Funderar på att lägga ner eller ta paus (igen!)...

då det är svårt att hinna med, göra intressant och alldeles för lite kommentarer. Känner ni att jag tigger om att be mig fortsätta! ;-)

Ärligt talat är det många orsaker som får mig att fundera på att hitta ett annat sätt att ventilera tankar och funderingar, då det bland annat är svårt att ha en helt ärlig åsikt här, då jag väl tyvärr är lite för feg och rädd att såra någon, både direkt och indirekt. Jag har försökt använda denna blogg för att både kunna skriva av mig mina tankar och frustrationer och samtidigt dela med mig av mina bilder, som annars mest stannar hos mig själv och datorn, recept jag tycker om och böcker jag läser, men kanske jag måste hitta ett annat sätt eller i varje fall dela på tankar respektive bilder?

Får fundera...

Påsken har i varje fall varit superduperbra! Underbart väder och mycket umgänge med barn och vänner och ändå hunnit med lite nyttigheter som tex trädgården!

"På andra sidan solen"...

av Maria Ernestam är nu utläst! Lite delade känslor om boken. Jag tyckte nog egentligen att den var rätt bra, men kände emellanåt en sådan aversion mot en person i boken och att ingen sa ifrån, vilket antagligen berodde på rädsla, och detta satte igång tankar och gav mig definitivt inga positiva vibbar. Novellerna, som var insprängda i boken och var helt andra historier, mestadels från Kina, var intressanta, men blev inte varje gång ett välkommet avbrott, även om de delvis, men inte riktigt, band ihop de två parallella historierna i boken. Boken handlar om kärlek och svek, lögner och sorg och samtidigt om ett livsöde långt tidigare i inbördeskrigets Kina. Jag tyckte om boken, men inte lika mycket som Ernestams "Alltid hos dig"!

Nu har jag precis börjat läsa "Norwegian Wood" av den japanske författaren Haruki Murakami. Han är en av dagens mest omtalade och hyllade författare, med böcker som bla "Kafka på stranden", "Fågeln som vrider upp världen" och den som nog är mest personlig av dem, "Vad jag pratar om när jag pratar löpning", där han utgår från långdistanslöpningen, som till stor del kommit att forma hans tillvaro genom sin märkliga blandning av målsättning, medvetenhet och monotoni. "Norwegian Wood" är en av mina bokklubbsböcker och enligt boken baksida ska det vara  en "kärlekshistoria som är intensiv på ett lågmält sätt, på en gång erotisk och oskuldsfull, lika självklar och komplicerad som kärleken själv". Jag får återkomma med vad jag tyckte!

Sista tulpanerna för denna vår har nu vissnat??

Både igår och idag har jag jobbat hemifrån och det är extra skönt när nu äntligen vårvärmen har kommit. Det är tex underbart att kunna ta en paus med en kopp kaffe ute på altanen och lapa sol några minuter, att hinna hänga ut tvätten på lunchen för sol- och vindtorkning och att höra fåglarnas nästan hysteriska kvittrande genom den öppna altandörren medan man jobbar och inte minst att få vara i närheten av barnen när de har påsklov. Visserligen är de inte hemma så mycket och jag är glad att de är ute, men jag får ju dela några minuter med dem när de så småningom stiger upp framåt förmiddagen och äter frukost och när de då och då mellanlandar hemma för att bland annat äta något. :-)

Det härliga vädret gör det roligare att röra på sig utomhus och idag har vi varit i gång alla fyra, nästan samtidigt. Alice har ridit i flera timmar, Max har spelat fotbollsmatch och medan Wille tränade golf så gav jag mig ut på 40 minuters löpning i det underbara vädret. Det var första gången i år med trekvarts-byxor och linne! Fler sådana kvällar ser jag fram emot.

Nu önskar jag alla inkusive mig själv God Sömn!        

"Nödvändigheter" och Nöjen med Broccoli och Valnötter som avslutning

Jag har målat TV-rummet för tredje gången (nu återstår det bara en!) och lagt några timmar i trädgården och det var väl detta som var "növändigheterna"! Grenar och ris från eken är nu bortforslade (inte min förtjänst) och jag har städat upp resterna. Lavendelhäcken är helt nerklippt och rabatten rensad och fick till slut ett nytt lager täckbark, som jag hoppas ska göra att jag slipper lägga några längre stunder där i sommar. Jag befarar att en del av rosorna inte klarat vintern, men avvaktar och håller tummarna ett tag till. Det har blivit ett par rundor till trädgårdsbutiken under helgen och bla gödsel mot mossa är införskaffat till min mossmatta som jag ska försöka göra till gräsmatta. Detta borde väl redan vara gjort, men det är som det är..

Nu till nöjena! :-) Jag sprang drygt 7,5 km, vilket är den längsta rundan hitintills i år och på länge. Det gick som vanligt i ganska långsamt tempo, men det kändes bra och dessutom som om jag hade orkat längre och därför känner jag mig nöjd. 

På lördagkvällen bjöds jag på god mat och trevligt sällskap hemma hos A-K. Vi var tre från början och vid kaffet helt plötsligt fem. När den goda desserten med lemoncurd och granatäpple dukades fram var vi fyra och vid 12 var vi tre och rätt snart endast två.
Helt plötsligt var klockan tre! Söndagstidningen hade kommit när vi la oss, men vad gör väl det när man får prata med någon som får en att må bra!

