Solig blandning av saker har blivit gjorda...

Tog in ett par kvistar från blåbärsriset för ett tag sedan och
och nu har de slagit ut!

... och det känns bra!
Det är ju tur, som jag tidigare också skrivit, att den ena dagen inte är den andra lik! Igår kom jag trött hem efter jobbet. Visserligen hyfsat tidigt, men några nätter av oroligt sovande, sätter sina spår. Det har varit fullmåne i veckan och om det är den som påverkar eller något annat vet jag inte.

Jag kände på mig att det var bäst att inte sätta sig ner någonstans direkt när jag kom hem för då hade jag antagligen inte orkat resa mig igen. Lyckades ta några foton på den stora Reanulten, som äntligen ska försöka säljas, byta lakan i ett par sängar, starta tvättmaskinen, få i mig lite kvällsmat och sjönk sedan ner i soffan. Jag hittade inget som roade mig på TV:n och var istället glad över att mitt enda sällskap boken "Högre än alla himlar" av Louise Boije af Gennäs kunde få mig att glömma att jag kände mig rätt ensam (igen). Jag hann med många sidor igår kväll, men tröttheten tog överhand och jag stupade i säng. 



Längst nere i hörnet av trädgårdenär där nu en stubbe!

  
Vaknade i hyfsad tid och unnade mig att få njuta ytterligare några sidor i boken innan jag steg upp. Såna morgnar är sköna! Jag funderade på om det skulle bli ett zumba-pass eller hjälpa till med trädfällning för mig som första lördagsaktivitet och skickade iväg ett sms till J, som så snällt lovat mig att ta ner den stora fina eken, som mina grannar tycker tar för mycket sol för dem i deras trädgård. De har i och för sig inte krävt att jag skulle ta ner den helt utan det räckte om den toppades rejält, men ibland är jag rätt trött på alla ekblad som kilar ner sig mellan stenarna runt trädäcket och aldrig förmultnar och när jag dessutom förstod det som att det var lättare att ta ner hela än att toppa den så blev det så bestämt. J svarade inte på mitt sms och jag tänkte att han nog hade annat för sig och skulle höra av sig när han hade tid . Alltså åkte jag på mitt bokade zumba-pass och innan jag kom hem igen körde jag Alice och Klara till ridklubben där de skulle på årsmöte och försökte sen ringa J för att kolla om hann hade tid med mitt träd, men fick inte tag på honom. Skickade ännu ett sms och en stund senare ringde J och frågade om han hade tagit ner rätt träd???

Resterna av eken som jag inte ens såg när jag kom hem!

Jag trodde att jag tittat ut i trädgården, men det hade jag tydligen inte gjort eftersom jag inte hade märkt att eken var borta och inte heller hade jag sett den stora högen på framsidan där resterna av den nu låg. Helt otroligt att jag parkerat bilen och gått in utan att märka det! Detta 'projekt' som jag trodde skulle ta minst en dag hade J ordnat medan jag var och dansade Zumba! Han är verkligen en klippa och en snabb sådan! Vet inte hur jag ska kunna återgälda denna hjälp, men får fundera ut något för J och resten av hans familj är vänner som jag inte kan vara utan!



Ek är vackert och tungt!

 Det kändes som om jag fått minst en halv dag till godo! Jag satte mig i det solvarma uterummet med en lätt lunch och därefter en stor kopp kaffe och bara njöt! Jag hann läsa ut boken och det är alltid blandade känslor när man läser ut en bra bok, nästan lite sorgligt att den tar slut! 'Högre än alla himlar' är första delen i en triologi och jag längtar till när nästa del kommer.

Solen värmde verkligen skönt i uterummet och jag bestämde mig för att gå ut en stund i den soliga, men kyliga eftemiddagen. Jag räfsade ihop grenarna och spånet som blivit kvar efter trädfällningen och insåg att jag kommer att ha en del mossa att jobba med senare i år.

