Semester utan sol och värme...

känns ju sådär och jag som många andra blev sugen på att hitta en resa till sol och värme!
Ganska snart insåg jag dock att resorna inte var billiga, inte till de resmål vi ville åka och dessutom var det svårt att hitta en vecka sammanhängande som jag och barnen skulle kunna åka tillsammans.
Alltså får man göra det bästa man kan av det här hemma och hitta på andra saker... risken för att bli slö av att ligga på stranden hela dagarna och kanske bränna sig är ju minimal i år!
Istället har det än så länge blivit lite småutflykter - en dag på Falsterbo Horseshow med Alice, två dagar med alla tre barnen i Göteborg med obligatoriskt Lisebergsbesök, en runda på Landskronakarnevalen, en trevlig spontan sommarfest hos en kär granne och lite extra goda glassar och några restaurangbesök.

Idag hoppas vi att regnet håller sig borta så att vi kan åka sommarrodel! Det var många år sen sist, men  ett glatt minne, vilket vi hoppas att det blir idag med!

Alice och hennes härliga konfirmationsgäng!

Min semester startade samma helg som Alice konfirmerades. Konfirmationen var fin och känslosam för både konfirmander och nära och kära. Mycket sång, musik och dans och jag delar gärna med mig av den sång Alice framförde i Kvistofta Kyrka lördagen den 8.e juli. Sarah Dawn Finders 'Kärleksvisan' (det var tur att någon såg till att jag hade en näsduk till hands!)

Länk till YouTube - Alice framför 'Kärleksvisan'

"Utan dina andetag"

Jag tröttnar aldrig på denna låt och fantastiska text!

Carolina Wallin Pérez´s debutalbum "Pärlor och svin" som ju bara består av KENT-material kom redan 2009, men jag lyssnar fortfarande gärna på den.  


Dessa låtar har varit mitt sällskap i kväll efter en energikrävande dag på jobbet och därefter en liten tur med dottern till skoaffären för att köpa stövlar. Dragkedjan på hennes gamla hade gett upp på den ena stöveln och att byta dragkedjan skulle kosta 325:-. Det kändes som för mycket pengar när man inte vet hur länge det hade dröjt till den andra dragkedjan kanske också hade gett upp... Nu fick det bli nya istället och vi hittade faktiskt till hyfsat pris och alla vi två var nog nöjda och glada. 
Trevligt att få en liten stund på tu man hand med något av barnen, speciellt när de för tillfället inte bor hos mig. 


Nu är det dags att byta sällskap för kvällen! Carolina Wallin Pérez byts nu mot Keplers "Paganinikontraktet" Har inte läst mer än knappt 100 sidor och är redan fängslad. 

På fredag är det dags att åka till Göteborg Horseshow! Kul!!

Foton, förändringar och feberfri

Febern är nästan borta och det bultar inte lika smärtsamt i örat idag. Skönt! Sovit mycket, läst mycket och tänkt mycket!
Nånstans växer det fram, starkare och starkare, att jag behöver göra en ny prioriteringslista i mitt liv. Jag tror att jag skulle behöva skaffa lite nya vänner, vänner som jag kan hitta på saker med, som jag tycker är roligt.. haha, frågan är var jag ska hitta dem??
Jag har nog tyvärr har tappat bort en del vänner sedan skilsmässan, sorgligt nog till och med sådana vänner som jag inte ville eller trodde att jag nånsin skulle tappa bort. Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Kanske har jag slitit ut dem, med mitt ältande, men det har säkert också att göra med att det är svårt att umgås på samma sätt som innan, både för dem och för mig. Jag har svårt för att höra av mig, vill inte tränga mig på och att de ska känna att de måste umgås med mig för att det är synd om mig. Dessutom har jag antagligen ändrat mig en del de senaste två åren och framförallt varit alldeles för egoistisk mitt i all min sorg. Det kan ju tyckas dumt så här i efterhand, men jag hade ingen energi till att tänka på att få mer än en dag i taget att fungera och har inte orkat vara så snäll, tacksam och omtänksam som jag kanske borde varit och var mer förr. Det känns som ett nytt sorgearbete har börjat, att inse detta, och att det nog är för sent att reparera, men saknaden är stor. Jag är ledsen att jag sårat en del och vissa saker önskar man ogjorda och osagda och  också tvärtom.

Nästa sak som definitivt också måste hoppa upp på prioriteringslistan är att inte vara så främmande för att flytta från byn och huset jag bor i.

Mötesplats?!
Här stod jag länge, men ingen dök upp! 