Jag bjöds på supergod frukost, som jag stod mig på hela dagen. Vid lunchtid var jag hemma och  hamnade, efter att ha konstaterat att huset stod ordentligt kvar efter äldste sonens grill- och TV-kväll med kompisarna, i rabatterna!

Att laga mat till bara sig själv är inte roligt och ibland blir det rätt 'andefattigt'. I kväll däremot bestämde jag mig för att unna mig lite lyx på solokvist! Jag hittade detta recept i 'Leilas Middagstips', som var i MIN smak:

Pasta Med Rostad Broccoli, Ädelost Och Valnötter
1 portion
1 1/2 dl pasta
1/2 broccoliknippe
1 msk olivolja
flingsalt
1 bit Kvibille ädelost
2 msk valnötter, grovhackade
olivolja
svartpeppar från kvarn

1. Koka pastan i saltat vatten och sätt ugnen på 200 grader.

2. Skiva broccolin i skivor, blanda med olivolja och salt.

3. Rosta broccolin i ugne, ca 10 minuter tills den fåtrt gyllene färg.

4. Blanda nykokt pasta med broccoli och hyvlad ädelost, toppa med valnötter och olivolja.. Krydda med peppar.

Det är svårt att finna lycka...

inom sig, men omöjligt att finna den någon annanstans! Detta har Sebastian Chamfort, en fransk moralist och aforistiker, som levde på 1700-talet sagt, och det är nog sant!

Det är svårt att definiera lycka, eftersom det handlar om känsla och tanke och upplevs olika från individ till individ. Lyckan beskriver till exempel förmågan att kunna känna tacksamhet och trygghet i tillvaron och att kunna uppleva kärlek till livet och allt levande runtomkring dig.  Lycka handlar inte om vad man faktiskt har, utan om förmågan att kunna känna livets värde.
Många blandar nog ihop lycka med tillfredsställelse, som till exempel att få bekräftelse, status eller att ha pengar. Visst kan man dämpa sin olycka genom tillfällig tillfredsställelse, som att köpa materiella ting, trösta sig med mat, byta partner eller dränka sin sorg med alkohol. 

Lycka och tillfredställelse är två olika saker, där den senare alltid bara är en tillfällig känsla som bygger på beroende.

Det finns väl ingen människa som vill vara olycklig och alla har vi någon slags uppfattning om varför vi inte är lyckliga. Men, det handlar oftast om yttre behov som är otillfredsställda, som sagt, som brist på pengar, bekräftelse och status. Dessa behov har blivit en ersättning för vad vi egentligen behöver! Lycka!
Jag förväxlar definitivt dessa två begrepp med varandra, allt som oftast, när jag försöker få bekräftelse på att jag inte är en dålig människa och lika mycket när jag önskar att jag hade mer pengar, som jag väl felaktigt tror skulle kunna få mig att bli lycklig.
Jag tänker inte påstå att jag är olycklig, för visst känner jag tacksamhet till livet och allra mest över de fantastiska barn det givit mig, men saknar ändå något (någon?) för att känna den riktiga tryggheten i tillvaron.
.

Att bli lycklig är en möjlighet och en utmaning som erbjuds oss alla på exakt den nivå vi befinner oss i våra liv just nu. Nu  gäller det bara att anta utmaningen, men det är ingen dålig utmaning!
.











Päron och pumpafrö till tisdagskvällens lax i balsamicosås

Blåsippan ute i trädgården står! Niger och säger att
nu är det vår!

En ganska grå och regnig vårdag... Min planerade löprunda fick ställas in med några dåliga ursäkter om för dåligt väder, en häst som behövde rastas och ändrad träningstid för äldste sonens fotbollslag, som tydligen började grästräning idag. Han menade efteråt att där inte var mycket gräs kvar på planen när deras träning var slut och att jag nu i skrivande stund inte gått och lagt mig än beror på att jag sitter och väntar på att tvättmaskinen med de lerigt stinkande träningskläderna ska vara klara. (Hon som normalt sett sköter tvätten fick gå och lägga sig, eftersom hon är yngre.)
Det känns som om det nog kunde väntat någon vecka med gräspremiären?!

Det är ju inte helt ovanligt att jag inte gjort någon veckomatsedel  eller ens samma morgon hunnit tänka ut vad vi ska äta på kvällen och så var det idag. Jag hade visserligen tänkt så långt som att vi skulle använda laxfilé som jag hade i frysen och på lunchen letade jag fram följande recept på arlas hemsida och det blev faktiskt uppskattat av både mig och barnen, även om där var någon som la päronbitarna åt sidan. Lättlagat, vilket är viktigt när man inte har så mycket tid på sig att få maten klar!
(Jag tyckte att såsen blev lite för salt och kommer nog att minska mängden kycklingfond nästa gång.)

Jag gjorde nästan 1 1/2 sats av såsen  och det var
tur då den var populär!

