Ont öra, otrevligt väder och oklara minnen

Snart är det vår!

Jag försöker verkligen att om och om igen intala mig själv att nu vänder det, nu tar jag tag i träningen och då kommer allt att kännas bättre, eftersom jag vet att det är den effekten träning har, MEN ändå hittar jag ofta ursäkter, som nog inte håller vid närmare granskning, för att inte hinna eller kunna ta mig iväg till träningen OCH när jag nu då igår morse kände mig motiverad och bokade mig på ett pass efter jobbet igår, fredag, och verkligen såg fram emot det, så får jag ONT i örat IGEN! Kände det komma krypande vid lunch och det blev en lugn tråkig självömkande fredagskväll i soffan efter att ha lyckats tvätta (automattvätt!!) och tanka den stackars brun-salt-randiga bilen på väg hem från jobbet.

Idag är det inte många knop... örat sprängvärker och dessutom har jag feber... känner mig yr och blir frustrerad över att jag inte kan göra något. Jag är inte akut sjuk enligt hälsovården och får snällt vänta till vårdcentralen öppnar på måndag och får väl klara mig på vanliga febernedsättande värktabletter fram tills dess. För det är nog dags att någon kollar mitt vänsteröra, då det är tredje gången på några veckor jag får ont i det.
Jag är så less på att jag orkar så lite emellanåt och för att jag fortfarande inte vant mig vid att leva ensam hälften av min tid! För att jag inte vill och för att det inte är så enkelt efter att ha levt familjeliv i sådär 18 år, kanske?! Jag har fullt upp med att ta mig upp på morgnarna, samla kraft för att engagera mig i mina arbetsuppgifter och övertyga alla, framförallt mig själv, om att jag har det bra!

Vädret idag gör inte livet ljusare! Jag tror inte någon kan vara glad över vädret vi har idag i Skåne?? Ett par plusgrader, dimmigt och regnigt. Känns som havregrynsgröt när man tittar ut!

Ett av helgens halvplanerade projekt var att få de tre stora lådorna, en till varje barn, jag börjat packa ner böcker och leksaker i, som de växt ifrån för länge sen och som blivit liggande på olika ställen, klara.
Nu till mina oklara minnen, känns lite bedrövligt! Är jag en dålig mamma?? Jag minns ju inte vems leksak som är vems eller vem de har fått dem av! Nu är halva köksgolvet fyllt av småbarnsleksaker, gosedjur och böcker och jag fylls av massor av blandade fina minnen, men också av sorgsenhet. Ingen bra dag när man redan har feber och är yr kan jag säga! Var tog åren vägen? Varför sitter jag här själv och packar ner dessa minnen? Jag tror jag byter ämne här..

Jag hittade häromdagen receptet på Lakrits- och chokladtryffel, även omdöpt till "Turkkulor", som jag lovade någon  i julas, men då var receptet, som vi fått av Alice kompis Anna, spårlöst borta. Blir nästan sugen på att göra dem snart igen. Vad är det som säger att de bara ska ätas till jul?
Namnet Turkkulor hittade Alice på tack vare att vi använde turkisk peppar, som vi krossade i mortel, istället för lakritsgranulat.

"Turkkulor"

Tryffel:
200 g vit choklad
75 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1/2 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar
10 g glykos eller honung


Lakritssocker:
1 dl strösocker
1 msk lakritsgranulat
eller 1 msk finstött turkisk peppar


Gör så här:
1. Tryffel: Hacka chokladen rätt fint (är den för grovhackad smälter den inte helt av gräddblandningen) och lägg den i en bunke. Koka upp grädde, finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och glykos eller honung (vi hade honung). Häll den varma blandningen över chokladen och rör till en jämn smet. Låt stå i kylen minst 12 timmar.
2. Rulla 25-35 (beroende på hur stora eller små kulor du vill ha) runda små bollar av smeten. Ställ dem i frysen ca 10 minuter.
3. Blanda socker och finstött turkisk peppar (alt lakritsgranulat) och häll på tallrik. Rulla kulorna i lakritssockret. Ställ dem kallt tills de ska serveras. Låt dem rumstempereras ca 10 minuter innan du njutningsfullt stoppar dem i munnen!
I originalreceptet, som är från Allt Om Mat, ska man smälta 200 g mörk choklad i vattenbad och doppa tryfflarna i detta innan du rullar dem i lakritssockret. Vi skippade detta steg och tyckte de var väldans goda ändå!

