Emmasro och Odengården

Två av våra tre barn var förra veckan på läger! Alice har nu kommit hem från sitt "Målar läger - Mitt Rum På Emmasro", medan Max har några dagar kvar på sitt konfirmationsläger på Odengården vid Röstånga.

Alice har tillsammans med fem andra jämngamla flickor haft förmånen att få spendera fem dagar på Emmasro hos klasskamraten Anna, vars mamma Lena hade satt ihop ett digert program där de lärde sig om bland annat varma och kalla färger, olika sorters skuggor, komplementfärger och använde olika tekniker, färger och material.

Tänk att få skapa och lära på detta sätt och tillsammans med några av sina bästa vänner!

De turades om att hjälpa till med matlagningen som bestod av två lagade mål mat om dagen och efterrätt varje kväll. De hann dessutom med en runda till stranden varje eftermiddag mellan sina "arbetspass" De hade ju fantastiskt väder!

På lördagkvällen var sedan familjerna inbjudna till vernissage!

Några av gästerna på vernissagen!

Vi hade vår egen personliga guide som visade sitt eget "rum" (alla utomhus) och även de andras och berättade om alla konstverk som så fint var utställda i trädgården.

Vår guide Alice!

Dessa tre var alldeles färska alster, målade tidigare samma dag

Efter detta samlades vi kring en fantastisk buffé!

"Knytkalas" är trevligt och här saknades inget!

.

Vinden hade mojnat och vi satt ute och njöt länge!

.

Inomhus fanns åtta kattungar, från två olika kullar, födda med sex dagars mellanrum. Liten som stor tog sig gärna både en och flera rundor för att titta på dessa små bedårande varelser.


.

Dagen efter vernissagen var det "besöksdag" på det konfirmationsläger Max åkte iväg på måndagen den 22:e juni och kommer hem ifrån den 3:e juli. De bor på Odengården som ligger vid Söderåsen, Odensjön och Röstånga.

Konfirmationen är dagen efter, lördagen den 4:e juli i kyrkan hemma.

De är 19 konfirmander, 12 ungdomsledare och tre vuxna ledare som spenderar dagen med olika aktiviteter, som handlar bland annat om andrum, kreativitet, andakt och lugn och däremellan äter de!

.

Vi fick denna varma söndag eftermiddag lite information, sång, dans (Max syns faktiskt längst till höger på bilden ovan!), fika utomhus och sedan en liten aktivitetsrunda som förklarade pärlorna i de armband de alla hade på sig.

Här fanns bla "nattens pärla", som handlar om sorg och döden, "bekymmerslöshetens pärla", den guldiga "Gudspärlan", två röda "kärlekspärlor" och mellan dem finns tysthetens pärlor.

Stämningen var avspänd och de verkar ha lärt känna varandra väl på dessa sju dagar de hitintills hade varit här.

.

Jag och Max fick en trevlig och bra pratstund! Jag inser att han börjar bli stor och inte minst insåg jag det på denna bilden! Han är ju LÄNGRE än jag!

Lyxbiskvier och Midsommar

Att det var längesen ni fick något recept här beror inte på att vi inte lagar mat eller bakar, men det händer mycket annat i slutet på skolterminen och början på sommaren och dessutom vill jag gärna ha en bild på det ni får recept på... och då måste man ju komma ihåg att fotografera innan mer än hälften redan är uppätet!!

Midsommar firade vi som vanligt (det är mer än tio år i varje fall) i Skummeslövsstrand hos Tina och Thomas. Det är alltid lika trevligt, generöst och gott (på många sätt!!) att fira här!

Vi klarade oss faktiskt från regn ända fram till efter klockan ett på natten (tyvärr samtidigt som Pernilla och Tobbe skulle gå hem med två sovande barn) och hann med promenaden, som behövs pga allt ätande, fram till Skummeslövsgården och det traditionella firandet med dans runt stången och underhållning av "Tuta & Kör". Nuförtiden är det väl kiosken, som lockar barnen mer än dansen, men vi får väl vara glada att de följer med!