Lax med balsamicosås och päron
4 port
4 bitar skinn- och benfri laxfilé, ca 500 g
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Sås:
2 ½ dl matlagningsgrädde
1 msk balsamvinäger
1 msk konc kycklingfond
½ tsk japansk soja
1 tsk oregano
½ msk majsstärkelse

1 dl pumpakärnor
2 päron
2 msk Arla smör-&rapsolja
1/2 dl hackad gräslök

Gör så här: Sätt ugnen på 225°. Lägg laxen i en ugnssäker form. Salta och peppra. Blanda samman grädde, vinäger, fond, soja, oregano och majsstärkelse. Häll det i formen och strö pumpakärnor på laxen. Stek i övre delen av ugnen ca 15 min. Dela päronen i bitar och ta bort kärnorna. Stek päronen i smör-&rapsolja i en stekpanna och lägg dem i formen. Strö över gräslök.
Servera med ugnsstekt potatis.

Gillar jämna måndagar!

Den mörkaste pensé jag hittade fick kontrastera mot vitt!

Måndagar jämna veckor känner jag att jag lever igen för det är då barnen flyttar till mig! När jag skriver 'lever' menar jag (mest) i betydelsen 'lever upp' för det är så skönt när de fyller huset med sina röster, deras halvtama protester när jag ber om hjälp, ljud från datorer, musik med tung bas,  fotbollsljud från Fifa, en sjungande eller nynnande Alice och emellanåt en Wille som tränar på sina trummor. Faktiskt gillar jag allt detta (förutom protesterna)! :-)
Den vecka som just varit utan barn har i och för sig varit en av de bättre... jag har kunnat uppskatta egentiden, fått en del gjort och dessutom kunnat ta mig tid till att läsa och lyckades till och med ta initiavet till en lunch på stan med en vän, som jag inte träffat på ett tag. Trevligt att ses igen och vad fort tiden gick!
Jag vet inte varför det är så svårt att bli färdig att ta kontakt med tidigare vänner och att träffa dem, men tror fortfarande att det har att göra med att jag är så rädd att tränga mig på och att någon ska säga 'ja' för att de tycker synd om mig... jag vet att det troligen inte skulle vara så i de flesta fall, men det är den bästa och kanske mest ologiska förklaring jag har... hrmmm.

Igår avslutade jag i varje fall andra rollningen av väggarna i TV-rummet och var sedan och köpte den första 10-liters burken med den vita brutna nyansen. Jag hoppas att det räcker med ett tredje varv, men vi får väl se.

Jag hann under söndagseftermiddagen också med att se nästan hela den andra halvleken av matchen där Max stod i mål. Det var oerhört längesen jag visade mig på någon av Max fotbollsmatcher, vilket är ett av mina dåliga samveten. Max såg rätt förvånad ut när han fick syn på mig när jag parkerade och steg ur bilen. :-) Jag hoppas och tror faktiskt att han uppskattade att jag dök upp, även om det inte var från matchstart.

Fastnade i 'Sarahs nyckel' men fick lite annat gjort också!

Några ljusblå planterade idag

Började för ett par dagar sedan att läsa Bokklubben Elvornas bokval "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay och fastnade i den ganska omgående. Har i stort sett sträckläst den och tyckte den var riktigt bra även om jag nog tyckte att den första halvan var bäst, och samtidigt otäckast och mer än en gång kom tårarna när "flickan" berättar. Den första halvan av boken skiftar mellan "flickans" berättelse 1942 och journalisten Julia Jarmonds liv och efterforskningar 2002, om vad som hände 1942 när judiska familjer i Frankrike fördes bort. Bak på boken står följande att läsa: 
Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Sarahs Nyckel lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och USA. Tatiana de Rosnay har skrivit en varm och inkännande roman om utanförskap, hemlängtan, skuld och familjeband, men också om människans inre styrka och hur viktigt det är att inte glömma det som varit.

Jag ägnade mycket mer än tänkt av gårdagkvällen och natten och denna morgon till att läsa, men ibland får det bli så och nu är en bra bok utläst och då känns det lite tomt. Boken gav eftertanke och jag kände inte till händelsen i Frankrike som genomfördes av den franska polisen våren 1942. Den sista delen av boken var lite för "tillrättalagd", men jag rekommenderar dig absolut att läsa den!

Trots alla timmars läsning lyckades jag ge mig ut i en dimmig lördagsmorgon på en, som det kändes, rätt tung löprunda. Trodde att det berodde på förkylningen som hängde i, men det visade sig att jag faktiskt sprang lite fortare än sist och det var kanske därför jag blev så trött. :-)  Jag saknar att ha en Garmin att springa med så att jag kan hålla koll på fart och kanske även puls.

Det blev tajt att hinna till bilfirman för att få på sommardäcken men jag hann och nu har jag två svanen-märkta nya däck bak. De var inte gratis, men nödvändiga att byta, då där bara var två millimeters djup kvar. De andra två, som jag trodde jag fick nya när jag köpte bilen i september, behöver jag kanske byta redan nästa gång... tror jag behöver prata med de som sålde bilen till mig?!

Vid lunch bröt äntligen solen igenom och det mesta av eftermiddagen har jag tillbringat utomhus (tyvärr mest på huk vilket känns i ryggen) med att klippa ner lavendeln som är som en hel liten häck utmed muren mot gatan. Det känns som om det är senare än vanligt jag klipper den, men det har verkligen inte varit väder och värme för det innan. Innan förra årets risiga grå lavendelspröt är undanröjda är det inte vår. Så nu deklarerar jag att det officiellt är vår hos oss! :-)

Ännu oklippt lavendel till vänster och klippt till höger, där jag
 hittade lite annat grönt som försöker nå ljuset och nu får det lättare

Det blev ännu en lördagkväll med endast mig själv som sällskap, men denna kändes ok. Det gäller att försöka stänga ute tankarna på var barnen är och gör och vad vi skulle ha gjort om vi fortfarande var den familj jag undrar om jag någonsin kommer sluta att sakna.