Nu är det dags för en stor kopp varmt te och filten  i soffan. Tur att jag har en bra bok att försöka trösta mig med:

Kyla, Kyckling och Kristina Ohlssons 3:e bok

I lördags morse var det -16 grader halv nio på morgonen och det är INTE skönt i fuktiga och blåsiga Skåne. Jag har i och för sig inget emot vinter och minusgrader, men då ska det finnas SNÖ också. Nu är det kallt till ingen nytta känns det som! Jag vet att de som gillar att åka skridsko på dammar och frusna sjöar nog inte håller med mig, men eftersom detta är något jag inte alls är sugen på (av någon anledning litar jag inte på att det ska vara fruset hur kallt det än är), så har jag alltså svårt att se någon nytta med denna kyla. Jordvärmepumpen orkar inte hålla värmen i huset och nu är värmepannan igång för att stöd-värma, vilket definitivt kommer att synas på nästa elräkning...

I helgen lagade jag för första gången på många år "Flygande Jakob", den klassiska kycklingrätten med bananer och bacon. Receptet jag ramlade över i en tidning var något uppgraderat då jordnötterna var utbytta mot cashewnötter, vilket jag tyckte var ett lyft och jag tror faktiskt att alla gillade middagen.

 Recept på Flygande Jakob (4 port)



4 kycklingfiléer
3 tsk matfett
2 krm kinesisk soja
salt, peppar
3 dl mellangrädde
4 msk chilisås
1 tsk italiensk salladskrydda
1 pkt bacon
knappt 1 dl cashewnötter

Gör så här:
1 Skär kycklingfiléerna i två eller tre bitar och lägg dem i en smord ugnsfast form. Blanda smält matfett och soja och pensla köttet. Salta och peppra. Stek i nedre delen av ugnen, ca 15 minuter.
2. Knaperstek strimlad bacon i en torr het stekpanna och låt det rinna av på hushållspapper.
3. Skiva bananerna och lägg på kycklingen. Vispa grädden tjock och blanda med chilisås och salladskrydda. Bred blandningen över kycklingen. Strö över bacon och cashewnötter.
4. Fortsätt tillagningen i ugnen i 10 minuter. Servera med kokt ris och sallad. 

Alice och Budda i ett
kallt ridhus! 

Trots kylan har Alice tillbringat många timmar i stallet och i ridhuset och det är svårt att hålla värmen i fötterna. Jag var där en stund i lördags när Alice fick en dressyrlektion av Sara och blev fort kall om fötterna trots dubbla par med ullstrumpor.

På tal om fötter förstår jag inte hur Max överlevde lördags- eftermiddagen när han gjorde debut som målvakt i A-laget i sin gamla hemmaklubb. Att spela match utomhus på konstgräs i februari i -12 grader är nästan obegripligt för mig, men det var roligt att de vann med 3-2!

Wille har mest hållit sig inomhus i helgen - tennisträning (inomhus!) på lördagen och söndagen ägnade han och jag åt att möblera om och rensa hans rum. Det är skönt att få slänga saker! Nu behöver vi bara köpa lite nya saker istället, haha. Vi får se om vi hinner åka till ett stort möbelvaruhus denna veckan och försöka hitta en sänggavel och kanske en fåtölj.

Under lördagen var jag tvungen att hitta en del pauser i allehanda göromål för att kunna läsa ut Kristina Ohlssons tredje bok "Änglavakter"! Jag började på den i början på förra veckan och den har varit riktigt svår att släppa! I och för sig lite för osannolik i några hänseenden, men den håller ändå rakt igenom och jag tycker nog att detta är den bästa av hennes tre böcker. I lördags eftermiddag var den slutläst och som vanligt känns det nästan tomt när en bra bok tar slut. Nu har jag börjat på bokklubbsboken "Bumerang" av Tatiana de Rosnay (samma författare som "Sarahs nyckel, som jag gillade), den verkar lovande, men har inte fått mig i sitt grepp än.

Ett par fina hundar som delade på Alice uppmärksamhet!

Hästar, hyllor och hamnvy

Man tycker ju att veckorna går fort och då är det ju inte underligt att helgerna går ännu fortare!
Barnen bor inte hos mig just nu och då tänker jag alltid att jag ska hinna så mycket, eftersom jag slipper en hel del körningar av barnen hitan och ditan, men tidsoptimism och förkylning gjorde att jag inte fick undan så mycket jag tänkt (men å andra sidan, NÄR får jag det?).

En av varianterna av Billy

Trots ett värkande öra och en förkylning på lur så var det faktiskt en bra helg. De fem bokhyllorna som köptes för ett par veckor sedan och som Alice hjälpte mig att skruva ihop har nu även de flesta fått dörrar påhängda - inte helt enkelt att justera in en 2 meter hög, ganska tung glasdörr alldeles själv, men till slut gick det med en fot som stöd i underkanten och en gnutta envishet blandat med några svordomar.
Har nu flyttat runt på hyllorna, som är olika både i höjd, bredd och typ av dörr för att klura ut vad som ser snyggast ut och ger mest ljus och rymd åt rummet. Inte helt givet, men nu tror jag de har funnit sina rätta platser, med hjälp av Eva, som bekräftade ungefär detsamma som jag tyckte. Bekräftelse är viktigt på många olika plan!

