lördag 29 januari 2011

Kryddiga nötter, men svårt att släppa och inte bli besviken

Jag vet att jag måste, och försöker verkligen, släppa lite av den kontroll över barnen som jag så gärna vill ha hela tiden. Eller "gärna vill ha" är kanske fel ordval - det handlar nog om att jag tror att jag måste ha det!?
Jag vet att i varje fall de två äldsta barnen nog är så stora så att de själva kan och bör ta ansvar för att komma ihåg vilka tider de ska passa och själv ta konsekvenserna om de glömmer, och det gör de också oftast, men jag har svårt att låta bli att påminna dem och gör det till och med ibland när de inte bor hos mig utan hos sin pappa. Det händer någongång ibland att han glömmer bort något som någon av barnen ska på och de borde ju inte vara mitt problem, men när jag idag förstod att både Wille och hans pappa hade glömt bort Willes tennisträning för att Wille har sovit över hos en kompis så blir jag ändå jättebesviken och ledsen! Det är för tillfället den enda fysiska aktiviteten utanför skolans idrott som Wille har och jag tycker att han behöver den. Jag tvivlar inte på att Willes pappa också tycker det, men jag blir besviken både på att han glömt det och på mig själv för att jag inte kan låta bli att påpeka det.

Återigen kommer sorgsenheten över mig och en massa minnen. Om vi fortfarande hade levt ihop som en familj så hade Wille varit på tennis idag för att jag inte hade glömt det, för att T och jag kompletterade varann så bra och vi hade det bra som familj, tyckte jag. Jag kan inte se mig själv någonsin i en annan familjekonstellation än den jag hade och tårarna rullar när jag nu igen fastnar i minnen över saker vi gjort tillsammans och allt vi delat. Varför ska det vara så svårt att se framåt? Varför kan jag inte försöka glädja mig åt minnena istället för att bara bli ledsen och sakna vad som varit och aldrig kommer tillbaka?

Igår kväll när jag och Alice skulle till L och A för en liten "tjejkväll" så hade jag tänkt ta med mig lite rostade kryddiga nötter som vi kunde knapra på innan maten, men de hade nog behövt vara i ugnen lite längre tid än vad jag hade (12 min!) och de blev inte så knuspriga som jag hade tänkt mig. Smaken var det däremot inget fel på, tycker jag.

Kryddigt Rostade Nötter & Mandlar
2 dl cashewnötter
2 dl mandlar

2 msk flytande honung
1 msk farinsocker
1 msk paprikapulver
1 tsk chilipulver

Sätt ugnen på 150°. Lägg nötterna på en bakpappersklädd plåt.
Ringla över honungen och strö över sockret och kryddorna.
Stänk över lite vatten så att de inte klibbar ihop.

Rosta nötterna i mitten av ugnen i ca 20 minuter tills de har fått lite färg.
Rör om dåoch då. Låt svalna lite på plåten innan servering.

torsdag 27 januari 2011

Tack och lov är den ena dagen inte den andra lik och Änglagård

SF Bio: Änglagård - Tredje gången gilltHar precis kommit hem från Malmö, inte för att jag har jobbat över så här länge, utan för att jag och fina vännen C varit på bio efter jobbet och sett Änglagård - tredje gången gillt! Efter 16 år kommer Fanny Zander tillbaka till Änglagård eller rättare sagt byn där Änglagård låg innan det brann ner.

Mycket har hänt sen sist. Fanny och Zack har hållit sig undan från det lilla samhället och uppfostrat Fannys nu 15-åriga dotter Alice utomlands. Dotterns plötsliga vädjan om att komma i kontakt med sina rötter får trion att återvända. I den lilla byn är mycket sig likt, men mycket har också förändrats. Återkomsten väcker upp slumrande konflikter och känslor. Dottern Alice vill en gång för alla reda ut vem som är hennes morfar. Är det den gamle storbonden Axel? Eller är det den sluge tystlåtne Ivar? Och vem är egentligen pappa till Alice?









Visst är vissa bitar lite förutsägbara och det är rätt mycket inklipp från de två tidigare filmerna, men det är ändå en må-bra-film och en del av karaktärerna går det ju inte att låta bli att skratta åt!

Efter filmen hittade vi ett ställe i närheten där vi kunde sätta oss ner och prata lite över en Chai Latte och scones - mysigt och alldeles lagom! Såna här kvällar borde ju inte vara så svåra att få till - en bio med vän eller vänner och en stund för att prata - mycket värt för mig, men allt för sällan det blir av! Jag kan inte ens ta åt mig äran för denna gång, då det inte var jag som kom med förslaget. Jag ska försöka bättra mig, men är rädd att min numera rädsla för att tränga mig på i andras familjeidyller (och jag säger inte det med hånfullhet utan avundsjuka!) håller mig tillbaka och jag därför låter bli att fråga. Jag vet att det låter lite dumt, för jag hade väl inget emot en biokväll med vänner när jag också (trodde att jag) befann mig en familjeidyll.