Temple Grandin (bild fr Wikipedia)

En av anledningarna till att jag inte hade så mycket tid att fundera var att jag såg en väldigt bra film på SVT - 'Temple Grandin', som är en biografisk film från 2010 om den amerikanske forskaren i djurvetenskap med samma namn. Temple Grandin är född 1947 och autistisk och filmen handlar om hennes liv. Läkarna rådde hennes mamma, redan när Temple var 4 år, att hon borde institutionaliseras, men mamman kämpade med att få henne att börja prata och genomföra skola och Temple lärde sig att "öppna dörrar"! Jag grät och log och blev så berörd av hur hon blev en självständig och respekterad kvinna!

Väderprognosen säger att vädret ska bli sämre i morgon och det är ju trist, men kanske jag då kan motivera att jag ska stanna inne och måla!

Det fick bli Tacopaj i lördags när tiden blev lite knapp efter trevligt Gluff

Det blev nog lite för lite sömn natten mellan fredagen och lördagen och jag klarar tydligen inte av det lika bra längre. I fredags körde jag efter jobbet till Borås, en resa på ca 25 mil. Jag fick tack och lov sällskap i bilen  från Halmstad av två av mina "Gluff"-kumpaner. Vi har träffats tredje fredagen i udda månader så länge att vi inte minns vad förkortningen Gluff står för och jag minns inte heller när vi började träffas, men tippar på 1993 eller -94. Vi är nog 12 stycken totalt, men att få ihop alla på en gång händer inte så ofta. Vi är lite utspridda även om majoriteten fortfarande bor kvar i trakterna där jag växte upp i västra Småland.

I fredags var vi 8 stycken som träffades hos Anne i Borås. Tiden går alldeles för fort, men det brukar ju vara så när man har trevligt! Vi började med  gott bubbel och chokladprovning! Åtta olika sorters vit, ljus och mörk choklad i olika smaker var försvinnande gott för åtta hungriga Gluffar! Därefter blev det god lax med fetaost på en bädd av bla potatis, tomater och lök. Gott vitt vin därtill och rätt vad det var luktade det härligt av kardemumma från kvällens efterrätt som var en supergod blåbärssmulpaj med kardemumma och vaniljvisp. Anne är alltid duktig på att ordna små tävlingar. Snabbt var vi indelade i tre lag och vi i lag 'Syd' var långtifrån att vinna, då vi inte var starka varken på fågelläten eller rösterna på kända sportkommentatorer.

Ett tu tre var Smålandsbilen tvungen att vända hemåt och vi 'sydlänningar' och kvällens värdinna tyckte ju inte klockan var så mycket DÅ, men rätt var det var så hade klockan blivit halv tre. När husets yngste på knappt två år glatt hördes prata i köket nästa morgon vid kvart över 7 var jag inte pigg, men kunde inte låta bli att le när jag hörde en tvåårings underbara upprepande av olika, men i stort sett obegripbara, ord säkert tio gånger.

Vi bjöds på välsmakande frukost och innan tio satt vi i bilen igen för att ta oss hem från de snöhögar och minusgrader som fanns i Borås.

Jag hann lagom hem för att hinna se de sista tio minuterna av Willes tennislektion, till vilken han var levererad av sin mormor och morfar där han och Alice tillbringat fredagkvällen och natten. Wille fick följa med mig och handla vad som behövdes till kvällen då vi skulle ha gäster. De sista milen från Halmstad hade jag reviderat kvällens matsedel och försökt göra upp någon slags inköpslista i huvudet. Jag fick inse att jag fick förenkla menyn en del eftersom jag inte hade så mycket tid och dessutom var trött. Alltså bestämde jag mig för att bjuda på en gammal favorit, Tacopaj. Serverade lite plock innan i form av bla prosciuttoskinka, salami och oliver.Till efterrätt blev det Blåbärscheesecaken som ni fått receptet på tidigare.

VäxjöEvas Tacopaj
Pajdeg:
3dl vetemjöl                              Gör pajdegen i matberedare och låt 1 krm salt                                  vila minst en timme i kylen.
150 g kylskåpskallt margarin     Förgrädda i 225 grader i ca 10 min.
2 msk iskallt vatten

Fyllning 1:
500 g köttfärs                          Brynes och kokas ihop.
1 hackad gul lök                       Häll i det förgräddade pajskalet.
1 påse tacomix
1 dl vatten

Fyllning 2:
3 tomater hackas i småbitar       Blanda ihop allt och bred över köttfärsen.
4 fefferoni hackas i småbitar
2 dl creme fraiche
4 msk majonnäs
1 krm vitpeppar
2 dl riven ost

Gratinera i 225 grader ca 15 minuter.
Servera med en god sallad.