Den lätta lunchen som bestått av en tallrik yoghurt gjorde att det blev en tidig enkel middag för mig. Jag passade på att äta något som jag gillar men ingen annan i min närhet  - spaghetti och en enkel pastasås av creme fraiche, smält gorgonzolaost och lite kryddor. Mums! Det kändes faktiskt helt ok att äta detta alldeles själv i sällskap av tända ljus och ett glas rött vin.

Det var lite tidigt att 'ta lördagkväll' och jag bestämde mig för att måla ett stycke vägg.

Jag får nästan kramp i målararmen, och kanske beror det på att jag har fel teknik, men jag får verkligen ta i med rollern för att få det att täcka. Har lyckats sabotera penseln som behövs till de ställen där inte rollern kommer åt och hittar ingen annan här hemma i samma storlek, så måste införskaffa en ny och hoppas hinna ordna det i morgon.

Jag hade egenltigen tänkt träna Body Pump på söndagförmiddagen, men då det krockar med att Alice och Orchidé ska hoppa 'Pay and Jump'-tävling på hemmaklubben så får jag stå över den.

Nu tänker jag dricka upp det sista av mitt vin, ta en bit av mitt nya favoritchoklad, Anthon Bergs mörka choklad med salmiak och sen lägga mig och börja läsa nya boken 'Sånt man bara säger' av Helena von Zweigbergk.

God Natt!

Bokklubbskvällar är bra för själen och Blåbärscheesecake

Igår kväll var det dags att träffa vännerna i PIC, en av mina två fina bokklubbsgäng!

Det är alltid lika trevligt att träffas och vi pratar inte BARA böcker, men det tror jag inte heller att någon trodde. *ler* 

Yngste sonen på Hovs Hallar




 Vi äter något gott, igår bjöds vi på en härlig fisksoppa med sting, och pratar till en början oftast om allt mellan himmel och jord och vad som hänt sen sist. Det kändes som om jag pratade mycket igår och är tacksam för de fina lyssnarna jag hade som stöttar och peppar! Det är guld värt!  Så småningom kommer vi så klart till diskussionerna om boken vi läst och vi var, lite överraskande, rörande överens om att vi tyckte riktigt bra om Björn Ranelids "Kniven i hjärtat". Jag var nog en av de som var mest skeptisk till detta bokval, men är inte sämre än att jag kan ändra mig. Språket är så poetiskt, men ändå lättåtkomligt. Boken berörde verkligen och fastän huvudpersonen var en man som satt i fängelse på livstid för att ha mördat två personer så kände vi sympati för honom, men även för i stort sett alla andra. Jag vet att jag hängde upp mig en del på att Ranelid upprepade vissa saker många gånger, men tror att det var en genomtänkt strategi och fanns där för rytmen i boken. Jag kan verkligen rekommendera andra att läsa den och jag tror inte att detta var den sista boken av Björn Ranelid jag läste.



Dottern på nyårsafton

Mitt under diskussionerna och alla vackra meningar vi hade hittat och ville citera så dukades det fram kaffe, te och väldoftande brownies. Mums!

 Det är lite julaftonsstämning när vi förväntansfullt ska få veta vad kvällens värdinna valt för bok att läsa till nästa gång, som är ca 6 veckor bort. Den här gången hade valet fallit på "Vindens skugga"av Carlos Ruiz Zafón! Vi var ett par stycken som redan har läst den, men vi unnar så gärna de andra att få läsa den att vi kan läsa den igen. Det är en av de bästa böckerna jag någonsin läst och jag hoppas jag inte skruvat upp de andras förväntningar för mycket så att de blir besvikna.



"Vindens skugga" (La Sombra del Viento) skrevs 2001 och handlar om Daniel som när han är 10 år får följa med sin pappa till "De Bortglömda Böckernas Gravkammare", ett gigantiskt gömt bibliotek någonstans inne i Barcelona, där gamla okända böcker funnits längre än någon kan minnas. Som traditionen bjuder får varje förstagångsbesökare adoptera en bok, och när Daniel går bland hyllorna ser han boken som han ska ha, som bara har funnits där och väntat på honom. Vindens Skugga, som boken heter, är skriven av Julián Carax, och Daniel är uppe hela natten och läser ut den. Han blir intresserad av vem denne okände författare är, som inte ens hans far, ägaren av ett bokantikvariat, vet vem det är. I sökandet efter vad som hänt Carax får Daniel både nya vänner och fiender, och finner sig indragen i något större och farligare än något han någonsin läst om, med självaste djävulen på jakt efter honom.

