Vill inte ge upp...



Härligt att vara mitt i tulpantider!



bloggen nu igen, men att blogga varje dag finns det varken tid eller tillräckligt intressanta saker för att skriva om.

Jag försöker att skriva både om positiva upplevelser med och utan barnen, men också, som ni naturligtvis märkt om mina mer jobbiga dagar, tårar och ibland frustration på jobbet.

Ibland vet jag inte riktigt om allt jag skriver här är helt sant om mig själv, inte för att jag vill lura er, utan mer för att jag försöker intala mig själv att jag mår bra, att min trend är på uppåtgående och jag hoppas och tror en del dagar att det är så, men så kommer ibland mörkare dagar när man tvivlar på en hel del.

Det känns trist att för ofta skriva om att man är ledsen och inte mår bra, men hoppas så klart att jag bara har någon tillfällig svacka någon enstaka gång och snart bara skriver om allt roligt som händer i mitt liv och att jag har en massa att se fram emot och som jag längtar till...  Det låter väl bra!

Tack och lov har jag ju världens bästa barn och kommer alltid att ha! 

Min stora mörka skugga
i söndags vid havet!