Sara och hennes fine Galope P gjorde hoppdebut!

En stor del av söndagen tillbringades med Alice och detta inbegriper naturligtvis då oftast hästar, vilket det gjorde denna söndag. Det blev en glad och lite snöig upplevelse! Alice tävlade både sin egen Budda och en annan PRE-ponny som heter Infinita CEN (kallad Ita) och finns på Stuteri Pepino (http://www.pepinopre.com/) där Alice nästan lever och bor med sin Budda och de andra trevliga "Pepinarna", som Alice döpt dem till. Jag trivs också där, både med hästarna och "Pepinarna", men tillbringar inte riktigt lika mycket tid som Alice där, även om jag inte har något emot att följa med Alice och hjälpa till, med det lilla jag kan. Haha, jag är riktigt duktig både på att strö halm, fylla på vatten och sopa stallgångar! Och så är det ju uppskattat om jag har kameran med mig då och då tycker Alice!

Budda och Alice ser glada ut! 

Tillbaka till tävlingen! Detta var Buddas andra start någonsin. Denna gång var hinderna 20cm högre än förra och 60cm var inga problem det heller. Han är verkligen en snäll, cool och glad kille, som alltid gör sitt bästa. Det blev visserligen ingen rosett denna gången eftersom de sprang förbi första hindret en gång först innan Budda begrep att nu ska vi hoppa och sen gick det som en dans!
Efter Budda var det dags för Infinita CEN och 80cm.Vilken häst och vilken runda de gjorde! Det verkar som Ita har potential, förstod jag av dem som förstår mer än jag och Alice har nog inget emot att prova fler gånger och högre höjder!? Jag tror att det var många av oss som var med och tittade som var stolta över både Alice och Ita (Budda inte att förglömma), i varje fall jag och Alice mormor.

Lite fler bilder från söndagens tävling:

Stora snöflingor trillade när Budda och
Alice kom ut från sin fina hopprunda

Ita förbereds och det är skönt att ha ha proffsig
hjälp med sig!

Alice och Ita hann ta en liten promenad innan det var dags

Alice och Ita på framridningen

Högt över var de!

Tjohoo vad de gick! Jag hade hjärtat i halsgropen, men
jag tror att Alice hade koll på läget.

De stolta "Pepinarna" Sara, Alice och Klara
och så  hoppstjärnan Ifinita CEN

Hamnen på Råå  där kaffet intogs...

Klockan var gången en bra bit in på eftermiddagen när jag kom hem och blev glad när vännen Eva med kort varsel sa ja till en promenad vid havet! Det var rätt kallt men nästan helt vindstilla och vi fick en ordentlig powerwalk med kaffepaus på mitten och mycket prat. Varför gör man inte sånt oftare! Det är så härligt att det åter går mot ljusare tider och jag tycker det är hel ok med lite snö som också lyser upp och hellre några minusgrader med hårt underlag än lera och blask.

Söndagsmiddag! 

Söndagsmiddagen  på tu man hand med mig själv fick bli snabb egen-gjord pizzavariant med tortillabröd som botten. Pizza-sås, massor av riven ost, serranoskinka, svart castello-ost och när den var färdiggräddad en hög med ruccola - faktiskt riktig gott, men så var jag minst sagt hungrig efter all frisk luft.

Gott Nytt 2012!

Vet inte riktigt hur jag hamnade här igen och inte heller vad jag ska skriva, men eftersom det har blivit roligt att fotografera igen och jag fortfarande läser böcker och ibland tycker det är kul med nya recept  - alla de där naiva och "odjupa" sakerna jag ju faktiskt gillar och ett tag har trott att jag behöver skämmas för, men nu kommit på att det är väl helt enkelt jag - så tänker jag dela med mig här igen!

Nytt År och nya tag, eller! Man, eller kanske ska jag skriva jag, har alltid så goda föresatser när ett nytt år börjar, som att tex ta tag i träningen, äta hälsosammare, lära mig något nytt och roligt och använda det, hinna göra roliga saker med barnen och vänner... finns säkert fler saker att lägga till listan, i varje fall en del mindre roliga, som underhåll och förbättringar på huset. Nu sitter jag här igen och funderar på de där "att-göra-listorna", som är så tråkiga när man inte får så mycket avprickat som önskat, jag som bestämt innan att jag istället skulle skriva "Har-gjort-listor"! Nog om det! Det kommer säkert att figurera en del "borde-göra-listor, i varje fall i huvudet på mig, men hoppas att det blir trevliga saker på "Har-gjort-listan" under 2012!

Nyår firades med samma goda, trevliga och trygga vänner som vanligt! Det (och De!) är fortfarande viktigt för mig - undrar när jag ska våga ge mig ut på nya isar, om nånsin, och måste jag? - och i år var det bara Wille, den yngste, som var med mig. Tänk att de två andra nu är så stora att de firar med kompisar!

