Skönt trött!

Ostadiga ben ska bli stabila!

Efter två dagar på kontoret blev det en dag med jobb hemifrån. Det kändes lika skönt som vanligt att slippa  bilresan och köerna! En av anledningarna till att det blev hemifrån idag berodde på att jag hade tid hos farbror doktorn klockan två. Visste inte vad jag skulle förvänta mig eller vad jag själv ville försöka säga innan jag kom dit, men tror och hoppas att detta nu blir en början på något som ska leda till en ännu mycket mer stabil JAG!
Eftersom barnen, härligt härligt, är hos mig denna veckan så blir vissa av kvällarna rätt hektiska, vilket jag egentligen inte har något emot om det inte hade varit för att det blir svårt att få ihop en middag tillsammans, och i kväll har det varit en sån kväll.
Efter jobbet åkte jag med Alice till stallet för att göra i ordning Orchidé och ta med henne till hoppträningen några kilometer bort. Detta lilla arrangemang på onsdagkvällarna tar oftast totalt två och en halv timme vilket gör att vi inte är hemma före klockan åtta och idag var den nästan halv nio innan vi var hemma igen och snabbt skulle försöka fixa lite kvällsmat som fick bli toast. Wille hade hungrigt väntat på oss och lyckades få i sig två toast, vilket han inte brukar orka. Jag var också hungrig och tyckte att det smakade bra med ost, rökt skinka, tomat och, det viktigste av allt, Maille's Provencale-senap i min toast, som jag snabbt fick kasta i mig innan det strax före nio var tid att köra till konstgräs-planen sex kilometer iväg för att hämta Max och en av hans kompisar som varit på sin fotbollsträning. Tur att Max hade lyckats få skjuts dit!
Väl hemma igen hann vi med ett litet läxförhör med engelska glosor och nu är tvätten upphängd, den grusiga hallen dammsugad och jag är trött, men skönt trött!

Jag säger God Natt och hoppas att morgondagen ska bli bra!

Färg, vänner, vissna tulpaner och spik i foten

Som ni förstår av rubriken har det varit en omväxlande helg! Fredagskvällen var verkligen en fredagskväll - helt slut blev det en trött kväll i soffan med lite bläddrande i dagens tidning, en snabblagad färsk svamptortellini med frästa champinjoner i gräddig sås och ett glas rött vin till kvällsmat och därefter blev det trötta tunga ögon resten av kvällen och inte mycket gjort. På lördagförmiddagen var jag på ett zumba-pass och sedan lite ärenden i stan då jag bla framkallade några foton från i somras och sen ramade in för att ha som "gå-bort-present" till vännerna vi skulle till på kvällen.

Efter lite fotograferande av tulpaner som hade gjort sitt i en vas, men som ändå var rätt vackra i sin vissenhet bestämde jag mig för att i alla fall försöka måla EN av väggarna i det som så småningom ska bli vårt mer och mer saknade TV-rum igen. Jag målade två väggar för en vecka sen och det var jobbigare än jag trodde. Den gamla fula vävtapeten suger oerhört mycket färg och till de tre väggar som nu är målade är den första 10-litersburken med färg nästan slut och det räckte alltså inte till mer än ca 17 kvadratmeter.

Vissna och Vackra!

När jag egentligen inte hade så mycket kvar att måla av väggen på lördageftermiddagen så råkade jag ta ett steg bakåt där det ligger en del nedtagna lister och karmar och snubblade till och hittade balansen genom att kliva rakt på en spik! Aj, vad ont det gjorde! Jag hade visserligen inneskor på mig och tänkte att spiken kan väl inte ha gått genom, men konstaterade ganska fort att det hade den, rakt upp i trampdynan under "pektån".

Jag lyckades få stopp på blödandet, det såg inte så djupt ut och efter att tyckt synd om mig själv en stund och andats ut så lyckades jag måla färdigt väggen och bli klar i tid för att med barnen tillbringa kvällen hos vännerna som står mig närmst.

Den fantastiskt goda "Gräddbullen"!

Vi hade en trevlig kväll med god mat och en försvinnande god efterrätt som smakade som en gigantisk gräddbulle!   

Klockan blev som vanligt rätt mycket när man sitter och pratar och pratar med vänner och gott rödvin som sällskap och klockan var över två när jag, efter att ha lämnat barnen vid deras pappas hus, ensam haltade hemåt och kröp till sängs med en pulserande fot, som fick gnidas in med Orudis-salva och läggas upp på en kudde.




Klara och Alice i Söderköping på samma bro 2002 och 2010!



Jag överdriver om jag säger att jag sov gott och när jag steg upp vid halv-nio var foten svullen på ovansidan av foten och kändes inte behaglig att kliva på.

Jag trodde att min preliminärt planerade strandvandring på eftermiddagen med L skulle få ställas in när jag haltade ut till bilen för att köra till byggvaruhandeln på förmiddagen för att införskaffa mer vit färg till den sörplande tapeten, men faktiskt mjukade foten så småningom upp sig och det var faktiskt möjligt att trampa på hela foten utan att det gjorde jätteont. 

Alltså blev det en på flera sätt välgörande promenad, emellanåt delvis klättrande, utmed stranden mellan Rydebäck och Ålabodarna. Det var inte lika många plusgrader idag som igår, men det kändes nästan varmare eftersom vinden hade lugnat sig betydligt.

Jag fick skjuts av L hem och dessutom uppskattade råd om både färgval och möblering av det TV- och umgängesrummet, som jag nu hoppas få färdigt under våren.

Det kändes nästan futtigt att bara bjuda på en kopp kaffe och några av de sista hembakta pepparkakorna, men hoppas och tror att min tacksamhet märktes ändå!