Två pojkar som varit i kiosken!

Vårt bidrag till maten på midsommarafton är fikat som ska klämmas in mellan en "utspädd" sillunch och kvällens grillning med efterföljande jordgubbar.

Jag har inte bakat biskvier på många år men när jag hittade detta receptet, på nätet, där smörkrämen var utbytt mot chokladtryffel så kändes det som om detta var en av sorterna vi skulle ha till kaffet denna eftermiddag. Det är lite pill, men det var värt det. Det blev ca 30 stycken, men med tanke på hur mäktiga de är så kan man gott göra dem mindre och istället lite fler.
----------------------------------------------------------
Lyxbiskvier med chokladtryffel

Ingredienser
200 g sötmandel
4 bittermandlar
3 1/4 dl florsocker
3 äggvitor

Chokladtryffel:
300 g ljus o/el mörk blockchoklad
50 g smör
1 ½ dl vispgrädde

Garnering:
250 g mörk blockchoklad
2 msk matolja


Gör så här:
1. Skålla, skala och mal mandeln. Blanda samman den med siktat florsocker.
2. Vispa äggvitorna till hårt skum och rör ner det i mandelblandningen.
3. Klicka ut smeten på bakpappersklädda plåtar. Platta till smeten lite. Grädda mitt i ugnen ca 12-15 minuter i 175°. Lossa kakorna medan de är varma och lägg dem med undersidan upp.
4. Skär chokladen i små bitar och lägg dem i en värmetålig skål. Ställ skålen i en kastrull med hett vatten och låt chokladen smälta.
5. Lägg smör och grädde i en annan kastrull och låt det koka upp och smöret smälta. Häll ner gräddblandningen under kraftig vispning i chokladen. Ställ tryffeln att tjockna.
6. Bred tryffeln toppigt på kakorna och ställ dem kallt minst 1 timme.
7. Dela chokladen till garneringen i mindre bitar och lägg dem i en värmetålig skål tillsammans med matoljan. Ställ skålen i en kastrull med hett vatten och låt chokladen smälta. Doppa hastigt den tryffelfyllda sidan av de kalla kakorna i chokladen så att den täcker tryffeln. Vrid kakorna så att överflödig choklad rinner av.
8. Ställ kakorna på papper och låt dem kallna. Förvara kakorna kallt.
------------------------------------------------------------


Fast vi nog inte var jättehungriga när det var dags att äta grillat så är det svårt att motstå denna favorit! Sockersaltad ryggbiff(?) grillad snabbt under extremt hög värme där hårtorken får hjälpa till är FANTASTISKT GOTT!! Alla äter med glupande hunger, stora som små!
.
Männen fick mer energi än kvinnorna och var riktigt flitiga på dansgolvet denna kväll!!
Tyvärr vågar jag inte visa denna dokumentation här!! ;-)


Lite bilder från midsommaraftonens grillning:

Sommarlov och SKRYT!

Idag, onsdag, njuter till slut alla barnen av sin första riktiga sommarlovsdag!

Tror aldrig att jag varit med om att barnen gått i skolan i midsommarveckan, men så var fallet i år!

Max hade sin avslutning med Kubikskolan, som vanligt i Rosengårdskyrkan, i måndags kväll och Alice och Wille på tisdagmorgonen, som vanligt ute på sin skolgård.

Tilläggas kan ju att vi också, som vanligt, FRÖS.

Metreologerna hade utlovat, så sent som samma morgon, 17-20 grader och sol! Visserligen började programmet redan 08.15, men det var INTE så mycket sol och BARA ca 13 grader.

Max har nu slutat 9:an!! Lite svårt att förstå för hans mamma och lite konstigt att man kanske inte ska gå på fler avslutningar med Kubikskolan om inte Alice också hamnar här i 7:an.

.

9:orna fick höra några personliga "sanningar" av sina lärare när de mottog vars en röd ros tillsammans med betyget och Max är tydligen "Charmören från Vallåkra som missade att komma hem i tid när de var i Sälen med skolan, eftersom han var tvungen att följa någon Kungsbacka-flicka hem först!! Den historien hade vi inte hört där hemma! Får väl säga att jag inte blev så förvånad över att han inte berättat, då i varje fall inte vår 15-åring är sådär vältalig hemma vad gäller flickor och känlsor! Jag tror inte att han är så unik i det avseendet!?

Jag är full av beundran för Max och det arbete han lagt ner det sista året i skolan och det visade sig ju också ge resultat i hans betyg! Mycket av hans motivation har berott på hans önskan om att få gå på ProCivitas privata gymnasium i Helsingborg, som är det gymnasium som kräver högst poäng för att komma in. Allt tyder på att han också kommer att få göra och det är klart att vi är stolta föräldrar med tanke på alla MVG han har fått!

Alice och Wille är också jätteduktiga i skolan men behöver inte tänka på några betyg riktigt än.

Igår på skolavslutningen var Alice istället nervös för att hon skulle sjunga för oss allihopa, elever, lärare och föräldrar. Jag kan gott förstå hennes nervositet! Jag hade aldrig vågat göra en sån sak när jag gick i 5:an och förresten inte någon annan gång heller!!

.

Wille står inte gärna längst fram vid mikrofonerna när det är dags för honom och resten av 3:orna att sjunga, men jag lyckas ändå få en skymt av honom!

Han var så fin i rött och grått!

.

Alla klasser från F till 9 gör klassvis vars ett framträdande och efter att Alice klass hade sjungit "Summer of 69" blev hon ensam kvar vid mikrofonen och såg inte alls nervös ut längre!

Hon sjöng leende och klockrent Sibels låt från melodifestivalen 2008 "That Is Where I'll Go"! Inte den lättaste låt att sjunga och hon gjorde det såååå bra!

.

Även om jag är "ganska" partisk så tror jag att där var några till som hade en liten tår i ögat av att det kan komma så mycket ljud ur denna lilla tjej, som är min och Thoms!


Leendet när hon kom mot mig efteråt var obeskrivligt nöjt! Skönt att se eftersom hon kvällen innan sjungit på 9:ornas avslutningsmiddag och började gråta efteråt för att "det gick så dåligt", vilket det egentligen inte gjorde. Men det var stor skillnad i känslan mellan gångerna!

En glad och stolt pappa!

Ett par glada killar i 8:an!

Christian, Alice lärare och Susanne, Alice musiklärare är absolut en bidragande orsak till att Alice vågade sjunga på skolavslutningen!

Några lyckliga töser i Alice klass - nu är det SOMMARLOV!!

Beachhandboll och löpning!!

Jag vågar väl knappt skriva här att jag ÄNTLIGEN tycker det är roligt att springa, för det sätter ju en viss press på mig att fortsätta! Fast det känns faktiskt inte som om det gör något eller skulle vara ett problem!

Jag trodde ju inte jag orkade att springa mer än ett par kilometer och har därför hållt mig till att "powerwalka", men som den ögontjänare man är räckte det att åka till Pålsjö skog och springa en kväll!! Där var så mycket folk så när man väl börjat springa kunde man ju inte stanna för då kanske någon såg det!! Så urlöjligt egentligen, men det fick mig att inse att jag faktiskt orkade springa 5 km! Det är kanske inte så långt, men jag är supernöjd!!

Jag försöker komma ut två till tre gånger i veckan och springer till och med 6,5 km och överlever!

En av fördelarna med att tycka om att springa är att det är nära dit och börjar precis när man själv vill!

Genom att använda en gratis "träningsdagbok" som finns på http://www.funbeat.se/ började jag att registrera mina promenader som blev powerwalking och nu löpning. Jag kunde sätta upp mina egna personliga mål.. hur många gånger i veckan jag vill röra på mig och hur många minuter sammanlagt och detta har både triggat och peppat, även om jag i perioder haft svackor, men det får man ha!

Thom är ju dessutom en till löpning, minst sagt, väldigt positiv person och han och nya löparskor har inte försämrat mina chanser!

Något som jag nog däremot inte hade orkat är att spela Beachhandboll!

I lördags var jag, och många fler, och tittade på semifinaler och finaler för skolklasser, i Olympic Vikings arrangemang, där bla Alice klass 5A från Gantofta skola var med. De förlorade semifinalen, men vann sedan matchen om 3:e pris och det är härligt att se hur denna klass, i olika konstellationer i olika idrotter, ofta tar sig rätt långt tack vare sin fina klass-sammanhållning och en underbar lärare och coach!

Tre klasskamrater som ursprungligen spelade i samma fotbollslag har nu tre olika lagtröjor!

Gantoftas 8:a hade också ett lag som gick ända till final och där förlorade knappt! Det var rätt mycket hårdare tag i 8:ornas matcher, nästan rena brottningsmatcerna, och tjejerna var riktigt vassa och starka - de släppte inte bollen till något pris!

Det är roligt med denna typ av tävlingar där killar och tjejer kan tävla tillsammans på ganska lika villkor!

3 bilder från Alice match om 3:e pris:

Även gårdagens stjärnor spelade mot dagens och visade att gammal är äldst!

Smak på sommaren och tankar på mammor!

Så som vädret varit denna pingsthelg (fast utan annandagen går den som pingst rätt obemärkt förbi?!) önskar man ju sig hela sommaren. Fast kanske, kanske hade man tröttnat på sol då???

Jag har i varje fall njutit av vädret denna helgen!

Förutom att ha firat solen så har vi firat pappas födelsedag och alla Mammors Dag!


Jag måste ju först och främst nämna mina egna barns firande av mig!

Jag tror att det är första gången de helt på egen hand har tänkt ut och fixat allt själva, eftersom Thom inte är hemma. Då menar jag inte att det var presenten som var det viktiga utan att de faktiskt köpt både present och ett fint kort, där de skrivit att "de älskar mig" och sina namn, kommit överens om att de, efter en viss diskussion :-) , skulle uppvakta mig på morgonen. Deras korkade mamma förstod inte detta och var ju inte så snäll som sa att hon "bara" skulle sova till åtta när Alice frågade SENT på lördag kvällen... alltså fick hon ställa klockan på kvart i åtta och väcka sina bröder för att de alla tre skulle kunna stå vid min säng och säga "Grattis på Mors Dag" när klockan var åtta! Gullungar!! Vi hade en mysig pratstund i sängen innan barnen gick och dukade fram frukosten till oss!





I eftermiddag har vi suttit ute och ätit riktig sommartårta med jordgubbar! Svenska jordgubbar!


En skön stund!


Gårdagen var också trevlig - födelsedagsfirande av pappa och härliga leende frambringade av framförallt mina syskonbarn Alva och Lukas. Det är roligt att se kusinerna kunna göra saker tillsammans trots en viss ålderskillnad.

BARN ÄR HÄRLIGA!
Några bilder från i lördags:

Lukas dribblar bort alla / Alva poserar för farfar / Gräset är alltid grönare på andra sidan!


I skrivande stund tittar jag på TV4 och deras, i samarbete med Röda Korset, "Rädda Mammorna"- kampanj och de gripande och tragiska historier som de radar upp gör en inte mindre glad för att ha sina friska barn NÄRA sig! Det är lätt att glömma hur tacksam man borde vara!

Eftersom jag är engagerad inom Röda Korset och har fått ta del av boken som givits ut i samband med denna kampanj vill jag rekommendera er att köpa eller läsa "Du kan glömma bort ditt eget barn": Kvinna i krig av Christina Wahldén.

Den tar upp kvinnors utsatthet i väpnade konflikter och i efterkrigssituationer. Jag har inte mer än börjat på den och det är hemska saker att läsa om, men viktiga!