Med tanke på att jag inte har så många vänner här, som håller mig kvar, och att huset är så förknippat med den familj jag aldrig ville förlora så tror jag att jag hade mått mycket bättre av att bo någon annanstans. Samtidigt måste jag ju ställa det mot att det viktigaste för mig fortfarande är att barnen ska må bra och därför får det kanske bli ett par tre år innan jag verkligen kan byta boende.

Det finns fler saker som nog hade mått bra av att förändras i mitt liv, men dem har jag bestämt mig för att lägga åt sidan ett litet tag.

Jag måste säga att det så klart också finns underbara vänner, som hör av sig fastän det är tyst från mig, eller hör mina halvdiffusa rop på hjälp och hittar saker som får mig att se framåt och förstå att vissa förändringar får man bara acceptera och så småningom till och med kan se det positiva i dem.

En lång ensamt grubblande helg går mot sitt slut. Den började i varje fall sämre än den slutar! Alltid något! :-)

Medan bröden stod i ugnen, tankade jag lite syre och ljus vid Glumslövs backar och tog några foton:

Ålabodarna

Vy mot söder och Sundvik

Ven i motljus

Ont öra, otrevligt väder och oklara minnen

Snart är det vår!

Jag försöker verkligen att om och om igen intala mig själv att nu vänder det, nu tar jag tag i träningen och då kommer allt att kännas bättre, eftersom jag vet att det är den effekten träning har, MEN ändå hittar jag ofta ursäkter, som nog inte håller vid närmare granskning, för att inte hinna eller kunna ta mig iväg till träningen OCH när jag nu då igår morse kände mig motiverad och bokade mig på ett pass efter jobbet igår, fredag, och verkligen såg fram emot det, så får jag ONT i örat IGEN! Kände det komma krypande vid lunch och det blev en lugn tråkig självömkande fredagskväll i soffan efter att ha lyckats tvätta (automattvätt!!) och tanka den stackars brun-salt-randiga bilen på väg hem från jobbet.

Idag är det inte många knop... örat sprängvärker och dessutom har jag feber... känner mig yr och blir frustrerad över att jag inte kan göra något. Jag är inte akut sjuk enligt hälsovården och får snällt vänta till vårdcentralen öppnar på måndag och får väl klara mig på vanliga febernedsättande värktabletter fram tills dess. För det är nog dags att någon kollar mitt vänsteröra, då det är tredje gången på några veckor jag får ont i det.
Jag är så less på att jag orkar så lite emellanåt och för att jag fortfarande inte vant mig vid att leva ensam hälften av min tid! För att jag inte vill och för att det inte är så enkelt efter att ha levt familjeliv i sådär 18 år, kanske?! Jag har fullt upp med att ta mig upp på morgnarna, samla kraft för att engagera mig i mina arbetsuppgifter och övertyga alla, framförallt mig själv, om att jag har det bra!

Vädret idag gör inte livet ljusare! Jag tror inte någon kan vara glad över vädret vi har idag i Skåne?? Ett par plusgrader, dimmigt och regnigt. Känns som havregrynsgröt när man tittar ut!

Ett av helgens halvplanerade projekt var att få de tre stora lådorna, en till varje barn, jag börjat packa ner böcker och leksaker i, som de växt ifrån för länge sen och som blivit liggande på olika ställen, klara.
Nu till mina oklara minnen, känns lite bedrövligt! Är jag en dålig mamma?? Jag minns ju inte vems leksak som är vems eller vem de har fått dem av! Nu är halva köksgolvet fyllt av småbarnsleksaker, gosedjur och böcker och jag fylls av massor av blandade fina minnen, men också av sorgsenhet. Ingen bra dag när man redan har feber och är yr kan jag säga! Var tog åren vägen? Varför sitter jag här själv och packar ner dessa minnen? Jag tror jag byter ämne här..

Jag hittade häromdagen receptet på Lakrits- och chokladtryffel, även omdöpt till "Turkkulor", som jag lovade någon  i julas, men då var receptet, som vi fått av Alice kompis Anna, spårlöst borta. Blir nästan sugen på att göra dem snart igen. Vad är det som säger att de bara ska ätas till jul?
Namnet Turkkulor hittade Alice på tack vare att vi använde turkisk peppar, som vi krossade i mortel, istället för lakritsgranulat.

