Försöker bli stark, men längtar efter att få vara svag...

Pärlhyacinter hör min vår till!

Det är klart att jag vill kunna klara mig själv, och det gör jag väl bättre och bättre, även om jag fortfarande oroar mig för OM och HUR jag verkligen ska klara allt när man inte har någon nära vuxen här hemma att få älska och dela vardagen med och då handlar det både om styrkan man har av att vara två och lyfta varandra, men också om tid, kunskap och ekonomi.

Visst vill jag bli starkare och blir det också av att lära mig nya saker och även av att inse att saker jag inte klarar själv löser sig ändå, att det finns andra att be om hjälp, MEN emellanåt är jag så innerligen trött på att försöka bli stark, försöka vilja bli stark, att vara stark och att låtsas vara stark - jag bara önskar att jag fick vara lite svag, att jag fick bli älskad för den jag är, att jag slapp ta alla beslut själv, att jag hade någon att prata med och dela min vardag med och att få vara svag OCH bli stark tillsammans med någon.

Detalj från Stenkärlfabrikens vägg

Tänk om någon sa:

Var inte rädd. Jag går brevid dig.
Kom ta min hand. Jag håller i dig.
Här i min famn. Kan du våga tro.
Sänk dina murar. Jag ger dig ro.

För att jag älskar dig så som du är

Och jag vill ge dig allting jag har.

Och låt mig få bära dig när du är svag.

För du betyder allting för mig. Var inte rädd...

(fr 'Kärleksvisan')

Jag får nog fortsätta att lära mig nya saker länge till... i morgon ska jag ta tag i byte till sommardäck genom att ringa till bilfirman som lagrar däcken och boka en tid! :-)

 

Bilderna är tagna idag, eller man kan nästan säga i kväll. Klockan var över halv sju när jag tog en promenad för att få lite ljus och luft. Sommartid är härligt!!