Nästan vacker till och med som vissen!
Tänk om man varit det!
 Igår kändes det mesta minst sagt frustrerande, vad gäller mitt ena projekt och jag fick ägna mig åt det andra för att känna att jag fick NÅGOT konkret gjort och det var nog rätt sätt, att försöka sortera undan det i ett slags "bearbetningsfack" i huvudet, som jag ibland glömmer att jag har - att jag inte lär mig att de där hopplösa dagarna kommer och då måste det få bero lite och nästa dag har man hittat ett annat angreppssätt eller kommit på någon annan väg för komma framåt igen. Jag vill inte påstå att jag löst alla mina frågetecken eller hittat lösningarna på gårdagens problem idag, men jag har benat upp problemen en del och kommit en bit på väg genom att samla in information. Det kommer säkert fler hopplösa dagar och risken är väl att jag inte heller nästa gång kommer ihåg att stoppa in 'panikproblemen' i det där 'bearbetningsfacket' som sitter någonstans långt bak i huvudet (eller nån annanstans!?).
Åkte på kvällen för att hämta Alice och Orchidé i ridhuset och på något sätt var det inte förvånande att dragkedjan på jackan gick sönder i uppdraget och låst läge när jag hade den på mig och att vi glömde sadeln i ridhuset och fick köra tillbaka dit igen för att hämta den - det bara var en sån dag igår! Idag har det varit en annan dag!


               Julens vita amaryllis har gjort sitt -
och den har gjort det bra!
  Nu är det dags att fortsätta i 'Högre än alla himlar' av Louise Bojje af Gennäs, som jag började på igår, men det känns som om det inte blir så många sidor i kväll. 







tisdag 25 januari 2011

Hoppas att ett glas rött istället för rogivande te funkar bättre som sömnmedel!

Jag hann inte hem till mitt inbokade Body Pump-pass, men hade tack och lov bokat ett Zumba-pass en timme senare för säkerhets skull, så alltså blev det Zumba! Det var inte samma ledare som förra veckan och jag vet inte om det var därför det var roligare, lättare OCH svettigare!

Jag lovar att jag ibland faktiskt kan se en del fördelar med att barnen inte bor här vissa dagar,  för visst var det skönt att få träna, komma hem, ta en dusch och sätta sig i soffan med ett glas rött vin och en bok och inte behöva laga middag, förhöra glosor, köra till fotboll eller stall, tjata om att det är läggdags, mm eller ens hänga tvätt! (När barnen är här tvättar jag i stort sett en maskin om dagen)

Boken "Kniven i hjärtat" är snart slut och jag tycker fotfarande om den. Den har dessutom fått mig att förstå att jag tillhör ett utrotningshotat släkte inom den vuxna mänskligheten, vilket bokens huvudperson David inte förstod att han också gjorde när han hade för avsikt att leva med sin hustru resten av sitt liv...

Zumban, eller kan det vara vinet, har gjort mig trött och jag ska gå och lägga mig och hoppas få sova lite bättre i natt. Har de senaste kvällarna provat att dricka Friggs te 'Kvällsro'  för att se om det hjälper, men har inte märkt någon skillnad. Jag somnar hyfsat gott och snabbt, men vaknar flera gånger varje natt och känner mig olustig och ibland illamående. Jag kan ju inte påstå att jag känner mig speciellt utvilad på mornarna när klockradion startar och då brukar jag sova hårt.

God Natt önskar jag alla inkluderat mig själv!

måndag 24 januari 2011

Ett försök på fortsättningen av helgen...


Mycket orchidé i detta inlägg, men
inte bara om blomman!
... utan att låta för deppig. Idag är det en sån där jämn måndag, vilket betyder att barnen försvinner en vecka igen och jag tycker att det är superjobbigt, allra mest just den dagen de flyttar. Jag vet att det har sina sk fördelar, som att hinna träna lite mer och att inte känna sig stressad om och när man blir sen på jobbet. Kanske är det delvis också en ursäkt för att komma från jobbet när jag har barnen. Jag trivs inte på jobbet och "skyller på", inför mig själv, att jag inte har tid att jobba över, när barnen bor hos mig. Ibland borde jag uppbåda energi för att försöka lösa saker som jag inte har den blekaste om hur jag ska hantera och känner mig oerhört ensam - tycker det är svårt att erkänna för min chef att jag emellanåt inte rikigt vet vad min nuvaranede jobbroll innebär eller vad som förväntas av mig. Problemet är väl egentligen att jag har två olika chefer, en linjechef och en som är är min chef i det projekt jag nu jobbar och inte trivs i. För mig är det inte så enkelt att be om hjälp och ibland svårt att veta vem jag ska vända mig till, jag känner att jag inte får det stöd jag borde få som oerfaren på den postion jag nu har. Vissa dagar känns det rätt hopplöst.. och idag är en sådan, vilket säkert hänger samman med att det är en jämn måndag!

