trivs inte på jobbet och "skyller på", inför mig själv, att jag inte har tid att jobba över, när barnen bor hos mig. Ibland borde jag uppbåda energi för att försöka lösa saker som jag inte har den blekaste om hur jag ska hantera och känner mig oerhört ensam - tycker det är svårt att erkänna för min chef att jag emellanåt inte rikigt vet vad min nuvaranede jobbroll innebär eller vad som förväntas av mig. Problemet är väl egentligen att jag har två olika chefer, en linjechef och en som är är min chef i det projekt jag nu jobbar och inte trivs i. För mig är det inte så enkelt att be om hjälp och ibland svårt att veta vem jag ska vända mig till, jag känner att jag inte får det stöd jag borde få som oerfaren på den postion jag nu har. Vissa dagar känns det rätt hopplöst.. och idag är en sådan, vilket säkert hänger samman med att det är en jämn måndag!



Tillbaka till helgen som precis har varit. På lördagen blev det inte någon sovmorgon för mig, Alice och Wille. Alice hade obligatorisk skoldag på sin skola eftersom det var Öppet Hus och Wille och jag skulle hälsa på både både där och på en annan skola som Wille eventuellt ska börja på efter sommaren när han ska börja 6:an. Wille verkar rätt säker på att han vill byta till denna matte/natur-inriktade högstadieskola som är uttalat teoretiskt förberedande inför gymnasiet. Här gick Max sina tre högstadieår och trivdes bra och jag tror att skolan passar Wille bra, men är lite bekymrad för den långa skolvägen. Först måste han ta tåget in till stan och sen byta till en stadsbuss. Lille Wille, klarar han detta till höstterminen?! Han vet inte själv, men vill försöka!

Vi kollade även in skolan där Alice går och som ligger mer centralt. De hade teknikdag på schemat och 7:ornas uppgift var att i mindre grupper bygga båtar som skulle klara av att flyta med viss last, vilket visade sig att inte vara så enkelt... Alice grupp lyckades inte så bra, men jag tror att Alice var medveten om varför deras stjärnformade båt sjönk och förhoppningsvis kan skriva en bra slutrapport, som också är en del i övningen.

Efter detta bar det iväg till Willes tennislektion och strax efter klockan 13 var vi alla tre  hemma igen. Max hade i varje fall lyckats stiga upp, men hade inte ätit frukost utan tyckte det var bättre att äta lunch med oss. Han är verkligen tonåring i vissa avseenden!



Jag erkänner att jag är lite stolt
för att jag vågade!

Alice behövde åka till stallet och skritta ut med Orchidé och eftersom det var härligt väder så bestämde jag mig för att följa med för att få en promenad sidan om häst och ryttare. Hade någon sagt tidigare på dagen att jag skuller ida på eftermiddagen hade jag skrattat högt. Förutom vid ett par tillfällen, bla en fantastisk tur på nordsvenskar på jämtska myrar på min 30-årsdag, så är det nog nästan 30 år sen jag red. Men Alice och stallets ägare A-K var rörande överens om jag skulle klara av att skritta ut med dem en runda! Jag var inte jättesvår att övertala, lite sugen är jag ju på att försöka lära mig rida igen, men det kom lite snabbt och det var ju ingen riskolehäst som lunkar runt på ett fyrkantsspår jag skulle rida! Det var mysigt, kul och gick väl hyfsat, men erkänner att microfleeceunderställ och termobyxor inte var den ultimata ridutstyrseln, gissa om jag fick skav och att trava kändes först lite onaturligt! 

Stall och ridturen tog lite längre tid än jag tänkt, men vi var nästa i tid när vi skulle hämta mamma och pappa på vägen till 19-årskalas. 



Det är mitt fadderbarn som har blivit så stor och min kusins mellanbarn och egentligen är det först idag, den 24:e som han fyller 19! Grattis!
Det blev ingen mat förrän vi hade jublat till Sveriges seger över Serbien med 28-24 i handbolls-vm, men jag tror inte att det bara var därför köttgrytan med bla svamp och enbär smakade så bra. Blåbärs-cheesecaken som serverades tillkaffet lite senare var super och jag ska definitivt be att få receptet. Tiden gick fort, en del av barnen spelade som vanligt bordtennis i garaget och sågs bara till när vi åt, och klockan var nog nästan ett när vi körde hemåt.



Den goda Blåbärs-cheesekakan!