Vi åt gott igår och hade samma upplägg som vi brukar. Värdparet stod för varmrätt (och en del annat) och så hade vi andra fördelat förrätt och dessert mellan oss. Till förrätt bjöds vi på en en supergod, och stor, Räkbakelse som även innehöll bla rödlök och dill och till det bjöds vi ett gott Alsacevin. Varmrätten var en fantastiskt god Oxfilé med tryffelsmör , potatis-och jordärtskockskaka med haricot verts och portvinssky och till detta fick vi det röda vinet Allegrini Valpolicella. Jag kan bara säga "Såååå gott"!

Den goda Räkbakelsen på det vackert dukade bordet!

Oxfilén var precis i min smak - lagom röd och
med bla ett otroligt gott tryffelsmör till

Jag hade valt att göra en glassbomb till dessert. Jag är ju egentligen ingen glassfantast och funderade länge på vad jag skulle göra, fastnade i mina vanliga favoriter som då ofta handlar om något chokladaktigt som tex tobleronemousse eller en pannacotta eller till och med desserten jag gjorde förra året som hette 'Rocky Road De Luxe'. Den var god och önskad av barnen igen, men det kändes lite fantasilöst att göra samma sak två nyårsaftnar i rad och därför blev det alltså en Glassbomb med sorbet från Arlas hemsida, om än dock med lite tillägg och variation - här är länken till det ursprungliga receptet: http://arla.se/Default____17653.aspx?RecipeID=15750&csref=aw_glassbomb&gclid=CM3lsJzsr60CFbEumAodn27cjQ


Jag valde att förutom mangosorbeten även lägga ett lager hallonsorbet allra sist och serverade varma hallon till. Jag fick inte tag på mynta utan valde citronmeliss istället att garnera med och för att barnen skulle ha en större chans att hitta någon frukt de gillade runt om så blev det förutom färska fikon, även kiwi och physalis.


Det var inte många minuter kvar till tolvslaget när vi till slut hade ätit klart och fått lite kaffe! Lite dimmigt och disigt var det, men visst såg vi lite fyrverkerier medan vi skålade in 2012! En del stannade ute med tändstickor och smällerier längre än vi andra, som tyckte det var skönt att få komma in igen!

Nyårsdagen har varit grå, riktigt grå! Wille höll mig sällskap vid en sen, men mysig frukost, stannade en stund men försvann sedan till sin pappa där även de andra två barnen så småningom samlades efter firande på olika håll.

Jag som nästan aldrig tar mig tid att titta på film, har sett två stycken idag! Skönt! Den ena var "Mao's Last Dancer", en snyftare som bygger på den sanna historien om den kinesiske balettdansören Li Cunxins livsöde. Den har inte fått världens bästa kritik, men jag tyckte om den och nog trillade det en och annan tår..

Jag önskar alla ett Gott Nytt År! Jag ska försöka göra 2012 till ett bra år!

"Nödvändigheter" och Nöjen med Broccoli och Valnötter som avslutning

Jag har målat TV-rummet för tredje gången (nu återstår det bara en!) och lagt några timmar i trädgården och det var väl detta som var "növändigheterna"! Grenar och ris från eken är nu bortforslade (inte min förtjänst) och jag har städat upp resterna. Lavendelhäcken är helt nerklippt och rabatten rensad och fick till slut ett nytt lager täckbark, som jag hoppas ska göra att jag slipper lägga några längre stunder där i sommar. Jag befarar att en del av rosorna inte klarat vintern, men avvaktar och håller tummarna ett tag till. Det har blivit ett par rundor till trädgårdsbutiken under helgen och bla gödsel mot mossa är införskaffat till min mossmatta som jag ska försöka göra till gräsmatta. Detta borde väl redan vara gjort, men det är som det är..

Nu till nöjena! :-) Jag sprang drygt 7,5 km, vilket är den längsta rundan hitintills i år och på länge. Det gick som vanligt i ganska långsamt tempo, men det kändes bra och dessutom som om jag hade orkat längre och därför känner jag mig nöjd. 

På lördagkvällen bjöds jag på god mat och trevligt sällskap hemma hos A-K. Vi var tre från början och vid kaffet helt plötsligt fem. När den goda desserten med lemoncurd och granatäpple dukades fram var vi fyra och vid 12 var vi tre och rätt snart endast två.
Helt plötsligt var klockan tre! Söndagstidningen hade kommit när vi la oss, men vad gör väl det när man får prata med någon som får en att må bra!

Jag bjöds på supergod frukost, som jag stod mig på hela dagen. Vid lunchtid var jag hemma och  hamnade, efter att ha konstaterat att huset stod ordentligt kvar efter äldste sonens grill- och TV-kväll med kompisarna, i rabatterna!

