Foton, förändringar och feberfri

Febern är nästan borta och det bultar inte lika smärtsamt i örat idag. Skönt! Sovit mycket, läst mycket och tänkt mycket!
Nånstans växer det fram, starkare och starkare, att jag behöver göra en ny prioriteringslista i mitt liv. Jag tror att jag skulle behöva skaffa lite nya vänner, vänner som jag kan hitta på saker med, som jag tycker är roligt.. haha, frågan är var jag ska hitta dem??
Jag har nog tyvärr har tappat bort en del vänner sedan skilsmässan, sorgligt nog till och med sådana vänner som jag inte ville eller trodde att jag nånsin skulle tappa bort. Jag vet inte riktigt varför det blivit så. Kanske har jag slitit ut dem, med mitt ältande, men det har säkert också att göra med att det är svårt att umgås på samma sätt som innan, både för dem och för mig. Jag har svårt för att höra av mig, vill inte tränga mig på och att de ska känna att de måste umgås med mig för att det är synd om mig. Dessutom har jag antagligen ändrat mig en del de senaste två åren och framförallt varit alldeles för egoistisk mitt i all min sorg. Det kan ju tyckas dumt så här i efterhand, men jag hade ingen energi till att tänka på att få mer än en dag i taget att fungera och har inte orkat vara så snäll, tacksam och omtänksam som jag kanske borde varit och var mer förr. Det känns som ett nytt sorgearbete har börjat, att inse detta, och att det nog är för sent att reparera, men saknaden är stor. Jag är ledsen att jag sårat en del och vissa saker önskar man ogjorda och osagda och  också tvärtom.

Nästa sak som definitivt också måste hoppa upp på prioriteringslistan är att inte vara så främmande för att flytta från byn och huset jag bor i.

Mötesplats?!
Här stod jag länge, men ingen dök upp! 

Med tanke på att jag inte har så många vänner här, som håller mig kvar, och att huset är så förknippat med den familj jag aldrig ville förlora så tror jag att jag hade mått mycket bättre av att bo någon annanstans. Samtidigt måste jag ju ställa det mot att det viktigaste för mig fortfarande är att barnen ska må bra och därför får det kanske bli ett par tre år innan jag verkligen kan byta boende.

Det finns fler saker som nog hade mått bra av att förändras i mitt liv, men dem har jag bestämt mig för att lägga åt sidan ett litet tag.

Jag måste säga att det så klart också finns underbara vänner, som hör av sig fastän det är tyst från mig, eller hör mina halvdiffusa rop på hjälp och hittar saker som får mig att se framåt och förstå att vissa förändringar får man bara acceptera och så småningom till och med kan se det positiva i dem.

En lång ensamt grubblande helg går mot sitt slut. Den började i varje fall sämre än den slutar! Alltid något! :-)

Medan bröden stod i ugnen, tankade jag lite syre och ljus vid Glumslövs backar och tog några foton:

Ålabodarna

Vy mot söder och Sundvik

Ven i motljus