Ont öra, otrevligt väder och oklara minnen

Snart är det vår!

Jag försöker verkligen att om och om igen intala mig själv att nu vänder det, nu tar jag tag i träningen och då kommer allt att kännas bättre, eftersom jag vet att det är den effekten träning har, MEN ändå hittar jag ofta ursäkter, som nog inte håller vid närmare granskning, för att inte hinna eller kunna ta mig iväg till träningen OCH när jag nu då igår morse kände mig motiverad och bokade mig på ett pass efter jobbet igår, fredag, och verkligen såg fram emot det, så får jag ONT i örat IGEN! Kände det komma krypande vid lunch och det blev en lugn tråkig självömkande fredagskväll i soffan efter att ha lyckats tvätta (automattvätt!!) och tanka den stackars brun-salt-randiga bilen på väg hem från jobbet.

Idag är det inte många knop... örat sprängvärker och dessutom har jag feber... känner mig yr och blir frustrerad över att jag inte kan göra något. Jag är inte akut sjuk enligt hälsovården och får snällt vänta till vårdcentralen öppnar på måndag och får väl klara mig på vanliga febernedsättande värktabletter fram tills dess. För det är nog dags att någon kollar mitt vänsteröra, då det är tredje gången på några veckor jag får ont i det.
Jag är så less på att jag orkar så lite emellanåt och för att jag fortfarande inte vant mig vid att leva ensam hälften av min tid! För att jag inte vill och för att det inte är så enkelt efter att ha levt familjeliv i sådär 18 år, kanske?! Jag har fullt upp med att ta mig upp på morgnarna, samla kraft för att engagera mig i mina arbetsuppgifter och övertyga alla, framförallt mig själv, om att jag har det bra!

Vädret idag gör inte livet ljusare! Jag tror inte någon kan vara glad över vädret vi har idag i Skåne?? Ett par plusgrader, dimmigt och regnigt. Känns som havregrynsgröt när man tittar ut!

Ett av helgens halvplanerade projekt var att få de tre stora lådorna, en till varje barn, jag börjat packa ner böcker och leksaker i, som de växt ifrån för länge sen och som blivit liggande på olika ställen, klara.
Nu till mina oklara minnen, känns lite bedrövligt! Är jag en dålig mamma?? Jag minns ju inte vems leksak som är vems eller vem de har fått dem av! Nu är halva köksgolvet fyllt av småbarnsleksaker, gosedjur och böcker och jag fylls av massor av blandade fina minnen, men också av sorgsenhet. Ingen bra dag när man redan har feber och är yr kan jag säga! Var tog åren vägen? Varför sitter jag här själv och packar ner dessa minnen? Jag tror jag byter ämne här..

Jag hittade häromdagen receptet på Lakrits- och chokladtryffel, även omdöpt till "Turkkulor", som jag lovade någon  i julas, men då var receptet, som vi fått av Alice kompis Anna, spårlöst borta. Blir nästan sugen på att göra dem snart igen. Vad är det som säger att de bara ska ätas till jul?
Namnet Turkkulor hittade Alice på tack vare att vi använde turkisk peppar, som vi krossade i mortel, istället för lakritsgranulat.

"Turkkulor"

Tryffel:
200 g vit choklad
75 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1/2 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar
10 g glykos eller honung


Lakritssocker:
1 dl strösocker
1 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar


Gör så här:
1. Tryffel: Hacka chokladen rätt fint (är den för grovhackad smälter den inte helt av gräddblandningen) och lägg den i en bunke. Koka upp grädde, finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och glykos eller honung (vi hade honung). Häll den varma blandningen över chokladen och rör till en jämn smet. Låt stå i kylen minst 12 timmar.
2. Rulla 25-35 (beroende på hur stora eller små kulor du vill ha) runda små bollar av smeten. Ställ dem i frysen ca 10 minuter.
3. Blanda socker och finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och häll på tallrik. Rulla kulorna i lakritssockret. Ställ dem kallt tills de ska serveras. Låt dem rumstempereras ca 10 minuter innan du njutningsfullt stoppar dem i munnen!
I originalreceptet, som är från Allt Om Mat, ska man smälta 200 g mörk choklad i vattenbad och doppa tryfflarna i detta innan du rullar dem i lakritssockret. Vi skippade detta steg och tyckte de var väldans goda ändå!

Nu är det dags för en stor kopp varmt te och filten  i soffan. Tur att jag har en bra bok att försöka trösta mig med: