Bok, Body och Buddenbrooks för att förtränga måndagen som närmar sig!

Vaknade vid nio och kände redan ångesten över att det snart är måndag igen och att jag då måste försöka göra ett jobb jag inte känner mig mäktig. Det känns som om jag vinglar fram på en väldigt smal stig utan att ha så mycket att ta tag i för att hålla balansen. Emellanåt förstår jag inte hur jag ska klara att genomföra vad jag tror förväntas av mig och mitt sätt att överleva är att ta en dag i taget och försöka att göra så gott jag kan, men borde det inte få vara roligt ibland, borde man inte få känna någon slags tillfredsställelse över att man gör ett bra jobb?? Jag menar inte att jag aldrig får beröm, men att helat tiden vara nervös för hur man ska klara ännu en vecka och vilka nya problem som ska dyka upp och som jag ibland inte har en aning om hur jag ska lösa tär på mig.

Jag vill ju så gärna ha något att se fram emot, men samtidigt vågar jag inte och jag blandar säkert ihop hur jag mår i själen med hur det är på jobbet och därför känns det extra tufft att orka vara positiv.

Så, i förmiddags försökte jag fly ångesten med att försvinna i boken jag nämnde igår, "Det trasiga fönstret". Nu har huvudpersonen Lincoln Rhyme dessutom fått ansikte i form av Denzel Washingtons! Det var nämligen han som spelade huvudrollen i filmen med samme Lincoln Rhyme i "I samlarens spår" igårdagkvällens TV-film och eftersom jag gillar Denzel Washington och även den förlamade kriminalteknikern Lincoln som är huvudpersonen så känns det helt okey. Boken är bra, men lite obehaglig - på något sätt känns det som en modern variant av Geroge Orwells "1984" - identitetsstölder och dagens informationssamhälle kan verkligen ställa till det. Det gäller att hålla koll på sin identitet!

Till slut var det samvetet som sa till mig att det kanske inte gick att läsa ut boken, vilket nog skulle tagit resten av dagen, utan att det var dags att få lite mer variation på dagen.

En timmes jobbande efter en väldigt sen frukost och sen insåg jag att jag behövde komma ut i det fina vädret även om det är rena isgatan hemma hos mig. Jag packade träningsväskan och tog bilen till Råå vallar. Där blev det en kort men skön promenad på en isig, men oblåsig, strand med kameran innan jag fortsatte till Filborna Arena för lite uppvärmning på Crosstrainer och sen mitt lilla styrkepass. Efter stretching och dusch blev det en runda till mataffären och nu finns det frukost- och middagsmat hemhandlat för några dagar, för i morgon kommer pojkarna tillbaka till mig igen. Längtar!

Jag var vrålhungrig när jag kom hem, det hade faktiskt gått rätt många timmar sen den sena frukosten och det fick bli rotfruktsgratäng och lite kallskuret kött framför andra delen av Buddenbrooks på TV. Jag köpte den tjocka boken för ett par år sedan, men har aldrig blivit färdig att läsa den. Undrar om jag någonsin gör det efter att ha sett den på TV. Den är ingen upplyftande historia!

Nu blir det mer TV och film för "Under Toscanas sol" med Diane Lane i huvudrollen börjar nu. Jag har nog sett den innan, men den är lite mysig då den på något sätt visar att bra saker kan hända om man låter dem hända... är det det jag är så dålig på ? Att låta de bra sakerna hända? Är det för att man är FÖR rädd för att dåliga saker ska hända som man inte låter de bra hända?

Hmm, jag tor jag ägnar mig åt Toscanas vackra landskap istället en stund och hoppas jobbmåndagen dröjer med att tränga sig på.

Alla bilder ovan är från Råå vallar idag.

Denna är däremot tagen klockan 16.38 och visar att vi går mot ljusare tider!