 

Äldste sonen hittade en solglimt vid Hovs Hallar förra vintern

 Ett par lite för långa dagar på jobbet, lite dåligt sovande och antagligen lättnaden över den förbättrade jobbsituationen har gjort att jag känner att en förkylning smyger sig på, men hoppas kunna mota den! Nu dricks det varmt te med honumg och en skvätt av något starkare och c-vitaminrik apelsin har jag också fått i mig.

I morgon är det en viktig dag! På kvällen ska min  för alltid minste lille kille Wille på intervju på den skola han antagligen ska börja på efter sommaren när han börjar 6:an. Spännande för både honom och mig, tror jag!



Jag har inte hunnit fotografera så mycket de sista dagarna och inte heller har jag på länge "bjudit" på något recept. Det blev alltså några gamla bilder idag och receptet har jag bara bjudits på och tyvärr inte hunnit prova att göra själv. Kanske jag inte borde avslöja det för er innan jag hade haft en chans att bjuda några av er på det, men kan inte låta bli. Den var supergod när vi fick den på mitt fadderbarn N's 19-årskalas! (bilden har ni sett här en gång tidigare och nu får ni alltså receptet)

BLÅBÄRSCHEESECAKE (ca 12 bitar)

Ingredienser: 



ca 3 dl krossade digestivekex, 12-14 st

25 gram smält smör eller margarin

0,25 dl vispgrädde
2 msk strösocker

Fyllning 200 gram blåbär
400 g cream cheese
1 dl strösocker
4 st ägg
2 tsk vailjsocker
2 dl Kesella Vanilj

1 msk maizena

Garnering

1 dl  Kesella Vanilj

1 näve blåbär, eller hur mycket man vill ha

Gör så här:

Sätt ugnen på 150 grader.

Botten: Krossa kexen i en matberedare. Tillsätt det smälta matfettet, vispgrädde och socker och kör till en smulig massa. Lägg ett bakpapper i botten av en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.

Tryck ut blandningen i botten och på kanterna av formen.

Fyllning: Passera blåbären genom en sil. Blanda blåbärspurén med övriga ingredienser till fyllningen och rör till en slät smet. Häll fyllningen i formen. Grädda i nedre delen av ugnen ca 1 timme. Låt kallna.

Garnering: Bred vaniljkesella i ett jämnt lager över kakan. Garnera med färska blåbär.

Soffor och besviken på besvikelsen!

Helgen var tänkt till att hämta sig efter en omvälvande vecka på jobbet, men av någon anledning blir det ju aldrig riktigt som man tänkt sig.
Den kvarstående känslan från veckan som varit och helgen är besvikelse!
Det finns en del synonymer till besviken/besvikelse såsom missräkning, missnöjd, ledsen, snopen, frustrerad, desillusionerad, slokörad, motgång och jag känner igen mig i dem allihop.

Jag är mest besviken på mig själv! Jag är besviken på att jag till slut fick erkänna att jag var tvungen att hoppa av mitt ena uppdrag, även om den lika stora känslan är enorm lättnad. Kan ändå inte låta bli att tänka på att jag gjort en del andra besvikna. Jag vet att det var rätt beslut, men som sagt, besvikelsen finns där.