Tillbaka till helgen som precis har varit. På lördagen blev det inte någon sovmorgon för mig, Alice och Wille. Alice hade obligatorisk skoldag på sin skola eftersom det var Öppet Hus och Wille och jag skulle hälsa på både både där och på en annan skola som Wille eventuellt ska börja på efter sommaren när han ska börja 6:an. Wille verkar rätt säker på att han vill byta till denna matte/natur-inriktade högstadieskola som är uttalat teoretiskt förberedande inför gymnasiet. Här gick Max sina tre högstadieår och trivdes bra och jag tror att skolan passar Wille bra, men är lite bekymrad för den långa skolvägen. Först måste han ta tåget in till stan och sen byta till en stadsbuss. Lille Wille, klarar han detta till höstterminen?! Han vet inte själv, men vill försöka!
Vi kollade även in skolan där Alice går och som ligger mer centralt. De hade teknikdag på schemat och 7:ornas uppgift var att i mindre grupper bygga båtar som skulle klara av att flyta med viss last, vilket visade sig att inte vara så enkelt... Alice grupp lyckades inte så bra, men jag tror att Alice var medveten om varför deras stjärnformade båt sjönk och förhoppningsvis kan skriva en bra slutrapport, som också är en del i övningen.
Efter detta bar det iväg till Willes tennislektion och strax efter klockan 13 var vi alla tre  hemma igen. Max hade i varje fall lyckats stiga upp, men hade inte ätit frukost utan tyckte det var bättre att äta lunch med oss. Han är verkligen tonåring i vissa avseenden!

Jag erkänner att jag är lite stolt
för att jag vågade!
Alice behövde åka till stallet och skritta ut med Orchidé och eftersom det var härligt väder så bestämde jag mig för att följa med för att få en promenad sidan om häst och ryttare. Hade någon sagt tidigare på dagen att jag skuller ida på eftermiddagen hade jag skrattat högt. Förutom vid ett par tillfällen, bla en fantastisk tur på nordsvenskar på jämtska myrar på min 30-årsdag, så är det nog nästan 30 år sen jag red. Men Alice och stallets ägare A-K var rörande överens om jag skulle klara av att skritta ut med dem en runda! Jag var inte jättesvår att övertala, lite sugen är jag ju på att försöka lära mig rida igen, men det kom lite snabbt och det var ju ingen riskolehäst som lunkar runt på ett fyrkantsspår jag skulle rida! Det var mysigt, kul och gick väl hyfsat, men erkänner att microfleeceunderställ och termobyxor inte var den ultimata ridutstyrseln, gissa om jag fick skav och att trava kändes först lite onaturligt! 

Stall och ridturen tog lite längre tid än jag tänkt, men vi var nästa i tid när vi skulle hämta mamma och pappa på vägen till 19-årskalas. 

Det är mitt fadderbarn som har blivit så stor och min kusins mellanbarn och egentligen är det först idag, den 24:e som han fyller 19! Grattis!
Det blev ingen mat förrän vi hade jublat till Sveriges seger över Serbien med 28-24 i handbolls-vm, men jag tror inte att det bara var därför köttgrytan med bla svamp och enbär smakade så bra. Blåbärs-cheesecaken som serverades tillkaffet lite senare var super och jag ska definitivt be att få receptet. Tiden gick fort, en del av barnen spelade som vanligt bordtennis i garaget och sågs bara till när vi åt, och klockan var nog nästan ett när vi körde hemåt.

Den goda Blåbärs-cheesekakan!

Jag insåg att det inte var mycket lönt att gå och lägga sig när vi kom hem vid halv två eftersom jag hade en halv timme att köra för att hämta Max vid halv tre på en fest han varit på. Klockan var nästan halv fyra på morgonen innan jag somnade och jag bestämde mig för att ställa in mitt bokade Body-pump på förmiddagen. Jag behövde lite sovmorgon och ville äta en sen frukost med barnen, som också behövde sova ut.
Istället fick det bli lite cross-trainer och styrketräning på tidiga eftermiddagen.   

Ännu ljusare! Klockan 17 i söndags den 23/1!
 Jag och två av barnen hann med en fika (tror tyvärr att det är jag som gjort mina barn till riktiga "fika-grisar", dvs både jag och de gillar att fika!) innan jag körde Alice till stallet så att hon hann skritta ut en runda med en annan häst som hon iland hjälper till med. När det var gjort, och jag under tiden hade hunnit hämta hem Wille från en kompis, körde jag till stallet så att vi kunde lasta Orchidé och köra iväg till ridhuset, som är några kilometer iväg, så att Alice kunde rida lite mer ordentligt då det är svårt att rida ute nu, antingen är det fruset och stenhårt eller blött och lerigt.