"Turkkulor"

Tryffel:
200 g vit choklad
75 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1/2 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar
10 g glykos eller honung


Lakritssocker:
1 dl strösocker
1 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar


Gör så här:
1. Tryffel: Hacka chokladen rätt fint (är den för grovhackad smälter den inte helt av gräddblandningen) och lägg den i en bunke. Koka upp grädde, finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och glykos eller honung (vi hade honung). Häll den varma blandningen över chokladen och rör till en jämn smet. Låt stå i kylen minst 12 timmar.
2. Rulla 25-35 (beroende på hur stora eller små kulor du vill ha) runda små bollar av smeten. Ställ dem i frysen ca 10 minuter.
3. Blanda socker och finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och häll på tallrik. Rulla kulorna i lakritssockret. Ställ dem kallt tills de ska serveras. Låt dem rumstempereras ca 10 minuter innan du njutningsfullt stoppar dem i munnen!
I originalreceptet, som är från Allt Om Mat, ska man smälta 200 g mörk choklad i vattenbad och doppa tryfflarna i detta innan du rullar dem i lakritssockret. Vi skippade detta steg och tyckte de var väldans goda ändå!

Nu är det dags för en stor kopp varmt te och filten  i soffan. Tur att jag har en bra bok att försöka trösta mig med:

Kyla, Kyckling och Kristina Ohlssons 3:e bok

I lördags morse var det -16 grader halv nio på morgonen och det är INTE skönt i fuktiga och blåsiga Skåne. Jag har i och för sig inget emot vinter och minusgrader, men då ska det finnas SNÖ också. Nu är det kallt till ingen nytta känns det som! Jag vet att de som gillar att åka skridsko på dammar och frusna sjöar nog inte håller med mig, men eftersom detta är något jag inte alls är sugen på (av någon anledning litar jag inte på att det ska vara fruset hur kallt det än är), så har jag alltså svårt att se någon nytta med denna kyla. Jordvärmepumpen orkar inte hålla värmen i huset och nu är värmepannan igång för att stöd-värma, vilket definitivt kommer att synas på nästa elräkning...

I helgen lagade jag för första gången på många år "Flygande Jakob", den klassiska kycklingrätten med bananer och bacon. Receptet jag ramlade över i en tidning var något uppgraderat då jordnötterna var utbytta mot cashewnötter, vilket jag tyckte var ett lyft och jag tror faktiskt att alla gillade middagen.

 Recept på Flygande Jakob (4 port)



4 kycklingfiléer
3 tsk matfett
2 krm kinesisk soja
salt, peppar
3 dl mellangrädde
4 msk chilisås
1 tsk italiensk salladskrydda
1 pkt bacon
knappt 1 dl cashewnötter

Gör så här:
1 Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar och lägg dem i en smord ugnsfast form. Blanda smält matfett och soja och pensla köttet. Salta och peppra. Stek i nedre delen av ugnen, ca 15 minuter.
2. Knaperstek strimlad bacon i en torr het stekpanna och låt det rinna av på hushållspapper.
3. Skiva bananerna och lägg på kycklingen. Vispa grädden tjock och blanda med chilisås och salladskrydda. Bred blandningen över kycklingen. Strö över bacon och cashewnötter.
4. Fortsätt tillagningen i ugnen i 10 minuter. Servera med kokt ris och sallad. 

Alice och Budda i ett
kallt ridhus! 

Trots kylan har Alice tillbringat många timmar i stallet och i ridhuset och det är svårt att hålla värmen i fötterna. Jag var där en stund i lördags när Alice fick en dressyrlektion av Sara och blev fort kall om fötterna trots dubbla par med ullstrumpor.

På tal om fötter förstår jag inte hur Max överlevde lördags- eftermiddagen när han gjorde debut som målvakt i A-laget i sin gamla hemmaklubb. Att spela match utomhus på konstgräs i februari i -12 grader är nästan obegripligt för mig, men det var roligt att de vann med 3-2!

Wille har mest hållit sig inomhus i helgen - tennisträning (inomhus!) på lördagen och söndagen ägnade han och jag åt att möblera om och rensa hans rum. Det är skönt att få slänga saker! Nu behöver vi bara köpa lite nya saker istället, haha. Vi får se om vi hinner åka till ett stort möbelvaruhus denna veckan och försöka hitta en sänggavel och kanske en fåtölj.

Under lördagen var jag tvungen att hitta en del pauser i allehanda göromål för att kunna läsa ut Kristina Ohlssons tredje bok "Änglavakter"! Jag började på den i början på förra veckan och den har varit riktigt svår att släppa! I och för sig lite för osannolik i några hänseenden, men den håller ändå rakt igenom och jag tycker nog att detta är den bästa av hennes tre böcker. I lördags eftermiddag var den slutläst och som vanligt känns det nästan tomt när en bra bok tar slut. Nu har jag börjat på bokklubbsboken "Bumerang" av Tatiana de Rosnay (samma författare som "Sarahs nyckel, som jag gillade), den verkar lovande, men har inte fått mig i sitt grepp än.

Ett par fina hundar som delade på Alice uppmärksamhet!

Hoppfilmen!