Hög tid att få välbehövlig sömn, men hoppas hinna läsa några sidor i ny bok. Jag har nu läst ut 'Rödhake', som verkligen tog sig och blev spännande och svår att släppa på slutet. Jag tyckte dock att där var minst en tråd som inte blev riktigt löst, men det kanske Nesbö återkommer till i någon av de senare böckerna.
Nu ska jag börja  på den av Bokklubben valda 'Sarahs nyckel' av Tatiana de Rosnay. Har hört mycket gott om den, men också att den ger 'tryck över bröstet' och hoppas nu att mina förväntningar inte är för höga. Får förresten se om jag orkar hålla boken - kvällens Body Pump-pass har gjort armarna rätt matta och fortfarande lite skakiga. Gött när det känns! :-) 

Försöker bli stark, men längtar efter att få vara svag...

Pärlhyacinter hör min vår till!

Det är klart att jag vill kunna klara mig själv, och det gör jag väl bättre och bättre, även om jag fortfarande oroar mig för OM och HUR jag verkligen ska klara allt när man inte har någon nära vuxen här hemma att få älska och dela vardagen med och då handlar det både om styrkan man har av att vara två och lyfta varandra, men också om tid, kunskap och ekonomi.

Visst vill jag bli starkare och blir det också av att lära mig nya saker och även av att inse att saker jag inte klarar själv löser sig ändå, att det finns andra att be om hjälp, MEN emellanåt är jag så innerligen trött på att försöka bli stark, försöka vilja bli stark, att vara stark och att låtsas vara stark - jag bara önskar att jag fick vara lite svag, att jag fick bli älskad för den jag är, att jag slapp ta alla beslut själv, att jag hade någon att prata med och dela min vardag med och att få vara svag OCH bli stark tillsammans med någon.

Detalj från Stenkärlfabrikens vägg

Tänk om någon sa:

Var inte rädd. Jag går brevid dig.
Kom ta min hand. Jag håller i dig.
Här i min famn. Kan du våga tro.
Sänk dina murar. Jag ger dig ro.

För att jag älskar dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när du är svag.

För du betyder allting för mig. Var inte rädd...

(fr 'Kärleksvisan')

Jag får nog fortsätta att lära mig nya saker länge till... i morgon ska jag ta tag i byte till sommardäck genom att ringa till bilfirman som lagrar däcken och boka en tid! :-)

 

Bilderna är tagna idag, eller man kan nästan säga i kväll. Klockan var över halv sju när jag tog en promenad för att få lite ljus och luft. Sommartid är härligt!!

 

Tuppkaka, Rödhake och Impulskontroll



Wille strör över lite flagad mandel
innan han ställer in kakan i ugnen

Jag gillar periodvis att skriva Att-göra-listor, men de har en tendens till att bli många och långa och inte riktigt betas av i samma takt som de fylls på och därför blir en källa till stress och ibland nästan som någon slags bevis på ett misslyckande. Jag tror att jag istället ska börja göra (även) Har-gjort-listor! För visst gör man ju en massa saker, även om de kanske inte ingår i något direkt 'projekt', som tex renovering av ett rum eller löpande underhåll av huset utan istället är en del av familjevardagen och ínte att förringa bla vad gäller tidsåtgång eller viktighet i umgänget med barnen!
Jag glömde att dela med mig av receptet på kakan som Wille och jag bakade i lördags, 'GeijerskaTuppkakan'. Oerhört lättbakad och barnen brukar kalla den för en kladdkaka utan kakao, tack vare att det inte är något bakpulver i kakan och därför är lite seg eller kladdig.

Jag fotograferade av receptet som jag skrev av för längesen, antagligen från mammas receptpärm: (max 25 min i ugnen)

Lite då och då när jag har tid mellan mina två bokklubbars böcker så läser jag Jo Nesbøs böcker om polisen Harry Hole. Jag har nu kommit till den tredje boken som heter 'Rödhake' och hitintills läst ca 150 sidor. Jag kan inte påstå att jag fastnade från första sidan och är inte ens ordentligt fast ens nu, men eftersom jag gillat de andra två böckerna ('Fladdermusmannen' och 'Kackerlackorna') och anar en viss potential så fortsätter jag naturligtvis. Om boken:
I Oslos nynazistiska kretsar styrs verksamheten med järnhand av någon med kodnamnet Prinsen. Harry Hole misstänker att denne Prinsen finns inom Oslopolisen. Misstankarna bekräftas då hans närmaste kollega mördas.

Under utredningens gång upptäcks en oväntad koppling till ett mörkt kapitel i landets historia, den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget. Allt tyder på att en av dem är tillbaka, som återuppstånden från de döda, för att hämnas. Denne vålnad skördar offer efter offer i ett helt lamslaget Oslo. Och detta är bara början, för allt tyder på att mördaren kommer att fullborda sitt blodiga verk den 17 maj...

Jag hoppas att Rödhake tar fart NU, eftersom jag snart behöver börja på 'Sarahs nyckel', som kom med posten idag och vi ska läsa i 'Elvorna'.

Jag träffar för tillfället varannan vecka en KBT-psykolog en halvtimme, som går väldigt fort, och ibland  när jag går därifrån undrar jag om det ger något, men jag inser allt eftersom veckorna går att det behöver sjunka in och bearbetas och att det ger mig meningsfulla tankar som jag tar med mig och har användning av.
Idag pratade vi 'impulskontroll'! Något jag definitivt behöver jobba med när jag tex skruvar upp mina förväntningar, som inte alltid kan infrias till fullo och jag då blir besviken eller stressad. Jag ska göra denna 'läxa' ordentligt! Mest för min egen skull, då min negativa impusivitet efteråt gör mig besviken på mig själv,  men också för barnens skull!