Att laga mat till bara sig själv är inte roligt och ibland blir det rätt 'andefattigt'. I kväll däremot bestämde jag mig för att unna mig lite lyx på solokvist! Jag hittade detta recept i 'Leilas Middagstips', som var i MIN smak:

Pasta Med Rostad Broccoli, Ädelost Och Valnötter
1 portion
1 1/2 dl pasta
1/2 broccoliknippe
1 msk olivolja
flingsalt
1 bit Kvibille ädelost
2 msk valnötter, grovhackade
olivolja
svartpeppar från kvarn

1. Koka pastan i saltat vatten och sätt ugnen på 200 grader.

2. Skiva broccolin i skivor, blanda med olivolja och salt.

3. Rosta broccolin i ugne, ca 10 minuter tills den fåtrt gyllene färg.

4. Blanda nykokt pasta med broccoli och hyvlad ädelost, toppa med valnötter och olivolja.. Krydda med peppar.

Päron och pumpafrö till tisdagskvällens lax i balsamicosås

Blåsippan ute i trädgården står! Niger och säger att
nu är det vår!

En ganska grå och regnig vårdag... Min planerade löprunda fick ställas in med några dåliga ursäkter om för dåligt väder, en häst som behövde rastas och ändrad träningstid för äldste sonens fotbollslag, som tydligen började grästräning idag. Han menade efteråt att där inte var mycket gräs kvar på planen när deras träning var slut och att jag nu i skrivande stund inte gått och lagt mig än beror på att jag sitter och väntar på att tvättmaskinen med de lerigt stinkande träningskläderna ska vara klara. (Hon som normalt sett sköter tvätten fick gå och lägga sig, eftersom hon är yngre.)
Det känns som om det nog kunde väntat någon vecka med gräspremiären?!

Det är ju inte helt ovanligt att jag inte gjort någon veckomatsedel  eller ens samma morgon hunnit tänka ut vad vi ska äta på kvällen och så var det idag. Jag hade visserligen tänkt så långt som att vi skulle använda laxfilé som jag hade i frysen och på lunchen letade jag fram följande recept på arlas hemsida och det blev faktiskt uppskattat av både mig och barnen, även om där var någon som la päronbitarna åt sidan. Lättlagat, vilket är viktigt när man inte har så mycket tid på sig att få maten klar!
(Jag tyckte att såsen blev lite för salt och kommer nog att minska mängden kycklingfond nästa gång.)

Jag gjorde nästan 1 1/2 sats av såsen  och det var
tur då den var populär!

Lax med balsamicosås och päron
4 port
4 bitar skinn- och benfri laxfilé, ca 500 g
1 tsk salt
1 krm svartpeppar

Sås:
2 ½ dl matlagningsgrädde
1 msk balsamvinäger
1 msk konc kycklingfond
½ tsk japansk soja
1 tsk oregano
½ msk majsstärkelse

1 dl pumpakärnor
2 päron
2 msk Arla smör-&rapsolja
1/2 dl hackad gräslök

Gör så här: Sätt ugnen på 225°. Lägg laxen i en ugnssäker form. Salta och peppra. Blanda samman grädde, vinäger, fond, soja, oregano och majsstärkelse. Häll det i formen och strö pumpakärnor på laxen. Stek i övre delen av ugnen ca 15 min. Dela päronen i bitar och ta bort kärnorna. Stek päronen i smör-&rapsolja i en stekpanna och lägg dem i formen. Strö över gräslök.
Servera med ugnsstekt potatis.

Det fick bli Tacopaj i lördags när tiden blev lite knapp efter trevligt Gluff

Det blev nog lite för lite sömn natten mellan fredagen och lördagen och jag klarar tydligen inte av det lika bra längre. I fredags körde jag efter jobbet till Borås, en resa på ca 25 mil. Jag fick tack och lov sällskap i bilen  från Halmstad av två av mina "Gluff"-kumpaner. Vi har träffats tredje fredagen i udda månader så länge att vi inte minns vad förkortningen Gluff står för och jag minns inte heller när vi började träffas, men tippar på 1993 eller -94. Vi är nog 12 stycken totalt, men att få ihop alla på en gång händer inte så ofta. Vi är lite utspridda även om majoriteten fortfarande bor kvar i trakterna där jag växte upp i västra Småland.

I fredags var vi 8 stycken som träffades hos Anne i Borås. Tiden går alldeles för fort, men det brukar ju vara så när man har trevligt! Vi började med  gott bubbel och chokladprovning! Åtta olika sorters vit, ljus och mörk choklad i olika smaker var försvinnande gott för åtta hungriga Gluffar! Därefter blev det god lax med fetaost på en bädd av bla potatis, tomater och lök. Gott vitt vin därtill och rätt vad det var luktade det härligt av kardemumma från kvällens efterrätt som var en supergod blåbärssmulpaj med kardemumma och vaniljvisp. Anne är alltid duktig på att ordna små tävlingar. Snabbt var vi indelade i tre lag och vi i lag 'Syd' var långtifrån att vinna, då vi inte var starka varken på fågelläten eller rösterna på kända sportkommentatorer.

Ett tu tre var Smålandsbilen tvungen att vända hemåt och vi 'sydlänningar' och kvällens värdinna tyckte ju inte klockan var så mycket DÅ, men rätt var det var så hade klockan blivit halv tre. När husets yngste på knappt två år glatt hördes prata i köket nästa morgon vid kvart över 7 var jag inte pigg, men kunde inte låta bli att le när jag hörde en tvåårings underbara upprepande av olika, men i stort sett obegripbara, ord säkert tio gånger.

Vi bjöds på välsmakande frukost och innan tio satt vi i bilen igen för att ta oss hem från de snöhögar och minusgrader som fanns i Borås.

Jag hann lagom hem för att hinna se de sista tio minuterna av Willes tennislektion, till vilken han var levererad av sin mormor och morfar där han och Alice tillbringat fredagkvällen och natten. Wille fick följa med mig och handla vad som behövdes till kvällen då vi skulle ha gäster. De sista milen från Halmstad hade jag reviderat kvällens matsedel och försökt göra upp någon slags inköpslista i huvudet. Jag fick inse att jag fick förenkla menyn en del eftersom jag inte hade så mycket tid och dessutom var trött. Alltså bestämde jag mig för att bjuda på en gammal favorit, Tacopaj. Serverade lite plock innan i form av bla prosciuttoskinka, salami och oliver.Till efterrätt blev det Blåbärscheesecaken som ni fått receptet på tidigare.

VäxjöEvas Tacopaj
Pajdeg:
3dl vetemjöl                              Gör pajdegen i matberedare och låt 1 krm salt                                  vila minst en timme i kylen.
150 g kylskåpskallt margarin     Förgrädda i 225 grader i ca 10 min.
2 msk iskallt vatten

Fyllning 1:
500 g köttfärs                          Brynes och kokas ihop.
1 hackad gul lök                       Häll i det förgräddade pajskalet.
1 påse tacomix
1 dl vatten

Fyllning 2:
3 tomater hackas i småbitar       Blanda ihop allt och bred över köttfärsen.
4 fefferoni hackas i småbitar
2 dl creme fraiche
4 msk majonnäs
1 krm vitpeppar
2 dl riven ost

Gratinera i 225 grader ca 15 minuter.
Servera med en god sallad.

Hög tid att få välbehövlig sömn, men hoppas hinna läsa några sidor i ny bok. Jag har nu läst ut 'Rödhake', som verkligen tog sig och blev spännande och svår att släppa på slutet. Jag tyckte dock att där var minst en tråd som inte blev riktigt löst, men det kanske Nesbö återkommer till i någon av de senare böckerna.
Nu ska jag börja  på den av Bokklubben valda 'Sarahs nyckel' av Tatiana de Rosnay. Har hört mycket gott om den, men också att den ger 'tryck över bröstet' och hoppas nu att mina förväntningar inte är för höga. Får förresten se om jag orkar hålla boken - kvällens Body Pump-pass har gjort armarna rätt matta och fortfarande lite skakiga. Gött när det känns! :-) 

Tuppkaka, Rödhake och Impulskontroll



Wille strör över lite flagad mandel
innan han ställer in kakan i ugnen

Jag gillar periodvis att skriva Att-göra-listor, men de har en tendens till att bli många och långa och inte riktigt betas av i samma takt som de fylls på och därför blir en källa till stress och ibland nästan som någon slags bevis på ett misslyckande. Jag tror att jag istället ska börja göra (även) Har-gjort-listor! För visst gör man ju en massa saker, även om de kanske inte ingår i något direkt 'projekt', som tex renovering av ett rum eller löpande underhåll av huset utan istället är en del av familjevardagen och ínte att förringa bla vad gäller tidsåtgång eller viktighet i umgänget med barnen!
Jag glömde att dela med mig av receptet på kakan som Wille och jag bakade i lördags, 'GeijerskaTuppkakan'. Oerhört lättbakad och barnen brukar kalla den för en kladdkaka utan kakao, tack vare att det inte är något bakpulver i kakan och därför är lite seg eller kladdig.

Jag fotograferade av receptet som jag skrev av för längesen, antagligen från mammas receptpärm: (max 25 min i ugnen)

Lite då och då när jag har tid mellan mina två bokklubbars böcker så läser jag Jo Nesbøs böcker om polisen Harry Hole. Jag har nu kommit till den tredje boken som heter 'Rödhake' och hitintills läst ca 150 sidor. Jag kan inte påstå att jag fastnade från första sidan och är inte ens ordentligt fast ens nu, men eftersom jag gillat de andra två böckerna ('Fladdermusmannen' och 'Kackerlackorna') och anar en viss potential så fortsätter jag naturligtvis. Om boken:
I Oslos nynazistiska kretsar styrs verksamheten med järnhand av någon med kodnamnet Prinsen. Harry Hole misstänker att denne Prinsen finns inom Oslopolisen. Misstankarna bekräftas då hans närmaste kollega mördas.

