Jag försöker tänka positivt, men det är omöjligt vissa dagar!
Jag blir nästan rädd för mig själv när jag inser att jag kört en lång bit i bilen och knappt är medveten om var jag är...
Igår var en sån dag! Det känns som om jag aldrig ska hitta någon arbetsglädje igen och jag känner mig både arbets- och ljusskygg. Jag som egentligen längtar efter både vår och ljus (trodde jag!) känner mig bara trött! Jag har ingen energi till nånting och det känns emellanåt som helt omöjligt att ta sig ur denna onda cirkel.
När min chef frågor om jag är villig att pendla till Köpenhamn så MÅSTE jag ju säga 'ja' eftersom jag MÅSTE ha ett uppdrag, men hela min kropp skriker egentligen 'NEEEEJ'!! Jag vill inte! Det kommer att innebära 12 timmar varje dag att ta sig till jobb, jobba och att ta sig hem igen!!
Jag är kanske dum, som inte förstår att detta är "tillfälligt" och "bra för min karriär"?
Men, jag vill inte ha någon karriär längre! Det är ju så det känns och har blivit! Jag vill bara vara hemma, ta hand om mina barn, min familj och mig själv och MÅ BRA!
För många är det säkert svårt att förstå att jag mår dåligt! Jag har ju fortfarande en anställning och en inkomst och behöver samtidigt just nu inte göra speciellt mycket!
Så skönt, tänker många, men jag mår lika dåligt som en totalt utarbetad frustrerad VD, som inte får tiden att räcka till och någon, som faktiskt förstår att jag mår dåligt, sa att jag antaligen skulle bli sjukskriven för depression om jag gick till doktorn! Det är inte roligt att höra, men samtidigt bekräftar det ju att jag inte bara går och tycker synd om mig själv!
Jag är ledsen att jag bara har tråkiga saker att berätta idag! Vissa dagar är inte så ljusa, men förhoppningsvis ska vårljuset hjälpa mig att ta tag i min situation, eller? För jag är medveten om att det är JAG som måste göra något åt detta. Frågan är VAD och HUR??
Tack för att du orkade läsa!
Hej!
SvaraRaderaVad tråkigt att höra att det känns så illa. Ingen bra känsla att allt är nattsvart. Jag har själv varit och gluttat på den där tröttheten och känslan som jag tror du har. Men det har trots allt varit enstaka dagar och sen har det ordnat upp sig igen. Men kör man fast i vad du beskriver som en så frustrerande arbetssituation utan nån stimulans och glädje så är det nog inte bra för hela ens övriga liv.
Har inga råd att ge så här direkt men hoppas du kommer fram till vad du ska göra.
Stor kram och försök att fokusera på saker som är kul så att du kan generera lite positiv energi för att orka ta viktiga beslut.
Och så ses vi på lördag!!
Kram igen! Sofie