På fredagkvällen var besvikelsen delad mellan mig själv och på äldste sonen - besviken över att jag blir så upprörd varje gång han kommer med sina sena planer för samma kväll (och natt) och sen med sms och telefonsamtal senare ska försöka omförhandla vad vi bestämt, men framförallt på att han inte förstår att det inte är så kul att hålla på att "diskutera" senare hemkomsttid alternativt att sova över hos kompis i stan när jag försöker titta på 'Sex and the City2' tillsammans med dottern och sen lyckas övertala mig att hämta honom senare på en annan fest längre hemifrån, lyckas ladda ur sin telefon och ringer mig först halvtre på natten för att berätta var han ska hämtas framåt fyra... behöver jag berätta att jag var trött på lördagen eftersom jag inte sov ordentligt förrän från halv fem till nio, då de blandade känslorna av ilska, oro, besvikelse och frustration inte gav någon vidare sömn innan jag hade hämtat honom. Ambitionen att stiga upp tidigt på lördagmorgonen och hinna måla lite gav jag upp någongång under natten och bestämde mig för att i varje fall försöka hinna till ett par möbelaffärer och börja titta på soffor efter att Wille varit på sin tennislektion. Den här gången stannade jag kvar och tittade när Wille tränade och han har verkligen börjat bli duktig och för mig ser det fortfarande bakvänt ut att hålla tennisracketen i vänster hand. Det är kanske bäst att jag förtydligar att denna timme inte var en besvikelse!

Efter en snabb lunch tillsammans med barnen fick jag faktiskt med mig de två äldsta barnen för att titta på soffor i två olika möbelaffärer - i en hittade vi ett par intressanta objekt med de var inte billiga och i den andra fanns det mer prisvärda soffor, men tyvärr ingen som direkt föll oss i smaken. Jag hade nog inte förväntat mig att vi skulle hitta något på vår första seriösa soffrunda, så kan inte heller kalla detta en direkt besvikelse.

På söndagsmorgonen blev det uppstigning vid halv-nio för att Alice skulle hinna vara i ridhuset vid kvart över nio. En kompis skulle tävla i dressyr och Alice hade lovat att filma. Jag körde henne dit och det tog nog inte mycket mer än en timme innan hon ringde och ville bli hämtad. Jag körde henne då direkt till stallet för att hon skulle göra i ordning Orchidé för  att transporteras till en privat lektion, som snabbt hade kommit till min vetskap först samma förmiddag, med A-K. Jag hann svänga ihop en äppelpaj och ställa i ugnen innan det var dags att köra ner till stallet igen och koppla på transporten för att för tredje gången samma förmiddag köra till ridhuset. Medan Alice värmde upp sig och Orchidé så tog jag en 20 minuters rask promenad i det soliga men blåsiga vädret för att få upp värmen. Tittade sedan på när Alice fick värdefulla råd och instruktioner under mer än en timmes lektion. A-K är verkligen snäll som tar sig tid att hjälpa Alice med att komma framåt med Orchidé och jag tror att Alice också uppskattar det även om hon var lite frustrerad (besviken? ;-) ) på slutet idag - kanske det blev för mycket för både häst och ryttare att ta in till slut?

Jag erkänner att denna förmiddag, som blev eftermiddag innan vi var hemma, inte ingick i den ursprungliga planen för söndagen och att jag tyvärr ibland blir fruktasvärt frustrerad och besviken när jag måste revidera mina planer och inser att jag inte kommer att hinna med det jag tänkt.
Det blev bara en möbelaffär på söndageftermiddagen och denna gång utan barnen som smakråd. Hittade en eventuell aspirant till att bli soffa hemma hos oss, men har ytterligare minst ett par affärer jag tänkt titta i.

Den sista amaryllisen har nu gjort sitt!

Det blev alltså inget målat alls denna helg, vilket jag nog hade trott, och ingen soffa heller, vilket jag däremot inte trodde. Förutom målning och soffletande var det en del andra preliminärt inplanerade aktiviteter som inte heller de blev av då jag tyvärr är alldeles för beroende av andras hjälp och det är svårt att be om den och så blir jag besviken på att det inte blir av och på mig själv för att jag inte kan lösa det på egen hand...
Jag blir besviken på att jag känner besvikelse över så mycket  - och denna negativa känsla behöver jag definitivt försöka minska!