Färdig Tuppkaka!



Sol och soffa! Äntligen!

Helgen har, som vanligt, gått alldeles fort! Barnen 'flyttade' till mig i fredags och det var en bra början på helgen även om det tog lite tid att få alla samlade till den kvällens tacos. :-)

Lördagen ägnade jag mest åt min taxirörelse. Vi hade visserligen en hyfsat lugn morgon med nästan gemensam frukost (den snart 17-årige sonen klarar man inte att vänta in till frukostbordet), men snart var det dags att köra en förkyld Wille till hans tennislektion. Jag passade på att ta mig en liten långsam löprunda på drygt 5 km. Härligt att titta ut över havet när man springer och  när det dessutom inte blåser så mycket.
Jag hann se lite av Willes lektion och han börjar få kraft i sina slag. Riktigt snyggt spelat!

Vi skyndade oss hem eftersom Max behövde bli körd till sin samling för fotbollmatch och när han var lämnad i grannbyn så var det bara att vända hem igen, dra på sig lite varma kläder utanpå löparkläderna och köra ner till stallet, där Alice gjort i ordning Orchidé. Vi lastade Orchidé och åkte iväg till ridhuset och tack och lov var det den här gången inte så kallt att vänta där medan Alicer red,. En kanpp timme senare var det dags att köra tillbaka till stallet, koppla av transporten och släppa ut Orchidé och hennes kompis Molle i hagen igen och sedan köra Alice tillbaka till ridklubben där hon skulle på möte med ungdomssektionen.

Klockan var nu över tre och DEN lunchen smakade rätt bra som jag fick äta i ett varmt och soligt uterum! Mer och mer börjar det verkligen kännas att våren nog faktiskt kommer i år också!

Jag och Wille (mest Wille) bakade sedan en kaka! Dags att lära Wille hur ugnen fungerar och han tyckte nog att det var lite läskigt!

Idag har solen fårr kämpa lite mer för att komma fram, men fåglarna har kvittrat helt hysteriskt! Härligt!

Jag lyckades få med mig pojkarna till EM Möbler på eftermiddagen, medan Alice var på en 2-timmars härlig uteritt med två andra hästar (och ryttare!).

Vi skulle egentligen bara kolla in en soffa jag tittat själv på en gång tidigare, men nu är den beställd! 8 veckor har vi nu på oss att ha ett rum färdigt att ställa den i! Det borde väl få lite fart på mig!?

Växjö, vår och sång

Jag har ingen stor trogen läsarskara, men är rädd om den lilla jag har och hoppas att de har överseende med att det är mer än vecka sedan jag skrev! Det har varit fullt upp i rätt många dagar och helt enkelt svårt att hinna och orka skriva här. Det känns vissa dagar som om våren är på väg, även om denna dagen inte har varit sådan! Det har blåst rejält och med endast en plusgrad så känns det, brrrrr,  iskallt!

I kväll har jag varit på Dunkers och lyssnat på Singer-songwritern Eva Hillered, som i dagarna släpper en ny skiva 'Heaven and hill'. Alice var med på en workshop som Eva Hillered hade i söndags och de som ville fick alltså vara med och sjunga till några av låtarna idag. Eva Hillered är duktig, utstrålar livsglädje och skriver bra texter... fast idag hann jag inte lyssna tillräckligt noga och fick därför köpa en till Alice och mig signerad skiva. :-)

En av låtarna från den nya skivan är Carousel, som var en av de jag gillade bäst!

I söndags var jag också på Dunkers och då på DU-konsert där Alice var med och sjöng.Tyvärr blev ljudet så dåligt när jag försökte filma med mobilen, att Alice nog aldrig skulle fölåta mig om jag la ut det här. Hon gjorde en strålande insats med gruppen Kents låt 'Utan dina andetag'. Hon har en sån känsla i rösten till denna fantastiska text, som börjar så här:

Alice och några av de andra som sjöng på DU-dagen

Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig

Allting du pekar på

Men bara när du inte hör

Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på

Och genomskinlig grå blir jag

Utan dina andetag...

Resten av söndagen ägnades åt en knappt sju kilometer lång joggingtur och att påbörja andra rundan rollning av väggarna i TV-rummet. Det går liiite fortare denna rundan, men är faktiskt slitigare än jag trodde.

Lördagen tillbringades i Växjö där jag och väninnan Eva hade checkat in kvällen innan. Vi hann med både att kika in i de butiker vi var intresserade av på gågatan och den relativt nya gallerian i staden utkant och dessutom få en ordentlig fika och gott kaffe hemma hos en annan kär väninna med samma namn, som jag inte träffat på länge! Jag hoppas verkligen inte att det dröjer lika länge tills vi ses igen!

Teleborgs Slott var sig i varje fall likt!

Vädret var oerhört skiftande när vi körde till Växjö på fredageftermiddagen, ena stunden sol och blå himmel och nästa grått och stora snöflingor. När vi kom fram till Växjö hann vi med en runda till de södra delar av staden där jag bodde i slutet på 80-talet. Det är knappt man känner igen sig, så mycket som det har byggts och fortfarande byggs. Slottet låg i varje fall kvar!

Fikonkompott är gott till ost!