Under utredningens gång upptäcks en oväntad koppling till ett mörkt kapitel i landets historia, den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget. Allt tyder på att en av dem är tillbaka, som återuppstånden från de döda, för att hämnas. Denne vålnad skördar offer efter offer i ett helt lamslaget Oslo. Och detta är bara början, för allt tyder på att mördaren kommer att fullborda sitt blodiga verk den 17 maj...

Jag hoppas att Rödhake tar fart NU, eftersom jag snart behöver börja på 'Sarahs nyckel', som kom med posten idag och vi ska läsa i 'Elvorna'.

Jag träffar för tillfället varannan vecka en KBT-psykolog en halvtimme, som går väldigt fort, och ibland  när jag går därifrån undrar jag om det ger något, men jag inser allt eftersom veckorna går att det behöver sjunka in och bearbetas och att det ger mig meningsfulla tankar som jag tar med mig och har användning av.
Idag pratade vi 'impulskontroll'! Något jag definitivt behöver jobba med när jag tex skruvar upp mina förväntningar, som inte alltid kan infrias till fullo och jag då blir besviken eller stressad. Jag ska göra denna 'läxa' ordentligt! Mest för min egen skull, då min negativa impusivitet efteråt gör mig besviken på mig själv,  men också för barnens skull!

Färdig Tuppkaka!



Bokklubbskvällar är bra för själen och Blåbärscheesecake

Igår kväll var det dags att träffa vännerna i PIC, en av mina två fina bokklubbsgäng!

Det är alltid lika trevligt att träffas och vi pratar inte BARA böcker, men det tror jag inte heller att någon trodde. *ler* 

Yngste sonen på Hovs Hallar




 Vi äter något gott, igår bjöds vi på en härlig fisksoppa med sting, och pratar till en början oftast om allt mellan himmel och jord och vad som hänt sen sist. Det kändes som om jag pratade mycket igår och är tacksam för de fina lyssnarna jag hade som stöttar och peppar! Det är guld värt!  Så småningom kommer vi så klart till diskussionerna om boken vi läst och vi var, lite överraskande, rörande överens om att vi tyckte riktigt bra om Björn Ranelids "Kniven i hjärtat". Jag var nog en av de som var mest skeptisk till detta bokval, men är inte sämre än att jag kan ändra mig. Språket är så poetiskt, men ändå lättåtkomligt. Boken berörde verkligen och fastän huvudpersonen var en man som satt i fängelse på livstid för att ha mördat två personer så kände vi sympati för honom, men även för i stort sett alla andra. Jag vet att jag hängde upp mig en del på att Ranelid upprepade vissa saker många gånger, men tror att det var en genomtänkt strategi och fanns där för rytmen i boken. Jag kan verkligen rekommendera andra att läsa den och jag tror inte att detta var den sista boken av Björn Ranelid jag läste.



Dottern på nyårsafton

Mitt under diskussionerna och alla vackra meningar vi hade hittat och ville citera så dukades det fram kaffe, te och väldoftande brownies. Mums!

 Det är lite julaftonsstämning när vi förväntansfullt ska få veta vad kvällens värdinna valt för bok att läsa till nästa gång, som är ca 6 veckor bort. Den här gången hade valet fallit på "Vindens skugga"av Carlos Ruiz Zafón! Vi var ett par stycken som redan har läst den, men vi unnar så gärna de andra att få läsa den att vi kan läsa den igen. Det är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag hoppas jag inte skruvat upp de andras förväntningar för mycket så att de blir besvikna.



"Vindens skugga" (La Sombra del Viento) skrevs 2001 och handlar om Daniel som när han är 10 år får följa med sin pappa till "De Bortglömda Böckernas Gravkammare", ett gigantiskt gömt bibliotek någonstans inne i Barcelona, där gamla okända böcker funnits längre än någon kan minnas. Som traditionen bjuder får varje förstagångsbesökare adoptera en bok, och när Daniel går bland hyllorna ser han boken som han ska ha, som bara har funnits där och väntat på honom. Vindens Skugga, som boken heter, är skriven av Julián Carax, och Daniel är uppe hela natten och läser ut den. Han blir intresserad av vem denne okände författare är, som inte ens hans far, ägaren av ett bokantikvariat, vet vem det är. I sökandet efter vad som hänt Carax får Daniel både nya vänner och fiender, och finner sig indragen i något större och farligare än något han någonsin läst om, med självaste djävulen på jakt efter honom.

 

Äldste sonen hittade en solglimt vid Hovs Hallar förra vintern

 Ett par lite för långa dagar på jobbet, lite dåligt sovande och antagligen lättnaden över den förbättrade jobbsituationen har gjort att jag känner att en förkylning smyger sig på, men hoppas kunna mota den! Nu dricks det varmt te med honumg och en skvätt av något starkare och c-vitaminrik apelsin har jag också fått i mig.

