Tack och lov är den ena dagen inte den andra lik och Änglagård

Har precis kommit hem från Malmö, inte för att jag har jobbat över så här länge, utan för att jag och fina vännen C varit på bio efter jobbet och sett Änglagård - tredje gången gillt! Efter 16 år kommer Fanny Zander tillbaka till Änglagård eller rättare sagt byn där Änglagård låg innan det brann ner.

Mycket har hänt sen sist. Fanny och Zack har hållit sig undan från det lilla samhället och uppfostrat Fannys nu 15-åriga dotter Alice utomlands. Dotterns plötsliga vädjan om att komma i kontakt med sina rötter får trion att återvända. I den lilla byn är mycket sig likt, men mycket har också förändrats. Återkomsten väcker upp slumrande konflikter och känslor. Dottern Alice vill en gång för alla reda ut vem som är hennes morfar. Är det den gamle storbonden Axel? Eller är det den sluge tystlåtne Ivar? Och vem är egentligen pappa till Alice?

Visst är vissa bitar lite förutsägbara och det är rätt mycket inklipp från de två tidigare filmerna, men det är ändå en må-bra-film och en del av karaktärerna går det ju inte att låta bli att skratta åt!

Efter filmen hittade vi ett ställe i närheten där vi kunde sätta oss ner och prata lite över en Chai Latte och scones - mysigt och alldeles lagom! Såna här kvällar borde ju inte vara så svåra att få till - en bio med vän eller vänner och en stund för att prata - mycket värt för mig, men allt för sällan det blir av! Jag kan inte ens ta åt mig äran för denna gång, då det inte var jag som kom med förslaget. Jag ska försöka bättra mig, men är rädd att min numera rädsla för att tränga mig på i andras familjeidyller (och jag säger inte det med hånfullhet utan avundsjuka!) håller mig tillbaka och jag därför låter bli att fråga. Jag vet att det låter lite dumt, för jag hade väl inget emot en biokväll med vänner när jag också (trodde att jag) befann mig en familjeidyll.



Nästan vacker till och med som vissen!

Tänk om man varit det!

 Igår kändes det mesta minst sagt frustrerande, vad gäller mitt ena projekt och jag fick ägna mig åt det andra för att känna att jag fick NÅGOT konkret gjort och det var nog rätt sätt, att försöka sortera undan det i ett slags "bearbetningsfack" i huvudet, som jag ibland glömmer att jag har - att jag inte lär mig att de där hopplösa dagarna kommer och då måste det få bero lite och nästa dag har man hittat ett annat angreppssätt eller kommit på någon annan väg för komma framåt igen. Jag vill inte påstå att jag löst alla mina frågetecken eller hittat lösningarna på gårdagens problem idag, men jag har benat upp problemen en del och kommit en bit på väg genom att samla in information. Det kommer säkert fler hopplösa dagar och risken är väl att jag inte heller nästa gång kommer ihåg att stoppa in 'panikproblemen' i det där 'bearbetningsfacket' som sitter någonstans långt bak i huvudet (eller nån annanstans!?).
Åkte på kvällen för att hämta Alice och Orchidé i ridhuset och på något sätt var det inte förvånande att dragkedjan på jackan gick sönder i uppdraget och låst läge när jag hade den på mig och att vi glömde sadeln i ridhuset och fick köra tillbaka dit igen för att hämta den - det bara var en sån dag igår! Idag har det varit en annan dag!



               Julens vita amaryllis har gjort sitt -

och den har gjort det bra!

  Nu är det dags att fortsätta i 'Högre än alla himlar' av Louise Bojje af Gennäs, som jag började på igår, men det känns som om det inte blir så många sidor i kväll.