Jag insåg att det inte var mycket lönt att gå och lägga sig när vi kom hem vid halv två eftersom jag hade en halv timme att köra för att hämta Max vid halv tre på en fest han varit på. Klockan var nästan halv fyra på morgonen innan jag somnade och jag bestämde mig för att ställa in mitt bokade Body-pump på förmiddagen. Jag behövde lite sovmorgon och ville äta en sen frukost med barnen, som också behövde sova ut.

Istället fick det bli lite cross-trainer och styrketräning på tidiga eftermiddagen.   



Ännu ljusare! Klockan 17 i söndags den 23/1!

 Jag och två av barnen hann med en fika (tror tyvärr att det är jag som gjort mina barn till riktiga "fika-grisar", dvs både jag och de gillar att fika!) innan jag körde Alice till stallet så att hon hann skritta ut en runda med en annan häst som hon iland hjälper till med. När det var gjort, och jag under tiden hade hunnit hämta hem Wille från en kompis, körde jag till stallet så att vi kunde lasta Orchidé och köra iväg till ridhuset, som är några kilometer iväg, så att Alice kunde rida lite mer ordentligt då det är svårt att rida ute nu, antingen är det fruset och stenhårt eller blött och lerigt.



Det såg riktigt  bra ut när de red, men vad vet jag! Alice tyckte i varje fall också att det gick ovanligt bra och det var skönt att se henne nöjd innan vi körde hem och lagade söndagsmiddag som blev Pepparbiff med vitlökssmör och Potatisgratäng och lite grönsaker. Jag var rätt trött i soffan när köket var röjt och jag fått en välförtjänt dusch.

Finingar!

Jag tror att de gillar varann!



Idag har jag jobbat hemifrån för att hinna njuta lite av barnen  när de kom hem från skolan och innan de pacakde ihop och gick till Thom. Jag har hunnit med ett pass Pilates igen och gillar detta lugna fokuserade men ändå jobbiga pass som omväxling till tex Body Pump. Jag tror och hoppas dessutom att det ska hjälpa till att få min rygg och hållning att bli bättre.

Halvfart på trettondagsafton och hög tid att förpassa tomtarna... snart!

Idag var det endast halv dag att jobba och många valde nog att jobba hemifrån och slippa ge sig ut i snö och modd. Det hade nog kommit en ny decimeter under natten och det var mörkt, tyst och stilla ute när jag kvart i sju gick för att hämta E & J:s bil i deras garage. Jag hade lovat att hämta dem i Malmö, när de vid lunch skulle landa på Kastrup efter en månads semester i bla Thailand. Naturligtvis var inte tåget från Kastrup i tid (det är det väl ingen som förväntar sig denna vinter!), men så småningom kom det ett gäng oerhört solbrända men frusna vänner som lyckades stuva in både sig själva och packningen i bilen och jag kunde köra dem hem. Några koppar kaffe, adventsbullar och timmar senare kom jag hem och hade kunnat tänka mig att åka till Thailand vilken dag som helst!

W och kompisen O tog idag tåget själva för att träffa kompisar i "grannbyn". Det är bara att inse att min lille kille inte är så liten längre! Jag fick i varje fall hämta dem eftersom tågen fortfarande pga VINTER (!) går på söndagstidtabell, vilket för oss endast är varannan timme.

Jag lagade "platta köttbullar" med potatis och gräddsås till middag och jag tror att det smakade oss alla.

Jag och W tittar nu på en gammal James Bond-film på TV, Goldfinger, och äter popcorn. Mysigt och just i stunden känns det bra, vilket det inte gjorde för några timmar sen när jag i halvmörker gick ensam hem från E&J. Naturligtvis var det underbart att träffa finaste vännerna igen, men saknaden av att inte längre vara en familj som gör saker tillsammans är stor! Jag kan lika gärna också erkänna att jag både är avundsjuk, rädd och frustrerad emellanåt över att jag kanske aldrig kommer att

ha råd att ge mig och mina barn såna upplevelser som resor är. Jag vet att det finns mycket annat som är viktigare, men jag erkänner ändå.

Jag erkänner också att jag redan är trött på gran och julpynt (blir det fortare och fortare för varje år!), men bestämt att jag ska hålla ut denna veckan eftersom vi inte plockade fram tomtar och tände granen förrän lillejulafton och barnen inte varit här i mellandagarna.

Ingen träning idag, men träningsvärk lite varstans från vattengympan igår, men det är  "sköntont" som träningskompisen A uttryckte det.

Första jobbveckan efter semestern överlevd

Jag fasade för att börja jobba igen, men på något sätt vänjer man sig rätt fort. Det tråkiga är väl att det känns lite som om hösten infinner sig när sommarsemestern är slut.

Jag har försökt att ställa in mig på att det blir långa tuffa dagar framöver och fick nog en hyfsad mjukstart. Att pendla till Köpenhamn varje dag innebär minst sagt lite för långa dagar hemifrån i mitt tycke och mjukstarten bestod i att jag bara behövde åka till Danmark två dagar första veckan. De övriga tre räckte det att jag åkte till Malmö, vilket innebär "endast" 11 1/2 timme hemifrån när jag nuförtiden försöker ta mig med tåg fram och tillbaka.

Till Köpenhamn är det ca 31/2 timme per dag som ägnas åt tågåkande. Jag ska vara glad att jag är på Post DK som är granne med hovedbangården och att jag inte måste ta mig vidare härifrån utan bara har fem minuter till fots!

Eftersom barnen har varit hos Thom denna veckan har det inte hänt så mycket mer än jobb och tråkiga vardagsmåsten. Jag har i varje fall lyckats komma iväg på ett par löprundor denna veckan som var längre än 5 km och 6,7 km verkar fungera! Det känns ju bra även om rundorna har varit rätt långsamma. Konditionen är INTE densamma som förra året vid den här tiden.

I torsdags kväll satt jag och tittade när fick Alice en privatlektion i dressyr av Anna-Katarina som känner Orchidé väl eftersom hon är ägaren. Jag tror att Alice tyckte det var bra och jag tror att hon sov gott efteråt för det var nog rätt tufft, men det har hon inget emot.

Alice tog i fredags morse tåget till Malmö för att tillbringa dagen med MIN fina kusin Anna på Malmö City Horse Show! www.malmo.se/mchs

Det var Anna som frågade och jag vet inte vem som blev gladast av det, jag eller Alice! Alice var inte hemma förrän vid halv åtta och hon hade haft en riktigt härlig dag lät det som! 13-åringar vill inte alltid berätta så mycket och ibland känns det som om ju fler frågor man ställer desto mindre svar får man! *suck* - jag fick alltså inte reda på så mycket men lite har jag hört om hopptävling och roliga frågor från Anna, Leksandsknäcke, tipspromenad där hjälp av Anna och en kompis till henne med Malmökunskaper resulterade i vinst av ridspö, god langos, Erik dök upp... inser nu att jag faktiskt har fått höra en hel del! :-)

På fredagkvällen fick jag njuta goda kantarelltoasts och te hos vännen Eva. De smakade fantastiskt och med lite vin till "efterrätt" blev klockan helt plötsligt halv tre! Att lördagen kändes trist berodde inte på vinet och sömnbrist utan på det allt regn som ÖSTE ner mer och mer. Jag är glad att jag inte har någon källare att oroa mig för med sånt väder.

I lördags kväll körde jag Max och tre av hans kompisar in till stan och Filmstaden. De visste inte riktigt vad de skulle se men hade några alternativ. Jag måste säga att jag uppskattar när barnens kompisar så trevligt tackar för skjutsen flera gånger när man släpper av dem. :-)

Max meddelade efteråt att de såg 'The Expandables" med bla Sylveter Stallone och Bruce Willis. De tyckte att den var bra, men jag som inte går så ofta på bio hade nog valt att se en annan. (http://expendablesthemovie.com/) Den handlar om legoknektar som ska störta en hänsynslös diktator i öriket Vilena...

Söndagen har bland annat bjudit på växlande molnighet och kvavt, trädgårdsarbete, garderobsrensning, hästkörning till varmt ridhus och påbörjad målning av friggeboden (det sista var Max förtjänst).

I morgon kommer barnen till mig igen. Det är deras sista sommarlovsvecka och det är synd att man måste jobba långa dagar men jag hoppas att de får sköna dagar ändå som väl antagligen innebär sovmorgnar, hästar, fotboll, golf och shopping och Malmöfestival. Inte allt för alla och jag tror att de flesta vet vilka aktiviteter som tillhör vem.

Några bilder från mina och Willes dagar på Legoland:

Efter Piratskeppet var de minst sagt blöta, men hade nog gärna åkt fler gånger, vilket de gjorde nästa dag i regnkläder!

.

De tre pojkarna Wille, Christoffer och Axel provade nog det mesta!

Flickorna Elin och Cassandra gillade bla 'Grodan'!


Här åker pojkarna 'Kolmasken'! Vet inte om det är andra eller tredje gången!

En långsam och klibbig måndag!