I morgon är det en viktig dag! På kvällen ska min  för alltid minste lille kille Wille på intervju på den skola han antagligen ska börja på efter sommaren när han börjar 6:an. Spännande för både honom och mig, tror jag!



Jag har inte hunnit fotografera så mycket de sista dagarna och inte heller har jag på länge "bjudit" på något recept. Det blev alltså några gamla bilder idag och receptet har jag bara bjudits på och tyvärr inte hunnit prova att göra själv. Kanske jag inte borde avslöja det för er innan jag hade haft en chans att bjuda några av er på det, men kan inte låta bli. Den var supergod när vi fick den på mitt fadderbarn N's 19-årskalas! (bilden har ni sett här en gång tidigare och nu får ni alltså receptet)

BLÅBÄRSCHEESECAKE (ca 12 bitar)

Ingredienser: 



ca 3 dl krossade digestivekex, 12-14 st

25 gram smält smör eller margarin

0,25 dl vispgrädde
2 msk strösocker

Fyllning 200 gram blåbär
400 g cream cheese
1 dl strösocker
4 st ägg
2 tsk vailjsocker
2 dl Kesella Vanilj

1 msk maizena

Garnering

1 dl  Kesella Vanilj

1 näve blåbär, eller hur mycket man vill ha

Gör så här:

Sätt ugnen på 150 grader.

Botten: Krossa kexen i en matberedare. Tillsätt det smälta matfettet, vispgrädde och socker och kör till en smulig massa. Lägg ett bakpapper i botten av en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Tryck ut blandningen i botten och på kanterna av formen.

Fyllning: Passera blåbären genom en sil. Blanda blåbärspurén med övriga ingredienser till fyllningen och rör till en slät smet. Häll fyllningen i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 timme. Låt kallna.

Garnering: Bred vaniljkesella i ett jämnt lager över kakan. Garnera med färska blåbär.

Kryddiga nötter, men svårt att släppa och inte bli besviken

Jag vet att jag måste, och försöker verkligen, släppa lite av den kontroll över barnen som jag så gärna vill ha hela tiden. Eller "gärna vill ha" är kanske fel ordval - det handlar nog om att jag tror att jag måste ha det!?

Jag vet att i varje fall de två äldsta barnen nog är så stora så att de själva kan och bör ta ansvar för att komma ihåg vilka tider de ska passa och själv ta konsekvenserna om de glömmer, och det gör de också oftast, men jag har svårt att låta bli att påminna dem och gör det till och med ibland när de inte bor hos mig utan hos sin pappa. Det händer någongång ibland att han glömmer bort något som någon av barnen ska på och de borde ju inte vara mitt problem, men när jag idag förstod att både Wille och hans pappa hade glömt bort Willes tennisträning för att Wille har sovit över hos en kompis så blir jag ändå jättebesviken och ledsen! Det är för tillfället den enda fysiska aktiviteten utanför skolans idrott som Wille har och jag tycker att han behöver den. Jag tvivlar inte på att Willes pappa också tycker det, men jag blir besviken både på att han glömt det och på mig själv för att jag inte kan låta bli att påpeka det.

Återigen kommer sorgsenheten över mig och en massa minnen. Om vi fortfarande hade levt ihop som en familj så hade Wille varit på tennis idag för att jag inte hade glömt det, för att T och jag kompletterade varann så bra och vi hade det bra som familj, tyckte jag. Jag kan inte se mig själv någonsin i en annan familjekonstellation än den jag hade och tårarna rullar när jag nu igen fastnar i minnen över saker vi gjort tillsammans och allt vi delat. Varför ska det vara så svårt att se framåt? Varför kan jag inte försöka glädja mig åt minnena istället för att bara bli ledsen och sakna vad som varit och aldrig kommer tillbaka?

Igår kväll när jag och Alice skulle till L och A för en liten "tjejkväll" så hade jag tänkt ta med mig lite rostade kryddiga nötter som vi kunde knapra på innan maten, men de hade nog behövt vara i ugnen lite längre tid än vad jag hade (12 min!) och de blev inte så knuspriga som jag hade tänkt mig. Smaken var det däremot inget fel på, tycker jag.

Kryddigt Rostade Nötter & Mandlar
2 dl cashewnötter
2 dl mandlar

2 msk flytande honung
1 msk farinsocker
1 msk paprikapulver
1 tsk chilipulver

Sätt ugnen på 150°. Lägg nötterna på en bakpappersklädd plåt.
Ringla över honungen och strö över sockret och kryddorna.
Stänk över lite vatten så att de inte klibbar ihop.

Rosta nötterna i mitten av ugnen i ca 20 minuter tills de har fått lite färg.
Rör om dåoch då. Låt svalna lite på plåten innan servering.