Vi checkade så småningom in på Öjaby Herrgård och hann dricka lite gott bubbel som Eva tagit med sig och som gav sommarnostalgi. Vi serverades sedan en god fyrarätters avsmakningsmeny, som var min present till Eva, som för ett tag sedan uppnådde en "anständig" ålder!

Vi serverades Löjromstoppad Kräftskagen till förrätt, Ankbröst med pepparbrässerade morötter, apelsinsky och potatisfondat till huvudrätt, och därefter tre goda ostar och fikonkompott. Som dessert fick vi njuta av blåbärsparfait med chokladtryffel. 

Mätta och nöjda traskade vi i lite snö som fallit tillbaka till vårt rum där vin och nötter höll oss sällskap till halv-två när kudden kallade, vilket den gör även nu!

God Sömn!

Acceptans! För vems skull? Trevligt kalas!

Min energi och mina grubblerier skiftar verkligen i styrka och intensitet från dag till dag och ibland från timme till timme. Tänk om det fanns något sätt att jämna ut det lite eller till och med schemalägga det. Det går kanske om man tränar??  Att jag bestämmer att på tex tisdagar mellan klockan 17 och 18 ska jag ägna mig åt att grubbla och sortera ut tankar och kanske få ner lite av det på papper!

Jag plockade i kväll fram en bok som jag läst innan men nu av flera åter igen blivit rekommenderad att läsa och tror att jag ska bläddra lite i den igen, för den är bra och jag tror att den kan te sig annorlunda beroende på i vilken fas i livet man är när man läser den. 'Att leva ett liv, inte vinna ett krig' av Anna Kåver handlar om acceptans. Acceptans innebär att välja att se, ha och stå ut med både sin inre och yttre verklighet, utan att fly, undvika, förvränga eller döma den - hur plågsam den än kan vara. Ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man avstår från att söka förändring i en svår situation, utan att man ger upp sitt krig mot tillvaron. Att acceptera är, även om det kan tyckas paradoxalt, att handla aktivt, i enlighet med sina värderingar och mål.

Jag försöker ofta  intala mig att jag vill prova nya saker och aktiviteter, men kommer inte riktigt till skott för att jag inte kan (vågar??) bestämma mig för vad jag ska prova och ursäktar det med att jag inte har tid eller att det är för dyrt, men slås emellanåt också av, om det inte är så att jag försöker hitta saker att prova på som är mer för att "imponera" på andra och inte för att jag verkligen VILL! Är det därför de inte blir av alls eller är jag bara för feg? Jag har inget svar än!

Vackert att se på och gott att äta på kalaset!

Trots att jag inte heller i kväll har blivit så värst mer "upplyst" inom detta område känner jag mig rätt nöjd med vad jag åstadkommit, utöver att ha varit med Wille på hans trumlektion, hämtat ut bokrea-paketet från Bokus, lagat lasagnette till kvällsmat och tagit hand om tvätten, eftersom jag äntligen har fått undan det mesta av säkert minst ett års osorterade papper från bank, CSN, Skatteverket, betalda räkningar mm mm. Nu sitter de flesta som var värda att spara ordentligt insatta i de pärmar som redan fanns för detta. Så skönt!



Kusinen Lukas, idag 8 år, och Wille

 Igår, söndag, var vi på brorsonens 8-årskalas i Halmstad. God mat och en trevlig eftermiddag som gick fort och erkänner att jag ångrar att jag inte följde med på promenaden till havet. Det hade jag behövt innan den goda ananaspajen serverades! Tur att jag lyckats komma iväg på årets första lilla joggingtur samma förmiddag.

Idag är det Lukas riktiga 8-årsdag och jag är säker på att han fick en present av sina föräldrar han sent kommer att glömma. Jag hade velat vara med i morse när han fick sin Barca-tröja och se hans min!

Nästan en vecka back och nu blir det hästbilder!

Angelica Augustsson i omhopp-
nigen som gav henne segern!

Nu är det en vecka sedan jag och Alice var på Göteborg Horseshow och bland annat såg Angelica Augustsson på hästen Midtown du Tillard (egentligen Mic Mac du Tillard) i sin första världscuptävling någonsin VINNA! Angelica var en av tre svenskar och totalt 12 som gick till omhoppning. Angelica startade bland de första i omhoppningsrundan och vi förstod nog inte hur bra Angelicas runda och tid och det blev mer och mer spännande varefter de andra startade och Angelicas tid höll. Vilket jubel det blev i Scandinavium när sista startande i omhoppningen

2:an Edwina Alexander på

Ciske van Overis

Edwina Alexander från Australien också red felfritt, men hade något sämre tid och vi alla förstod att vi hade en svensk vinnare!




3:an Ludger Beerbaum på Gotha

 

 





Segerintervju - skratt och glädjetårar!

Jag tror att vinnaren var lite tagen vid prisutdelningen och hon fick många applåder och skratt under segerintervjun. Det var inte segerhästen som kom in på prisutdelningen utan Walther, som märkbart njöt av allt ståhej och lugnt stod där, medan de andra pristagarnas hästar inte höll sig lika lugna. :-)

Detta var avslutningen på min och Alice helg i Göteborg och den var alltså lika bra som resten av helgen, minst! 