Det såg riktigt  bra ut när de red, men vad vet jag! Alice tyckte i varje fall också att det gick ovanligt bra och det var skönt att se henne nöjd innan vi körde hem och lagade söndagsmiddag som blev Pepparbiff med vitlökssmör och Potatisgratäng och lite grönsaker. Jag var rätt trött i soffan när köket var röjt och jag fått en välförtjänt dusch.
Finingar!

Jag tror att de gillar varann!

Idag har jag jobbat hemifrån för att hinna njuta lite av barnen  när de kom hem från skolan och innan de pacakde ihop och gick till Thom. Jag har hunnit med ett pass Pilates igen och gillar detta lugna fokuserade men ändå jobbiga pass som omväxling till tex Body Pump. Jag tror och hoppas dessutom att det ska hjälpa till att få min rygg och hållning att bli bättre.

söndag 23 januari 2011

Början på tre upptagna kvällar och Tobleronemousse

I torsdags kväll var det trevligt nog dags för bokklubb igen. Vi saknade naturligtvis de två som inte kunde komma, men hade en trevlig kväll med mycket bokprat och god mat. Jag hoppas få receptet på både fisksoppan och den friska desserten som innehöll Limocello och mascarpone! Supergott!
Jag har nu på mig en bit in i mars att hinna läsa Helena von Zweigbergks "Sånt man bara säger".  Jag har aldrig läst något av denna författare och ser därför fram emot att prova.
Detta stod att läsa om boken på Bokus.com(http://www.bokus.com/bok/9789113027463/sant-man-bara-sager/):
När Susanne erbjuds ett avgångsvederlag för att lämna sitt chefsjobb överger hon man och tre bonusbarn och tar bilen till sitt torp på landet. Nu är det bara hon som gäller, på sina egna villkor.
Men fristen blir kort. Systern Louise ber henne att ta hand om den femtonårige sonen Jonas en kort tid. De ska vräkas och han behöver ett hem medan Louise får ordning på sitt röriga liv.
Jonas är en blek och misstänksam tonåring. Susanne får svårt att vara lika duktig och ansvarstagande som hon varit förut. Tidigare var Jonas en kär systerson, som Susanne ofta satt barnvakt åt. Nu känner de knappt varandra. Hur mår han egentligen? Och vad händer i Louises liv? Vad har hon för hemliga planer?

En berättelse om ett ofrivilligt möte mellan en femtioårig kvinna och en ung pojke som båda har vänt livet ryggen. Om hur livet kan tränga sig på och tvinga oss att ta reda på vad som verkligen spelar roll i den här världen.

I fredags kväll hade vi lite "tjejkväll", även om det fanns lite inslag av två söner i varje fall medan det serverades mat. Jag och Alice hade vars en kompis på besök som råkar vara mor och dotter. Maten vi bjöd på blev typiskt fredagsenkel, tacos och kyckling-enchiladas. Mycket trevligt prat och vi hann även få i oss den aav Alice önskade Tobleronemoussen, som egentligen nog var ganska enkel att göra, men som jag behövde två försök för att klara! När jag smälte tobleronen i vattenbad, började antagligen vattnet koka och helt plötsligts var chokladen en stor tung gryning osmältbar klump. Detta fanns det ju naturligtvis inte tid till, men inte mycket att göra och Wile räddade mig och kvällens dessert!. Han ordnade fram och erbjöd mig sitt stora toblerone han vunnit på golftävling i höstas och snart så hade jag lyckats bättre och fick in glasen med mousse i kylen.

Bilden är från HD.se där jag hittade receptet
 http://hd.se/mat/2010/04/09/tobleronemousse-med-hallonsas/
TOBLERONEMOUSSE (4port)
200 g ljus Toblerone

3 dl vispgrädde
1 msk flytande honung
2 ägg

Gör så här:
Vispa grädden. Hacka Tobleronen och smält försiktigt med honung, antingen i omgångar i mikron eller i vattenbad. Låt svalna lite.

Vispa äggen luftiga och blanda med chokladen under ständig omrörning. Tillsätt sedan lite av den vispade grädden och blanda försiktigt.
När smeten blivit jämn, vänd försiktigt ner resten av grädden utan att röra för mycket. Ställ in i kylen i minst en timme.

Jag serverade blandade rumstempererade "trädgårdsbär" till, men man kan annars göra en hallonsås:

Hallonsås:

250 g tinade hallon
2-3 msk florsocker
Mixa hallon och florsocker. Sila.
---------------------------------------
Jag har mer att berätta om helgen, med skolor, kalas och hästar men det får vänta till en annan kväll när jag inte är så trött som jag är nu.