Jag måste erkänna att jag inte märkte av de fem killarna som tillbringade sin natt i vårt uterum med att lana. Jag somnade visserligen inte förrän halv-ett och när jag med dundrande huvudvärk vaknade vid halv-nio tyckte jag att de var väldigt tysta. Det visade sig att de gått hem och Max låg på sin säng och sov med kläderna på. Uterummet var fyllt av datorer, sladdar, tomma Cola-flaskor och lite popcorn-rester på golvet, men det blev Max problem att få ordning på efter han väckts vid ett-tiden.

När jag hämtade Wille hos Charlie igår kväll hade han en liten söt kelig kattkompis på ryggen!

Jag hade tänkt ge mig ut på en liten löprunda någorlunda tidigt, men med den huvudvärken fick det vänta. Kände mig så småningom lite piggare och gav mig iväg vid 11-tiden. Det hade hunnit bli rätt varmt, men framförallt var luftfuktigheten hög. Nere i Råå-dalen var det lerigt på en del ställen av nattens regn, hyfsat svalt då det är skuggigt, men som sagt klibbigt. Det kändes rätt tungt att springa, speciellt på slutet, men visade sig inte gå långsammare än vanligt.

Jag vet inte hur länge jag sagt att det snart är dags att utmana höften på längre rundor än 5km, men när man kommer ut så sällan som det just nu blir är ju frågan om flåset ens räcker. Vi får väl se om jag får mer tid när semestern är slut!!!

På eftermiddagen blev det en runda in till Helsingborg. Max skulle på scanning hos kiropraktorn och Wille behövde klippas. Det är nu ordnat.

Kanske lite svårt att se på bilden hur klippningen blev, men det är bra mycket kortare än på bilden med kattungen.

Jag har fått ett par livstecken från Alice och hon verkar ha det jättebra. Hennes häst på lägret heter Sandressa och Alice messade idag att hon tycker jättemycket om henne. Vi får hoppas att det håller i sig.

Jag hittade avelsstoet Sandressa på lägrets hemsida och kunde där läsa om henne och tom hitta en bild.

Matfixerad, eller?? Det var ju något annat jag egentligen skulle ha skrivit om igår!

Igår var det meningen att jag skulle berätta om bland annat Lukas 6-årskalas och vad vi hittade på i helgen som var, men det blev ett RECEPT!!

Jag blir mer(!) eller mindre fixerad vid mat och kokböcker när jag försöker att tänka på vad jag äter och hur mycket (behöver vara MINDRE!), vilket är fallet sedan några veckor!

Kvällslektyren består just nu bland annat av en bok som jag köpte på bokrean. Tilläggas ska att jag hade bestämt mig för att inte köpa någon typ av kokbok detta året, men jag skyller på att det är så vackra bilder i boken! Boken jag pratar om är "Under Valnötsträdet" av Anna Bergenström och Fanny Bergenström och jag tror att den är inspirerande även om man inte är hungrig!

Fredagkvällen var, tack och lov, sista kvällen innan Thom skulle komma hem och efter 20 mils körning, visserligen inkluderat till och från jobbet, bla för att få Max till fotbollsträning i Laröd, Alice till och från stallet och därefter till klassfest var det underbart skönt att sjunka ner på en stol hemma hos Eva och Jonas och få förstklassig service hela kvällen och dessutom gott vin! Tror inte att Eva heller kunde klaga på servicen vi fick av Jonas! :-)

På lördagen var det tidig revälj för mig och Wille. Halv sju körde vi hemifrån för att vara i tid till Färs & Frosta Fotbollscup i SJÖBO, mer än 8 mil hemifrån! Gäsp! Kaffetermosen var välfylld och efter tre kämpainsatser hade Fortuna FF lag 2 spelat klart. Det var första cupen för Wille sedan han började spela fotboll igen, och nu i nytt lag. Laganda och pauser är också viktiga!

Den sista matchen var så spännande och jämn så att jag glömde fotografera!

Här är den redan slut och 3-3 blev det mot Sjöbo 2.

Vi hann hem om duschen och för att hämta resten av familjen, som nu blivit fulltalig med Thom, innan vi körde norrut till Halmstad och Lukas 6-årskalas.

Ett gäng kusiner från 2-15 år höll igång hela kvällen! Vi åt gott och tårtan till kaffet hade strykande åtgång!

Sofie, det gick åt mycket mer tårta när du gjorde den själv, vilket betyder SMASKIGT!!

Kusiner (visserligen inte alla med alla, men alla med några!):

Behöver jag säga att vi tog det rätt lugnt på söndagen?!