Lördagen spenderade vi i stan med bla shopping och mysig fika. Det blev många steg under dagen eftersom vi fick gå tillbaka mitt i allt till den parkerade bilen för att fylla på pengar till parkeringstid. Lite förvånad att det i stort sett bara gick att använda "bensin"-kort och tyvärr inga av den sorten jag har. Vi checkade in vid halvsex på hotellet, som låg nära Heden, där vi alltså parkerat. Vi blev glatt överraskade över att vårt hotellrum, som visserligen inte var så stort, var nytt och fräscht. Vi var rätt trötta och bestämde oss för att ganska snart se till att hitta någonstans att äta för att sen kunna ha en lugn och mysig kväll med lördagsgodis på hotellrummet.



Svenska laget, som kom 3:a i Mounted Games
under prisutdelningen .

Vi tog oss till Vasastaden och vandrade omkring en stund och letade efter en restaurang som kunde passa oss och fann så småningom Meze, som verkade vara en turkisk/grekisk ganska liten men välbesökt restaurang en halvtrappa ned. Vi lyckades få det sista lediga bordet och åt god Souvlaki resptektive kycklingspett med bla tzatsiki och råstekt potatis till.

Redan vid halvnio-tiden var vi tillbaka på hotellet och landade rätt snart på våra sängar med bok, godis och lite melodifestival som sällskap. Vi tittade sen rätt länge på 'Notting Hill', men det var ju inte direkt första gången man såg den filmen och vi somnade innan den var slut.

Skönt att nästa morgon slippa stiga upp tidigt för att köra till Göteborg Horseshow, fast vi saknade vårt vanliga sällskap, som detta år valde att åka skidor. Vi kunde sova till åtta, äta hotellfrukost i lugn och ro och trodde att vi skulle vara i god till att tävlingarna startade vid tio. Jag borde ju naturligtvis tänkt på att mina betalkort inte skulle fungera här heller och sett till att växlat till mig mynt så att det räckte till även hela söndagen. Det hade jag alltså inte gjort! Efter att ha kört ut ur parkeringhuset och kört ett varv för att försöka hitta något öppet ställe där vi kunde växla till oss mynt och insett att vi inte hittade något på rimligt avstånd körde vi in igen, använde min sista tia och hade parkering i en dryg timme betald.

Finalen i Young Rider Krafft Cup

Vi skyndade oss in för att hinna se en del av finalen i Young Rider Krafft Cup och hann i varje fall se Eleonor Bellander, som kommer från våra hemma-krokar, gå till omhoppning och komma på en fin tredje-plats.

När denna tävling var klar var det dags för mig att gå tillbaka till bilen och lägga på pengar. Alice stannade på mässområdet för att börja leta efter nya ridstövlar och när jag var tillbaka på mässområdet lyckades vi hitta Maria och Linnea, som var på detta 'spektakel' för första gången. Jag och Maria träffas några gånger om året, men Alice och Linnea har inte träffats på många år och kände inte igen varann, men har en del gemensamma intressen. :-)


Malin Baryard-Johnsson på Tamina, som gjorde sin sista tävling



Ganska snart var det dags att bege sig in i Scandinavium igen för att nu titta på en Internationell tidshoppning på 1,5 meter och inser då att jag inte hittar min biljett! Jag hade haft den när jag gick ut från mässan till bilen, men nu var den INGENSTANS!



Sverige vann inte finalen i Mounted Games i år

Alice fick gå in och sätta sig på våra platser utan mig och jag gick tillbaka till utgången från mässan, och vakten, som kom ihåg mig, hade inte sett till någon biljett och kunde inte heller göra något för att hjälpa mig. Jag hade alltså tillträde till mässan, men inte till tävlingarna inne i Scandinavium utan biljett. Rotade för tredje gången igenom hadväska och ryggsäck och alla fickor och konstaterade åter att den inte fanns där. Jag gick hela vägen tillbaka till bilen igen utan att hitta den, letade i bilen och när jag låst den igen och skulle uppgivet bege mig tillbaka böjde jag mig ner och tittade under bilen. DÄR låg biljetten!! Som Alice sa, tänk om jag inte tittat under bilen, suttit inne på mässan och zippat kaffe resten av dagen väntandes på Alice och sedan klockan sex på kvällen backat ut bilen och fått syn på biljetten först då?? Det hade ju nog inte kännts så kul!

Jag höll ordentlig koll på biljetten resten av dagen och hann se en del av tidshoppningen, finalen i Mounted Games (gymkhana) och till sist den internationella 1,60 metershoppningen Rolex FEI World Cup™ Jumping, som alltså Angelica Augustsson vann. Att vi däremot missade agilityuppvisningen berodde på att vi åt en trevlig lunch med M och L! 

Ridstövlar hittades och inhandlades och även ridhandskar och ett supersnyggt schabrak. Jag tror och hoppas att Alice var lika nöjd med helgen som jag var!

Angelica Augustsson i grundomgången

Douglas Lindelöw på Talina som var en av de andra svenskarna
 som gick till omhoppning och slutade totalt som 8:a.

Peder Fredricson och H&M Arctic Aurora Borealis var en av tre svenskar
som gick till omhoopning, men tyvärr gick det inte så bra på detta hinder.

Det såg otäckt ut och då glömde jag fotografera...

Malin Baryard-Johnsson på Tornesch  i World Cup hamnade på 31:a plats.

Ärevarv för segrarinnan på coole Walther!