Alice och Itas hopprunda filmades i söndags och finns här:

http://www.youtube.com/watch?v=If81py03a2Q&feature=g-upl&context=G2af1a3dAUAAAAAAAAAA

Hästar, hyllor och hamnvy

Man tycker ju att veckorna går fort och då är det ju inte underligt att helgerna går ännu fortare!
Barnen bor inte hos mig just nu och då tänker jag alltid att jag ska hinna så mycket, eftersom jag slipper en hel del körningar av barnen hitan och ditan, men tidsoptimism och förkylning gjorde att jag inte fick undan så mycket jag tänkt (men å andra sidan, NÄR får jag det?).

En av varianterna av Billy

Trots ett värkande öra och en förkylning på lur så var det faktiskt en bra helg. De fem bokhyllorna som köptes för ett par veckor sedan och som Alice hjälpte mig att skruva ihop har nu även de flesta fått dörrar påhängda - inte helt enkelt att justera in en 2 meter hög, ganska tung glasdörr alldeles själv, men till slut gick det med en fot som stöd i underkanten och en gnutta envishet blandat med några svordomar.
Har nu flyttat runt på hyllorna, som är olika både i höjd, bredd och typ av dörr för att klura ut vad som ser snyggast ut och ger mest ljus och rymd åt rummet. Inte helt givet, men nu tror jag de har funnit sina rätta platser, med hjälp av Eva, som bekräftade ungefär detsamma som jag tyckte. Bekräftelse är viktigt på många olika plan!

Sara och hennes fine Galope P gjorde hoppdebut!

En stor del av söndagen tillbringades med Alice och detta inbegriper naturligtvis då oftast hästar, vilket det gjorde denna söndag. Det blev en glad och lite snöig upplevelse! Alice tävlade både sin egen Budda och en annan PRE-ponny som heter Infinita CEN (kallad Ita) och finns på Stuteri Pepino (http://www.pepinopre.com/) där Alice nästan lever och bor med sin Budda och de andra trevliga "Pepinarna", som Alice döpt dem till. Jag trivs också där, både med hästarna och "Pepinarna", men tillbringar inte riktigt lika mycket tid som Alice där, även om jag inte har något emot att följa med Alice och hjälpa till, med det lilla jag kan. Haha, jag är riktigt duktig både på att strö halm, fylla på vatten och sopa stallgångar! Och så är det ju uppskattat om jag har kameran med mig då och då tycker Alice!

Budda och Alice ser glada ut! 

Tillbaka till tävlingen! Detta var Buddas andra start någonsin. Denna gång var hinderna 20cm högre än förra och 60cm var inga problem det heller. Han är verkligen en snäll, cool och glad kille, som alltid gör sitt bästa. Det blev visserligen ingen rosett denna gången eftersom de sprang förbi första hindret en gång först innan Budda begrep att nu ska vi hoppa och sen gick det som en dans!
Efter Budda var det dags för Infinita CEN och 80cm.Vilken häst och vilken runda de gjorde! Det verkar som Ita har potential, förstod jag av dem som förstår mer än jag och Alice har nog inget emot att prova fler gånger och högre höjder!? Jag tror att det var många av oss som var med och tittade som var stolta över både Alice och Ita (Budda inte att förglömma), i varje fall jag och Alice mormor.

Lite fler bilder från söndagens tävling:

Stora snöflingor trillade när Budda och
Alice kom ut från sin fina hopprunda

Ita förbereds och det är skönt att ha ha proffsig
hjälp med sig!

Alice och Ita hann ta en liten promenad innan det var dags

Alice och Ita på framridningen

Högt över var de!

Tjohoo vad de gick! Jag hade hjärtat i halsgropen, men
jag tror att Alice hade koll på läget.

De stolta "Pepinarna" Sara, Alice och Klara
och så  hoppstjärnan Ifinita CEN

Hamnen på Råå  där kaffet intogs...

Klockan var gången en bra bit in på eftermiddagen när jag kom hem och blev glad när vännen Eva med kort varsel sa ja till en promenad vid havet! Det var rätt kallt men nästan helt vindstilla och vi fick en ordentlig powerwalk med kaffepaus på mitten och mycket prat. Varför gör man inte sånt oftare! Det är så härligt att det åter går mot ljusare tider och jag tycker det är hel ok med lite snö som också lyser upp och hellre några minusgrader med hårt underlag än lera och blask.

Söndagsmiddag! 

Söndagsmiddagen  på tu man hand med mig själv fick bli snabb egen-gjord pizzavariant med tortillabröd som botten. Pizza-sås, massor av riven ost, serranoskinka, svart castello-ost och när den var färdiggräddad en hög med ruccola - faktiskt riktig gott, men så var jag minst sagt hungrig efter all frisk luft.